Örebro Hockey ville testa nya linor inför slutspelet, men det är väl inte helt enkelt att säga om de fungerade eller inte för först blev Emil Larsson sjuk och sedan utgick Daniel Muzito-Bagenda tidigt i matchen. Det kändes lite som en simhoppare som var på väg fram och halkar, men hoppar ändå och på vägen ner lyckas ändå rädda till det hyfsat och gör i alla fall inte magplask från 10 meter, eller blir nollade av en stekhet målvakt.

Örebro inledde piggt först minuterna och det såg lovande ut, men sen tappade man farten lite och Färjestad kom in alltmer i matchen. Det kändes mot slutet som att bortalaget kontrollerade mer av spelet och Örebros spelvändningar fungerade inte lika bra som de brukar göra. Om det var Färjestads förtjänst låter jag vara osagt.

Färjestad tar ledningen i powerplay när Örebro är aningen passiva i boxplayspelet. De utökar sedan till 2-0 i powerplay i andra perioden efter nytt svagt boxpayspel. Powerplay för Örebro såg rätt OK ut, men resulterade aldrig i något mål.

Örebro radade upp vassa målchanser i andra perioden, men Henrik Haukeland i målet hade all flyt man kan ha som målvakt när han räddade både det ena och andra skottet på mer eller mindre turliga sätt. Det såg ut att kunna bli en sådan där match där Örebro helt enkelt får finna sig i att inte göra mål.

Så blev det dock inte som tur var, men först skulle Färejstad utöka till 3-0 efter ett dåligt uppspel som bryts i egen zon.

I den tredje perioden reducerade Örebro två gånger om. Först efter  Borna Rendulic, som bombade på bra i powerplay för övrigt, tog sig en svängom i offensiv zon och till slut kunde servera Rodrigo Abols bra läge mitt i slottet. Abols gjorde vad han skulle.

Andra reduceringen kom genom Nick Ebert på ett flygande anfall där vändningen äntligen fungerade. Annars hade Örebro lite svårare att få till vändningarna överlag denna match.

Örebro gjorde kanske ingen jätteansträngning att kvittera matchen mot slutet. Det kändes kanske ändå helt OK att möta Leksand i slutspelet sen. Kortare resväg och ett motstånd man ändå har väldigt bra statistik på även om det just nu är ett stekhett motståndarlag.

Det mest positiva med matchen annars var hur Filip Barklund och Milton Oscarsson tog för sig. Barklund var i den ordinarie uppställning och visade på friska takter. Oscarsson klev in på Muzito-Bagendas plats efter att han utgått och gav inte om ursäkt för det. Han både skapade på egen hand och var del i flera farliga chanser.

Det känns lite som ett misslyckat försök med nya linor. För mig känns det som ett lite märkligt drag att göra när man ska in i slutspelet. Man borde nog gjort ändringen tidigare i så fall för att ge dem lite tid att spela ihop sig i alla fall.