Seger mot Linköping, typ

Seger mot Linköping, typ

Det var kanske inte den bästa matchen som spelades i Behrn Arena denna kväll. När man blivit bortskämd av Örebros många fina insatser på sistone kändes denna match lite som en besvikelse spelmässigt. Örebro gjorde många misstag och spelet kom bitvis inte alls upp på den nivå som man är van att se.

Linköping får man väl säga gjorde ändå en hyfsad insats. De stressade ibland fram misstag från Örebro, så de inte behövde göra helt egna, men de var fortsatt ganska uddlösa. Örebro kändes klart farligare och det faktum att Jonas Gustavsson hade en bra kväll gjorde att siffrorna aldrig stack iväg. Örebro hade ändå chanser att göra betydligt fler mål än de två som det bara blev till slut.

Första målet kom annars faktiskt i powerplay ganska tidigt i matchen och det kändes då som att Örebro försökte ta kommandot lite, men att växellådan slirade lite och de fick aldrig riktigt i femte växeln. Istället blev det att de låg och pressade. De försökte, men så kom istället någon enkel tabbe och de tappade farten de byggt upp.

Rasmus Rissanen inledde matchen i par med Kristian Näkyvä, men blev inte långvarig. I hans frånvaro fick igen Stefan Warg kliva fram, men i denna match hade han inte många rätt. Jag vill att det ska gå bra för Warg, men han tar så många märkliga och uppenbart dåliga beslut att jag vet inte riktigt vad man ska säga om hans insats. Det är väl bra att han har ett fysiskt spel och kan hålla rent framför kassen, men vad hjälper det när han sätter resten av laget i en situationer som är nära på att ge mål i baken flera gånger?

Kristian Näkyvä som normalt ligger på kraftigt positiv Corsi hamnade nu på ordentligt minus. Jag vet inte om jag sett så låga siffror på honom innan. Wargs lika dåliga, men det har jag sett förut, och sämre för den delen. Resterande backar landade alla på väldigt bra Corsi i denna match.

Linköping kvitterar dessutom i senare i perioden efter att de lyckats skapa yta i yttre slottet och Sam Lofquist kunde sätta pucken högt bakom Dominik Furch. Furch var annars precis som vanligt helt lysande. Den killen vet hur man stoppar puckar och gör det med största möjliga lugn.

När Örebro sedan får avsluta perioden med att spela penalty kill då känns det givetvis som att Linköping kan komma att kvittera snart, men så blir det inte. Örebro håller ut och i andra perioden när tiden håller på att ta slut på utvisningen famlar tidigare målskytten Lofquist på offensiv blå och ger Bromé öppen bana rakt mot mål. Lofquist slänger sig och lyckas peta lite grann på Bromés handskar när han ska skjuta och Bromé får straff.

Inte helt säker på om jag tycker det ska vara det, men det blev det och Bromé förvaltar den på bästa sätt när han får ner Gustavsson och kan lyfta in 2-1.

Det blir också slutresultatet. Örebro tar lite spridda utvisningar under resten av match, men motar bort Linköpings powerplay. Örebro får också chansen i powerplay ett par gånger till, men lyckas inte göra några fler mål. Det är aningen krampaktigt att se Örebro spela powerplay ibland. Det känns lite som att de inte riktigt vet vad de ska göra förutom att flytta runt pucken.

Linköping ger sedan bort matchen genom att ta en utvisning för för många spelare på isen med bara lite över två minuter var. Det får bara inte hända i det läget. Inte för att Örebro gjorde mål, men de kunde i alla fall spela av det som återstod av matchen.

Örebro gör ingen strålande insats, men det är hyfsat stabilt överlag och man håller Linköping lite lagom långt bort hela tiden. Örebro fortsätter bränna riktigt bra målchanser, men Gustavsson i målet gjorde också en riktigt bra match.

Nu väntar ett lite längre uppehåll och vi får väl se om Rasmus Rissanen kommer att vara med något mot HV71 på tisdag. Om det nu visar sig att han kommer att bli borta ett tag borde man kanske fundera på om man ska plocka in någon mer back, eller ge Alfred Barklund mera istid, för Warg är definitivt inte en långsiktig lösning som han spelade ikväll.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *