Örebro åker upp till Skellefteå med en särdeles tunn trupp på pappret. Robert Leino och Filip Berglund är sjuka. Patrik Karlkvist ska bli pappa och Gustav Backström är skadad.

Nye Ruben Rafkin fortsätter bredvid Robin Norell och med Berglund sjuk får Niklas Nilsson kliva upp bredvid Peetro Seppälä.

Örebro åker upp med endast tre centrar: Kalle Kossila, Hannes Björninen och Christopher Mastomäki.

Melvin Fernström kliver upp på Karlkvists plats och på Fernströms plats kommer Noah Steen in.

Elias Ekström och Glenn Gustafsson bildar en centerlös fjärdekedja.

Jonas Arntzen tar plats mellan stolparna.

Inte optimala förutsättningar om man säger så.

Första perioden

Skellefteå har producerat många bra musiker och det märks också på uppladdningen upp till pucken släpps. De ska all heder för det.

Det tar 45 sekunder innan första skottet på mål kommer och då har pucken i princip bara varit limmad mot sargen av back i Örebros sarghörn. Rafflande!

Sexton sekunder senare får Skellefteå powerplay när Robin Norell drar omkull Pär Lindholm.

Man skulle kunna säga att Örebro reder ut spelet med en spelare mindre på isen, men det vore inte helt ärligt. Skellefteå gör mål sekunderna efter att Örebro blir fulltaliga.

Örebro får sedan en gratischans att komma in i matchen igen när Martins Dzierkals delar ut ett ”slag” i ansiktet på Linus Arnesson och det blir dags för powerplay.

David Quenneville skjuter och Patrik Puistola tar vara på returen och har jätteläge för att kvittera, men pucken går utanför.

Efter dryga en och en halv minut spelat väljer Rickard Hugg att slå klubban ur händerna på Melvin Fernström. Det är inget jättehugg och Fernström håller knappast hårt i klubban, men fortfarande skitkorkat av honom att hugga det hugget.

I det efterföljande spelet söker man Quenneville för alla avslut. Aningen fastasifattigt i all ärlighet.

Ruben Rafkin får chansen i Karlkvist-position.

Örebro får en del vettiga avslut på mål, men inget som lyckas överlista målvakten.

Det ska sägas att Skellefteå kändes rätt farliga också när de kom ut med pucken några gånger.

Björninen står för lite av ett konstavslut när han får till ett avslut på backhand och halvvolley efter att Linus Arnesson slängt in pucken framför mål. Det hade varit snyggt om det gått in.

Publiken verkar heltaggad idag och tydligt hemmablinda. Härligt!

Först försöker Elias Ekström tunnla sin back och misslyckas, och sen står Norell för en klassisk indianare i egen zon, men det redde ut sig.

Spelkvalitén avtar ganska markant under en period. Det känns som att tempot, som egentligen inte är överdrivet högt ändå, är för högt. Det görs enkla misstag.

Mastomäki passar Ekström i nackhöjd. Den var ny.

Pudas försöker sig på en offensiv tackling, men Arnesson kör bara över honom.

Fjärdekedjan kommer in och gör en fin kontring som leder till flera skott mot mål av bra kaliber. Fernström hade flest och bästa läget, men inget skott i nät.

Arntzen gör det bra i målet. Han har ingen lätt uppgift.

Arnesson och Dzierkals i farten igen. Denna gång är det Arnesson som får sätta sig och fundera över sina livsval i två minuter.

Hugg revanscherar sig genom att stå som en koloss framför Arntzen som inte ser ett smack när Jonathan Pudas smeker in 2-0 i powerplay.

Skellefteå pressar Örebro ordentligt på slutet.

Örebro lyckas ta sig ur den för en stund. Rifken lobbar en puck mot målet och Ekström får träff på returen, men vad gör det när målvakten är med på det.

Skellefteå är tillbaka i Örebros zon.

