Tankar kring truppen

Tankar kring truppen

I och med Kerby Rychels intåg får vi anse att truppen är spikad även om Linus Arnesson inte är direkt ersatt av någon ny. Det lämnar ett litet frågetecken kvar, men jag ville ändå vänta så länge som möjligt med att skriva detta. Det känns konstigt att läsa alla dessa truppgenomgångar flera veckor innan lagen ens är klara med truppbygget.

Nu sa inte Örebro att de stängt truppen i och med Rychel, men nog känns truppen i alla fall ganska full nu med undantag då för en eventuell ersättare för Arnesson.

Målvakter

Förra säsongen fick Eero Kilpeläinen nytt förtroende. Han hade visat upp perioder av riktigt bra spel under den föregående säsongen och med konkurrens från Stefan Stéen hoppades man att han skulle lyfta framförallt sin lägstanivå. Så blev det inte riktigt utan båda målvakterna blandade och gav fram tills att Kilpeläinen blev skadad och Örebro tvingades spela Stéen i en lång rad matcher. Enroth kallades in efter att spelet började falla på plats och då kunde laget lyfta ordentligt i tabellen och till och med knipa en slutspelsplats.

Även om Kilpeläinen var etta förra säsongen klarade han inte av att axla den rollen. Målet blev därför att hitta en målvakt som verkligen kunde leverera i den rollen och pengar fick inte vara ett hinder. Därför gjorde man klart med Dominik Furch tidigt. En målvakt som övertygat säsong efter säsong i KHL och som kom med lovord så det rann över från målvaktstränare Stefan Persson i Spartak Moskva.

Även om jag vet att många gärna ser en situation med en 1A och 1B i målvaktsväg är jag inte helt säker det är rätt väg. Det var ungefär det Örebro försökte uppnå förra säsongen, men det höll inte. Nu har man istället valt en utpräglad backup i form av norske Jonas Arntzen som stått för en genombrottssäsong i Leksand och var på väg att få en förstaroll i Hockeyallsvenskan. Nu får han chansen i SHL istället, men i en väldigt skyddad roll bakom Furch. Det är väldigt svårt att säga hur väl det kommer att slå ut, men Furch är van att stå många matcher och kommer troligen att göra just det även denna säsong.

Eftersom nationalitet varit någon som klubben själva tagit upp kan det ju vara intressant att notera att man gått till två utländska målvakter istället för en. Även om Arntzen är fostrad under många säsonger i Leksand och pratar utmärkt svenska.

Backar

Nick Ebert. Mannen som tog SHL med storm i skymundan. Han fick långtifrån det mediautrymme han förtjänade, men lyckligtvis för honom har NHL egna scouter som inte är beroende av det. Han är utan tvekan lagets största förlust i form av den råa kapacitet han besitter, och då ska man hålla i bakhuvudet att han spelade med krånglande ljumskar under ett stort antal matcher.

In kommer då Aaron Irving. En kille som snittade nästan en poäng per match i norska ligan och som beskrivs nästan som en bror till Ebert. De har samma uppenbara kvaliteter med ett bra skott och fin offensiv, men frågan är mer om Irving kan komma upp i, eller i närheten av, Eberts nivå. Det är värt att poängtera att löneskillnaden mellan de två är astronomisk så även om Irving nu inte kommer nära Ebert får man ha det i åtanke när man bedömer honom. Det ska snarare fall på Niklas Johansson än Irving.

Linus Arnesson är ett kännbart tapp, men jag är inte övertygad att han kommer att kunna fortsätta öka på sin produktion nämnvärt. Att han däremot är en klippa i försvaret är något som man inte ersätter hur som helst. Lukas Pilö känns som den uppenbara ersättaren. Även om han var mer eller mindre lysande i Oskarshamn på slutet av säsongen är det ett steg upp till SHL. Han fick massor med förtroende och tog verkligen chansen att visa framfötterna.

Med både Irving och Pilö som otestade chansningar känns det lite ovisst. Kristian Näkyvä kommer att få ta ett stort ansvar tillsammans med Jonathan Andersson och Stefan Warg att leda dessa herrar. Med tanke på hur ojämn säsong Rasmus Rissanen hade vågar jag inte lägga någon större tillit där även om jag hoppas att han kan leverera som han gjorde mot slutet av säsongen.

Gustav Backström är inte att glömma heller då han gör sin fjärde SHL-säsong. Det har varit steg framåt hela tiden, men ändå verkar det finnas lite frågetecken kring hans nivå. Det är lite för att han kan göra juniorlika misstag ibland, men i det stora hela gör han mycket rätt i det tysta. Han har väldigt fina underliggande siffror oavsett och är en tillgång i den bemärkelsen.

Sedan har man Alfred Barklund med från juniorerna. Han gjorde inte bort sig under de byten han fick under förra säsongen, men steget från J20 till SHL är väldigt stort.

Inledningsvis är backsidan svagare än föregående, men har potential. Laget var dock nästan löjligt baktungt förra säsongen så det behöver inte vara något negativt att mer resurser lagts på andra lagdelar även om det så klart hade varit kul att kunna hålla uppe samma nivå även i år. Med den begränsade spelarbudget som Örebro rör sig med får man nog ändå konstatera att det är nog rätt att flytta lite pengar från backlinjen till andra lagdelar.

