Krönika: Föreningsdemokrati och riktigt eller inte
Jag har funderat lite kring det Niklas Eriksson sade till media när han påstod att de som satte upp en banner efter matchen mot Frölunda inte är riktiga supportrar. Johan Hedberg är en nära personlig vän till Eriksson och det är för mig rimligen det enda som kan förklara varför han väljer att göra ett sådant uttalande. Det är ett emotionellt laddat uttalande trots allt, men det rimmar inte med den ledarstil han visat upp genom åren.
Att prata om ”riktiga” supportrar är ett extremt sätt att dela upp supporterskaran. Det skulle nästan kunna tolkas som ett försök att så split mellan supportrarna. Oavsett om det är en anonym person på sociala medier, en supporterförening, förening eller tränare som gör det, ingen har rätt att ta på sig rollen som grindvakt och bestämma vem som är en ”riktig” supporter.
Det grundar sig mest av all i att det är ett agerande som exkluderar människor. Det går tvärt emot Riksidrottsförbundets grundläggande värderingar och är direkt antidemokratiskt. Allas åsikter är lika mycket värda. Sedan säger människor saker som är mindre genomtänkta, snällt uttryckt, vid tillfällen, men det betyder inte heller att de är mindre värda eller mindre ”riktiga”.
Det betyder inte heller att man är befriad från kritik. Uttrycker man en åsikt om t.ex. en förening så måste man vara beredd på att få mothugg. Det är en lika stor rättighet det. Sticker man ut näsan får man vara beredd på att bli bränd.
En samlad supporterskara är också det som Örebro Hockey behöver mest av allt just nu, vilket gör uttalandet allt mer förvånande.
Samtidigt har responsen i sociala medier på detta inte var helt genomtänkt heller i all ära. Det skriks lite för mycket i ren affekt och tänks efter lite för mycket.
Det är allmänt känt att Örebro Hockey behöver fler medlemmar. Detta är ypperligt läge att bli medlem och faktiskt kunna få sin röst hörd på riktigt. Att skrika på Twitter, Facebook, Threads, etc., det hörs först och främst i den bubbla som du själv byggt upp i dessa nätverk. Vill man faktiskt göra skillnad är det bara att bli medlem och gå på årsmötet.
Om vi backar bandet lite tillbaka till det ”kaos” som Leksands IF nyligen upplevt när de skulle utse ny styrelse. Det var många som rent av gottade sig i detta, men om vi faktiskt begrundar vad som hände där kan vi konstatera att Leksands IF ska vara lyckliga att de har en så pass stor och engagerad medlemsskara.
För detta är idrottsföreningar. De må omsätta över 100 miljoner och det finns säkerligen de som tycker att det vore bäst om de fick sköta detta som ett företag utan att andra blandar sig i, men verkligheten ser inte så ut.
Detta är föreningar som styrs av sina medlemmar. De måste lyssna på vad medlemmarna har att säga och medlemmarna kan rösta igenom motioner på årsmötet. Jag förespråkar absolut inte någon form av myteri här om nu någon tror det, men det förvånar mig hur många människor som inte förstår att svensk idrott är en medlemsdemokrati.
Andas ut lite. Om du bara ville skrika av dig lite. Gott. Då är Twitter och Facebook lysande för det. Vill du faktiskt göra skillnad och bidra till en bättre förening. Bli medlem.
– Ansök om medlemskap i Örebro Hockey
Uppdatering: Niklas Eriksson har uttalat sig till NA gällande ordvalet pöbel, men ”inte riktiga supportrar” verkar han stå fast vid.
2 svar på ”Krönika: Föreningsdemokrati och riktigt eller inte”
Väldigt vilket ståhej det blev nu då,spara på krutet till matcherna i stället.
Det är nog det bästa man kan göra för att stöta laget här och nu 🙂