Andra perioden

Örebro kommer ut med bra intentioner, men kvalitén i handlingarna är inte på samma nivå.

Brandsegg-Nygård försöker gå köksvägen, men tappar pucken i dragningen.

Elias Ekström fäller Pontus Johansson rakt framför domaren, men han gör ingenting. Märkligt.

Det är Örebro som är spelförande, men ”spelet” är från Örebros zon till Skellefteås zon, rensning ut och upprepning.

Det känns lite som att Skellefteå spelar av matchen lite … redan i andra perioden. Avslaget är ordet som ska in någonstans i melodikrysset.

Jonathan Johnsson får ett jätteläge när brorsan slår en passning från bakom mål, men han skjuter över, jättemycket över.

Pudas skjuter efter tekningen, plockpotatis för Arntzen, x 2.

Mastomäki tunnlar Luke Witkowski som kommer och försöker tackla honom, men istället faller han raklång mot egna båset. Hade han kommit lite mer fel där hade han kunnat landa väldigt olyckligt i sargkanten eftersom båsdörren var öppen.

Halva perioden spelade och Puistola skjuter Örebros första skott på mål från ingen vinkel alls, men det skapar lite oreda.

Till synes bara ett skott på mål, men Örebro kommer in i en bra sväng efter det och får bra spel i Skellefteås zon med flera bra avslut på mål. Tyvärr inget som går I mål, men klart bättre spel i alla fall.

Quenneville skjuter på allt verkligen. Jag säger inte att det är fel, men det är tydligt att han är het och då är det kanske bäst han får hållas även om det känns aningen lättläst ibland.

Linus Arnesson har också flera skott på mål i denna veva.

Björninens tekningsvinster ska man givetvis inte att blunda för.

Skellefteå har några spelvändningar efter det, men inget som resulterar i något. De känns farliga när de kommer, men precisionen finns inte riktigt där.

Rafkin med skott och tackling i samma byte. Han har varit bra. Han hade något förvirrat ögonblick när pucken studsade konstigt i sargen tidigare, men det hade kunnat vara nästan vem som helst där.

Örebro försöker jobba ihop till ett mål och jag kan väl tycka att de gjort det, men då får inga mål för att någon tycker synd om dig.

Skellefteå har tagit över spelet igen.

Rafkin med en riktig fin aktion där han driver ner mot mål och rundar sin motståndare och slår in den till Milton Oscarsson som får träff, men lyckas inte komma förbi målvakten. Det blir en farlig retur dessutom, men då missar man målet.

Med tanke på hur blek inledningen var får man ändå säga att den andra halvan varit ganska händelserik för Örebro.

Örebro får med sig ett powerplay till slut, vilket i alla fall är någonting för alla chanser de skapat.

Det är bara sekunder kvar, men Quenneville får iväg ett skott till slut och på returen, som hamnar bakom mål, skjuter Kossila desperat för att försöka valla in den, antar jag, men han är nog närmare att träffa Puistola vid bortre tekningscirkel än något annat. Jag gillar ändå tanken och försöket i sig.

Tredje perioden

Örebro får inleda perioden i powerplay och till en början ser det allt annat än bra ut, men Örebro lyckas ställa upp efter en stund och efter att Skellefteå stressat Örebro framgångsrikt så hamnar Quenneville till slut i hyfsat läge och han gör så klart mål. Örebro har reducerat till 2-1.

Gustafsson lyckas på något vis kriga in pucken i offensiv zon, Oscarsson kommer i andravåg och plockar upp pucken och lyckas peta fram den till Björninen som står i grymt läge framför mål, men han missar målet.

Örebro får ändå ett powerplay för det när Oscarsson hamnade på mage. Lite oklart först om han slänger sig för att peta fram pucken till Björninen eller vad som händer egentligen, men reprisen visar tydligt en klubba vid hans skridsko i alla fall.

Örebro passar runt bra och lyckas hitta spelare i läge nära mål flera gånger, men målvakten ser till att hålla tätt längs med isen när spelare försöker bryta in och forcera in pucken.

Det fina passningsspelet fortsätter och Örebro lyckas faktiskt kvittera när Kossila passar till Fernström som skjuter direkt från rätt dålig vinkel, men han hittar luckan mellan målvakt och stolpe.

Skellefteå sprattlar till efter det och får snurr i Örebros zon, men de skjuter utanför när lägena kommer. De träffar stolpen efter en sargretur ska sägas, men Arntzen var där också.

Oscarsson med en fin bröstvärmare på Dzierkals.

En stund senare kommer Gustafsson i friläge, men målvakten är följsam med plocken och snappar upp avslutet.

Kalle Kossila vinner puck högt upp och försöker sig på ett riktigt konstavslut, men missar tyvärr.

Publiken skriker efter utvisning vid flera olika situationer. Jag säger inte att de har rätt eller fel, men domarna agera inte.

Örebro spelar säkert.

Det är upprorsstämning på läktaren.

Skellefteå är inte nöjda och vill framåt. De kommer inte överdrivet långt ändå. Det är mycket skott utifrån.

Det är tuff kamp framför mål. Det ges och tas, men det är mest Skellefteå-spelare som faller och det eldar på publiken som är så härligt enögda som de ska vara.

Sex minuter återstår.

Skellefteå vänder och Axel Sandin-Pelikka missar målet när han får bra avslutsläge.

Gustafsson vinner puck i offensiv zon och det är långa klubbor som sträcker sig om vartannat, men pucken går till slut ur zon.

Skellefteå vänder tillbaka och under en avvaktande utvisning, hög klubba som inte går att prata bort, tar Skellefteå ledningen. Kossila hamnar på fel sida om Dzierkals som kan vända runt och lägga in pucken runt Arntzen. Det målet har vi sett förut tyvärr.

Tre och en halv minut kvar.

Ludvig Larsson lyckas ta sig fram längs med sargen ner bakom mål och får in pucken till Wikman som inte får någon bra träff.

Mastomäki och Oscar Nilsson krokar ihop och Mastomäkis klubba fastnar under Nilsson. Han försöker få loss klubban och åker då ut två minuter för roughing. En av de knepigare utvisningar jag sett.

Skellefteå spelar av matchen.

Avslutande ord

Med tanke på truppen som åkte upp var det ändå till helheten en OK insats. Det var lite blekt inledningsvis och halva den andra perioden var rätt död, men den var död åt båda håll. Sedan kom Örebro igång och de tar ikapp på ett bra sätt.

Det behöver ändå sägas att Örebro gör ingen dålig match, men den är fortfarande inte tillräckligt bra. Med bara 11 forwards och sex backar är det svårt att kräva så mycket mer, men laget behöver ändå göra mer om det inte ska bli ett ångestladdat kval. Jag tror inte att det blir ett, gör mig inte besviken.

Det är ännu en förlust och det svider. Åter igen är det en kamp framför mål som Örebro förlorar som avgör. Kossila hamnar på fel sida och kan inte försvara ordentligt. Surt.

”Kampsituation” säger Niklas Eriksson diplomatiskt om Mastomäkis utvisning på slutet. Den är bara horribel. Det går inte att komma ifrån tyvärr. Missade domaren andra utvisningar på Örebro under matchen? Det är nog så, men det rättfärdigar inte att man tar denna.

Arntzen gör många bra räddningar och bjuder egentligen inte på någonting. Det känns riktigt tråkigt att hans medspelare inte kan ge honom, och sig själva, en seger när han levererar och ger dem möjligheten.

Nu väntar en otroligt viktig match mot Linköping på lördag. Ett Linköping som lyckades vinna på övertid mot Leksand.

Det är INTE Linköping på lördag. Det är Frölunda. Vi ska inte göra det värre än nödvändigt. Tack David!