Gudarna ska veta att jag tycker om att tycka saker, inte minst om Örebro Hockey allt däromkring. Det finns ingenting roligare, ingenting som engagerar i Örebro som hockeyn. Örebro har gjort en säsong över ALLAS förväntan och är nu på väg in i slutspelet med gryende form. Om någon säger att de trodde att Örebro skulle vara såhär bra innan säsongen antingen ljuger dem eller så har de en tidsmaskin.

Att laget skulle leda hela SHL och sedan ligga med i toppskiktet större delen av säsongen fanns bara in mina vildaste, våtaste drömmar. Det var som att leva i ett parallellt universum där Örebro Hockey faktiskt var bra. De var  till och med Sveriges bästa lag under en period. Det var helt galet. Asfalten har aldrig varit så mjuk, höstvindarna aldrig varit så varma och regnet så behagligt som under hösten 2019.

Det hände och ingen kan ta ifrån oss det. Nu är det dags för slutspel och ingen pratar riktigt om Örebro längre. Laget är precis utanför fokus och har bara allt att vinna.

Och då härjar ett förbannat virus i världen.

SHL tror att på två veckor ska detta plötsligt försvinna och man ska kunna spela matcher med publik. Jag är knappast först med att säga det, men det kommer inte att hända. Det bli spel med tomma läktare om det blir spel alls. Jag är tyvärr inte skrockfull av mig så räkna inte med detta som någon form av jinx.

Oavsett virus, meteornedslag, snedskjutna missiler från Bofors, gurkrelaterade katastrofer och vad nu Norrköping någonsin producerat som kan vara värt att håna, vill jag kunna stötta mitt lag. Kan jag inte se laget på plats så vill jag i alla fall att laget och klubben ska kunna veta att min själ finns där på min plats på läktaren och även om jag måste föra bra mycket väsen om mig för att de ska höra mig hemifrån tänker jag inte låta det hindra mig från att skrika in i en kudde när Alsenfelt lyckas rädda öppet mål med tån på skridskoskenan eller jubla högt när Glenn får sargen att gunga.

Alla som håller på Örebro visste att de skulle gå till play-in mot slutet av säsongen. Om man inte lagt undan de 1-350kr som den matchen hade kostat för att kunna gå på matchen antar jag att man hade förhinder. T.ex. man är död. Jag kommer inte sakna dessa pengar. De var budgeterade, klara och spenderade. Jag ville att de skulle gå till Örebro Hockey för att klubben ska ha förutsättningar att bli ännu bättre.

Följ Björklövens exempel som låter fansen vara involverade på riktigt och bidra. De siktar på 10 000 sålda biljetter. Det tror jag de kommer att nå, med råge. På andra sidan finns Brynäs och jag kan på något vis förstå deras resonemang att de inte vill tjäna pengar på andras lidande eller vad de nu tänkte, men nog är väl Björklövens upplägg med att man tar bort maxtaket för biljetterna mycket bättre än att bara be supportrar Swisha lite pengar?

Jag vill stötta laget på riktigt, eller så nära det som möjligt, och om klubben kan göra en kul grej av det är det bara bra. Det behövs lite moment i vardagen som överskuggar all deprimerande nyhetsrapportering. Ishockey är underhållning av bästa sort. Underhållning låter oss fly saker i vardagen. Oavsett Corona-virus eller textilier från Norrköping (jag googlade till slut).

Det är ingen som kommer tro att för att jag köper biljett nummer 6473, av 5500 möjliga, till min åttonde låtsaskompis att jag gör det för att jag tycker att alla som blivit sjuka förtjänar det.

Ta bort biljettaket och visa lite känsla. Gör det inte till en märkvärdigare grej än vad det faktiskt är. Ishockey ska vara kul och engagerande.

Nisse, Adrian, Mikaela, Zoan, Arven, Sigge, Fredrik, Alice och Alva borde också få en biljett om de önskar.