Forwards

Aaron Palushaj kom in, levererade poäng och blev sen skadad. Han levererade som en stjärnforward, men drogs också med rykten om att vara en dålig närvaro i omklädningsrummet. Oavsett är det en förlust med så många poäng som försvinner till Schweiz. Rodrigo Abols försvinner även han, men till AHL/NHL. Han spelade för en bråkdel av de pengar som Palushaj drog in och gjorde massor med mål ändå. Han är den svåra att ersätta.

Palushaj går att ersätta för de pengar han tjänade och det har man nog gjort med Rychel som har bättre statistik att gå på i AHL/NHL, men däremot inte testat på spel på stor is ännu. Abols däremot är svårt att säga om man lyckats ersätta. Även om Ludvig Rensfeldt är en gedigen och stabil SHL-center har jag svårt att tro att han kommer upp i Abols målskörd. Någon av de nya killarna från Hockeyallsvenskan kommer nog inte heller att kunna matcha det, men samtidigt kanske vi kan se en lite högre produktion från dessa killar än de andra som lämnade.

Ryan Stoa kan möjligtvis göra det, men han spelar nog snarare för Wandells pengar än Abols. Om man då tänker att Rensfeldt ersätter Wandells poäng och Stoa ersätter Abols kan det nog gå plus ifråga om mål, poäng och poäng per krona. Man får se det hela i ett lite större perspektiv helt enkelt.

Bröderna Spink, Tom Wandell och Kalle Olsson hade tyvärr ingen större produktion att prata om. Anton Hedman däremot gjorde en del poäng, men kanske inte tillräckligt för den lön han hade. Patrik Virta blev bättre och bättre, men fortfarande tveksamt om han var värd pengarna. Jere Sallinen är förstås ett tungt tapp på många sätt. Kanske inte så mycket poängen, men hans uppoffrande och ledande spel ute på isen.

In kommer istället Daniel Muzito-Bagenda och Max Lindholm från AIK, samt Joonas Rask och Sakari Salminen från finska ligan. Allt som allt känns det spontant som en uppgradering, men det så klart visa sig på isen också. Om Lindholm och Muzito-Bagenda klarar av steget till SHL får vi se, men de känns lite som de spelare som kommer att få jobba för att få en plats i uppställningen.

Salminen och Rask har all potential att bli omtyckta av fansen. Rask för sitt lite ettriga spel, inte helt olikt Sallinens, och Salminen för sitt höga hockey-IQ. Den senare bör då producera en del assist och med spelare som Stoa och Rychel i laget, samt även Rask som verkar vara en fin målskytt, bör hans fina passar komma att generera en del poäng för honom och laget.

Uppdatering: Utanpå alla dessa har laget även fått in Mathias Bromé som var en av Moras absolut bästa spelare under säsongen. Tyvärr för dem fick han inte spelet att stämma i kvalspelet, men i Örebro kommer han att få en framflyttad position och möjlighet att upprepa sin fina säsong. 

Sedan får man så klart inte glömma bort fjärdelinan som fortfarande består. Christopher Mastomäki kom tillbaka från sin skada och spelade bättre än någonsin. Han kan mycket väl växa fram och öka på sin produktion under säsongen som kommer. Glenn Gustafsson blev även han bara bättre under säsongen medan Jordan Boucher verkligen växt in i SHL nu. Han var en av lagets bästa poänggörare totalt sett och då kom inte många av de poängen i början av säsongen.

Forwards känns uppgraderade allt som allt även om det var två tunga tapp i Abols och Palushaj. Hedman och Sallinen var mer en fysisk närvaro, men jag tycker nog det finns täckning för deras poäng och spel.

Summering

Försvenskningen av truppen har väl gått lite sådär. Jag är inte helt förvånad över detta dock. Svenska stjärnspelare kostar mycket pengar, något som Örebro inte har, och med Wandell i närminnet är de ingen garanti att leverera ändå trots att de kan SHL. Överlag känns det ändå som att Niklas Johansson använt de pengar han haft att tillgå på ett bra sätt. Svensk eller inte borde vara av mindre betydelse när man befinner sig längre ner i tabellen och har begränsade medel.

Allt som allt känns det med andra ord positivt med en trupp som har en etablerad toppmålvakt, en lite svagare backlinje på pappret och en forwardsuppsättning som känns lite vassare. Med andra ord ett lite bättre balanserat lag och då ska vi inte glömma att laget nu kommer att börja med samma huvudtränare som avslutade säsongen så fint. Christer Olsson är ett nytt ansikte, men han känns som någon som kommer att passa väl in med Niklas Eriksson och Jörgen Jönsson.

Exakt hur bra laget verkligen är eller kommer att bli spelar beror så klart på om de chansningar som Niklas Johansson har vågat sig på slår väl ut. Potentialen finns utan tvekan där. Om spelarna sedan klarar av det och om tränarna klarar av att lyfta dem till SHL återstår att se.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *