Björn ”Nalle” Johansson draftades 1976 av California Golden Seals i första rundan som nummer 5. Fram till att Leo Carlsson valdes som nummer två 2023 var han den högst draftade Örebro-spelaren genom historien. Johansson var Örebro IK:s kanske bästa spelare under säsongen och blev känd för sitt hårda, fysiska spel, men också sin fina skridskoåkning.

Johanssons NHL-karriär skulle dock inte bli lång och det skulle tyvärr inte vara mycket han själv skulle kunna göra åt det. Laget han draftades av, California Golden Seals, hann flytta till Cleveland istället och bildade där Cleveland Barons istället.

Detta franchise har visat sig vara ett av de största fiaskona i Nordamerikansk sporthistoria. De drog aldrig någon publik och bytte ägare frekvent under tiden som Golden Seals. De innehar också en mindre smickrande ”titel”. Sedan 1978 har ingen annan klubb gått under bland de fyra största sporterna i Nordamerika sedan de gjorde det. Golden Seals/Barons misslyckande är alltså noterbart på många plan.

Det senaste NHL-laget att formellt upphöra innan dem var Montreal Maroons och det var 1947 efter att de inte lyckats få ihop ett lag på nio år.

Det var en himla otur att han skulle väljas av just dem. Han hade dock ett alternativ, Toronto Toros i rebelligan WHA. Även de hade tingat honom. Till säsongen 1976-77 hade de dock flyttat till Birmingham i Alabama.

Han första säsong fick han sällskap av en annan svensk, Juha Widing, mot slutet av säsongen. Widing var i sluttampen på sin karriär och hade bland annat åtta raka säsonger i Los Angeles Kings bakom sig innan han kom till Barons.

I början på säsongen kallades han upp från Salt Lake City och fick spela två matcher som en så kallad katastrofersättare. I hans andra match blev utnämnd till en av matchens tre stjärnor. Sedan blev det respass tillbaka då den skadade spelaren återvände till truppen.

Knäproblem ledde till att Johansson tappade sin plats i truppen och blev sedan nedskickade till farmarlaget i Central Hockey League, Salt Lake Golden Eagles. I januari 1977 berättar Nalle för Nerikes Allehandas utsände Berth Lindlöf: [1]

Jag pratade med en av ledarna i Cleveland Barons i telefon för ett par dagar sedan och han sa, att det kanske inte dröjer så länge innan jag är tillbaka i deras NHL-lag.

Rykten och diskussioner om en eventuellt återkomst till Örebro IK inom kort skjuter han också ner:

Jag har ingen som helst tanke på att åka hem. Det skulle vara ett detsamma som att erkänna ett misslyckande. Jag har kommit till Amerika för att spela proffshockey och det tänker jag fortsätta med. Det går bättre spelmässigt för varje match och jag är full av optimism inför framtiden.

Den sista januari kommer så äntligen beskedet att han återkallas till Cleveland Barons. Det tog två månader, men han tog sig igenom det. Huvudtränare Jack Evans hade varit i Salt Lake City för att studera spelarna och gillade vad han såg hos Johansson. [2]

På sex matcher hade Johansson fått pris som matchens lirare tre gånger och blivit veckans spelare i ligan en gång.

En skadefri Johansson fick chansen direkt i Barons. Ett Barons som låg pyrt till i tabellen och skulle missa slutspel samtidigt som publiken började svika alltmer. Mot mitten av februari blev ryktena om klubbens undergång allt starkare.

Det ledde till att Johanssons agent advokat Björn Wagnsson sade upp hans kontrakt med Barons i händelse av att de går i konkurs. Det fanns också en högst relevant klausul för ÖIK i hans kontrakt. Om han spelade 40 eller fler matchen skulle en ersättning på 80 000 kronor betalas ut till klubben. [3]

Wagnsson hade dessutom lyckats förhandla fram ett så kallat envägskontrakt åt Johansson eftersom han var så pass högt draftad. Det innebar att han fick samma lön oavsett om han spelade med Barons eller med farmarlaget. Det innebar också att hans lön var prioriterad före andra spelare i famarlaget som inte hade envägskontrakt.

Wagnsson hade besökt Nordamerika och pratat med andra spelare som han hjälpt med kontrakt, och fick då även chansen att prata med klubbarna om Johansson. Enligt utsago fanns det intresse från såväl Minnesota och Toronto i NHL, samt Winnipeg Jets i WHA, men alla väntade på vad som skulle hända med Barons först och främst.

Även CHL-laget Golden Eagles hade visat intresse för att behålla honom om Barons skulle gå i konkurs, men det var inte aktuellt att spela på en sådan låg nivå för honom. Givetvis har även ÖIK genom Rolf Hallgren i arbetsutskottet aviserat sitt intresse för att värva hem den egna produkten med löfte om en god studieplan i beredskap. [4]

Ägaren Mel Swig hade bett spelarna att acceptera en lönesänkning på 27% rakt av, men spelarna accepterade inte detta. När löner uteblev hotade sedan spelarna med att strejka inför matchen mot Colorado Rockies den 18:e februari. Tre spelare i farmarlaget hade inte fått betalt alls

NHL:s ägarstyrelse sammanträdde akut tillsammans med spelarfacket och försöka hitta en lösning. De varianter som låg på bordet var att ägaren till arenan där Barons spelar går in som delägare och därmed garanterar dem framtida intäkter från laget, försätta laget i konkurs eller hitta någon annan typ av finansiering som räddar klubben för stunden.

Det hela löste sig i sista stund när en överenskommelse nåddes där NHLPA tog ett lån på 600 000 dollar, ägaren gick in med 350 000 dollar och övriga 17 ägare sköt till 20 000 dollar var. Det blev alltså ingen ny ägare till klubben, men lönerna hade täckning för resten av säsongen. [5]

Barons spelar sin sista match den andra april 1977, men det har varit en riktigt jobbig avslutning på säsongen. I Expressen den 14:e mars 1977 går det att läsa: ”Hånad, mobbad – helt utfryst” och ”Önskedrömmen som blev en mardröm”.

CHL-laget Golden Eagles tränare Merv Edwards gillar inte svensken: [6]

Jag kan inte rekommendera en kvinna till NHL.

”Nalle” själv fyller på:

Inte har proffslivet blivit vad jag drömde om. Sista tiden har det varit deppigt. Allt beror på att tränaren som tydligen inte kan med mig. Han har skällt ut mig för öppen ridå flera gånger och t o m bett mig ta båten hem till Sverige.

Att han skulle var utfryst av lagkamrater dementerar han dock bestämt.

Golden Eagles har tappat på slutet och ligger utanför slutspelsplats. Varken dem eller Barons verkar alltså gå mot fortsatt spel. Johansson och flickvän hade därför planer på att ta sig hem till Örebro redan i april.

Hans agent Björn Wagnsson är dock luttrad och håller huvudet kallt. Han sympatiserar med Johanssons situation, men ser möjliga ljusningar:

I proffshockeyn bestämmer tränaren allt. Därför har ”Nalle” det svårt nu som kommit på kant med honom. Men tränaren riskerar också att sparkas över en natt om man inte kan visa resultat.

Han poängterar även att Johansson sitter på ett väldigt bra kontrakt som garanterar honom bra pengar oavsett om han spelar i farmarlaget eller NHL. Det har också varit det som räddat honom och flickvännen Lena under denna tid. Pengar tickar in även om formen och inte minst omgivningen svikit honom.

Ryktena inför säsongen 1977-78 var att Barons inte skulle överleva. Konkursen hängde över dem, och Örebro IK var ytterst hoppfulla om att få tillbaka sin hårdföre back.

ÖIK:s nya ordförande Rolf Hallgren kommenterade till Nerikes Allehanda: [7]

Vi har haft kontakt med ”Nalle” och kommit överens om att vi skall ha en studieplan klar för honom är han kommer hem.

[…]

Säkert blir det Elitserieklubbar som kommer att rycka i honom också, men ”Nalle” inser nu att han behöver utbildning, och sådan kan vi ordna bäst för honom här i Örebro. Så jag är ganska säker på att vi har ”Nalle” tillbaka i ÖIK till hösten.

Hallgren var också tydlig med att Örebro IK ville ställa i samma lag på isen som de hade under Elitseriesäsongen, inklusive Mike Amodeo.

Nalle blev dock kvar. Han fick avsluta säsongen med fyra matcher i NHL och var tydlig med att han ville spela klart sitt kontrakt på två år. Han skulle ge upp en större summa pengar om han valde att åka hem redan efter en säsong.

Harry Howell, general manager för Cleveland Barons, såg också Nalle som en del av NHL-laget kommande säsong. Han såg den första som en läropeng för svensken som behövde vänja sig vid spelet i Nordamerika. [8]

Oktober har kommit och NHL-säsongen står runt hörnet. Jan Nicklasson skriver upp den nya säsongen med ett särskilt fokus på svenskarna i NHL. Några av de andra namnet som nämns är Börje Salming och Inge Hammarström i Toronto, Hardy Åström i Rangers, Göran Högosta och Stefan Persson i Islanders, samt Per-Olov Brasar och Kent-Erik Andersson i Minnesota North Stars, och så klart Björn ”Nalle” Johansson i Cleveland Barons, även om ”Nalle” fått begränsat med speltid i NHL hitintills. Han beskriver generöst Barons som ett skridskostarkt lag, men i övrigt fanns det få ljusglimtar och laget kommer av allt att döma komma i sist i sin division. [9]

WHA och Winnipeg Jets som nyligen mötte Örebro IK i Örebro nämns också, men i mer dystra dager. Antalet klubbar har minskat från tolv till åtta och det går rykten om att detta kan vara ligans sista säsong.

 

Referenser

1. Lindlöf, Berth. ”Nalle” är snart tillbaka i NHL, 1997-01-04. Nerikes Allehanda.
2. Jonsson, Hans. ”Nalle” åter i Cleveland – spelade NHL-match i natt!, 1977-02-02. Nerikes Allehanda.
3. Jonsson, Hans. ”Nalle” utan jobb i natt?, 1997-02-15. Nerikes Allehanda.
4. Jonsson, Hans. Lycklig lösning för ”Nalle”, 1977-02-16. Nerikes Allehanda.
5. Lengel, David. The forgotten story of … the Barons, Cleveland’s ill-fated NHL team, 215-05-14. Besökt 2024-02-08. https://www.theguardian.com/sport/2015/may/14/the-forgotten-story-of-the-barons-clevelands-ill-fated-nhl-team
6. Jonson, Hans. Jag är inte knäckt, men det känns hopplöst att spela hockey just nu, 1977-03-15. Nerikes Allehanda.
7. Åkerberg, Olle. ÖIK räknar med ”Nalle” – studieplanen är klar!, 1977-03-19. Nerikes Allehanda.
8. Nerikes Allehanda. ”Nalle” ingen miss!, 1977-06-07. Nerikes Allehanda.
9. Nicklasson, Jan. ”Nalles” klubb jumbo på nytt?, 1977-10-08. Nerikes Allehanda.