Kilpeläinen mot Luleå

Kilpeläinen mot Luleå

Vi är nu en match in på den nya säsongen, och få eller inga djupare insikter står så klart att finna med ett så magert underlag. Det hindrar mig naturligtvis inte från vilda spekulationer och rader av reflektioner. En tajt match mot ett riktigt bra motstånd, där Örebros inhämtning var inspirerande och uppmuntrande att bevittna. En vunnen poäng laget med kraft ryckte ur nederlagets käftar.

Mitt fokus är tydligt riktat mot Eero Kilpälainen och premiäromgången var också första gången jag fick se en hel match med honom och inte bara väl valda delar av matcher sammanställda i ett YouTube-klipp i syfte att få honom att se ut som en övermänskligt bra burväktare. Min initiala känsla i bortamatchen mot Luleå var att Eero har en spelstil som vi behöver. En rapp och kvick keeper som har snabba fötter och en bra blick som sällan sällan släpper pucken. De tre målen han fick släppa förbi sig kan inte han lastas för då det i alla tre situationer var taffligt försvarsspel som ledde till chanser som Luleå förvaltade på ett förstklassigt sätt. Det var bestämda aktioner i situationer där Eero lämnats mer eller mindre helt ensam att rädda laget.

Vad som däremot stack ut i mina ögon i två av målsituationerna var att Kilpeläinen inte riktigt tycktes hänga med i tempot. Han såg inte ut att ha effektiva motmedel för den skicklighet han exponerades för. Första målet fattar han ett lite överilat beslut och får finna sig i att rundas av en individuellt skicklig prestation i ett läge där han kunde spelat lite tryggare och väntat ut skytten och sedan gått direkt mot andra stolpen. Troligtvis hade det blivit mål ändå med ett avslut som suttit någonstans mellan benen istället, men det är inte så mycket slutresultatet som är intressant här som vägen dit.

Mål två är inte så mycket att orda om. En tydlig markeringsmiss och svagt klubbarbete från Örebrobackarna och jag hittar inte mycket att anmärka på i Kilpeläinens agerande.

Tredje målet hade lite samma karaktär som det första. En blek markeringsinsats framför eget mål ger en individuellt skicklig spelare tid och utrymme att välja lucka och fyra av ett distinkt avslut som Kilpeläinen inte har en chans på. Återigen agerar han lite på förhand genom att försöka täcka sin vänstra stolpe varpå Luleåspelaren lägger över pucken på Eeros högra sida och stänker in den innan målvakten hinner tillbaka. Ett fantastiskt avslut och bra beslut av Luleåspelaren.

Utöver dessa tre situationer hamnade Eero på efterhand i minst en situation där han nästan i desperation halkar än hit, än dit i ett försök att komma ifatt spelet. Jag fick intrycket av att han var lite smått paff över hur fort det gick där ute. Självfallet kan jag övertolka det jag såg, och jag vill poängtera att denna text inte har som syfte att göra ned Kilpeläinen. Han gjorde en hel del som såg bra och stabilt ut, främst i hur han jobbade med blicken och att han trots allt i regel var kvick nog att komma ikapp spelet i de fall där han för en stund halkat efter. På det hela taget är jag full av tillförsikt inför hans vidare öden och äventyr i Örebrotröjan. Jag gillar hans stil, och han verkar vara en skön karaktär som säkert kommer att ge oss, inte bara viss stabilitet utan också en hel del spektakulära räddningar. Det förutsätter dock att han hittar tempot och börjar läsa motståndarna bättre än han gjorde senast mot Luleå. Jag tror att han kommer börja den resan redan nu på torsdag. Lyft av hemmastödet i ett (förhoppningsvis) knökfullt Behrn Arena.

2 thoughts on “Kilpeläinen mot Luleå

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *