Den 7 februari 1927 skrinnade Elisabeth Graham, målvakt i Queen’s Universitys damhockeylag, ut på isen. Till publikens stora förvåning hade hon täckt ansiktet med en fäktningsmask. Enligt egen utsago var det främst för att skydda tänderna och därmed också sin faders plånbok. Vid den här tiden var National Hockey League knappt 10 år gammalt. Utespelarnas klubbor var tunga med stora raka blad som gjorde det svårt att få upp puckarna i trakterna kring målvakternas axlar och huvud. Följaktligen använde ingen NHL-målvakt mask även om ansiktsskador inte var ovanliga. Målvakterna var riktiga män såklart, allt enligt tidens anda, och då ligan dessutom förbjöd de att rädda liggandes minskade risken ytterligare. Att rädda liggandes på isen renderade i två minuter på botbänken.

Det stoppade dock inte Clint ”Praying Benny” Benedict i Montreal Maroons. Benedict själv menade att det var den enklaste sak i världen att få det att se ut som att man tappade balansen, och sedan rädda liggandes utan att domaren kunde påvisa avsikt. Regeln kom så småningom att ändras, mycket på grund av Benedict som fick sitt smeknamn just för att han spenderade så mycket speltid på knä. Praying Benny är också den målvakt som anses vara först med att bära ansiktsmask i en professionell liga då han under säsongen 1930-31 drog på sig en lädermask. Detta efter att ha träffats i ansiktet av ett skott från Howie Morenz. Det blev ingen långvarig affär då Benedict ganska snart ratade masken då han tyckte att hans sikt påverkades negativt (Wikipedia gör dock gällande att han bar masken tills hans skada läkt, andra källor säger att han spelade med den i fem matcher).

I professionella sammanhang skulle det dröja nästan 30 år innan näste burväktare regelbundet bar mask. Montreal Canadiens målvakt Jaques Plante hade i perioder använt en ansiktsnära mask under träning för att skydda sig mot skador. NHL-lagen på den här tiden hade inga andremålvakter, så skador på en målvakt kunde framtvinga långa pauser i matcherna medan den skadeskjutne syddes ihop och plåstrades om. Just detta hände i en match mot New York Rangers 1959. Andy Bathgate levererade en stenhård backhand som träffade Plante rakt i ansiktet. Pucken rev upp ett sår från mungipan hela vägen upp till näsan. Det tog 21 minuter innan Plante var redo för spel igen. När han återvände till isen höll han sin ansiktsmask i handen. Montreal vann med 3-1.

Toe Blake, Montreals tränare, var inte alls förtjust i Plantes mask. Faktum var att han avskydde den. Blake var övertygad om att masker försämrade sikten för målvakterna så till den grad att det var en risk att bära dem. Plante vägrade dock spela utan den och Montreal pusslade ihop en 18 matcher lång vinstsvit som bröts mot Detroit Red Wings, en match Plante spelade masklös på sin tränares inrådan. Matchen efter var masken tillbaka och Jacques Plante skulle komma att bära ansiktskydd under resten av sin karriär. Det var en kväll som kom att förändra sporten i grunden.

”When he came out with the mask, you could feel and hear the buzz of the crowd” – Red Fisher, https://www.nhl.com/news/the-night-plante-made-goaltending-history/c-383063