Nedan följer konkursförvaltare Åke Söderströms förvaltningsberättelse i sin helhet transkriberat av mig. Jag tyckte det var en inte bara en bra beskrivning av läget i Örebro Ishockeyklubb utan den innehåller även intressanta reflektioner på elitidrottsföreningar i stort. En del av texten är citerad i mina andra artiklar på Örebro IK:s ekonomiska historia:

– Historia: Örebro IK: Ett ekonomiskt perspektiv 1989-1998
– Historia: Örebro IK: Ett ekonomiskt perspektiv 1998-2000

Brevet i sin helhet följer nedan. Det är alltså ett de facto citat, men jag har valt att inte använda citatmarkeringen för att göra det lättare att läsa den långa texten. Jag har hoppat över de första sidorna som bara innehåller information om gäldenär (Örebro IK), konkurssökare (Kronofogden), vilka som satt i styrelsen vid tillfället, och liknande. Allt det kan ni hitta i artiklarna ovan. Det fanns även lista på tillgångar och skulder, och dessa siffror går också att hitta i artiklarna ovan.

Akt: K 2696-98

C. Allmän beskrivning och uppgift om obestånd m m

Örebro Ishockeyklubb bildades 1972.
Innan dess förekom ishockey i Örebro inom ÖSK (Örebro Sportklubb) och andra mindre föreningar på lägre nivå. Efter klubbens bildande har föreningen haft en klart elitinriktad ambition med målet att nå högsta serien. under säsongen 1976 – 1977 och 1978-1979 spelade A-laget i högsta serien. Därefter har samma lag nått större eller mindre framgångar i de olika serierna (division 1, allsvenskan och kvalserien). Elitsatsningarna har medfört stora engångskostnader och störa löpande kostnader för köp och lönebetalningar till spelare. Föreningens dåliga ekonomi är en direkt följd härav varom mer nedan.

Föreningen har också haft omfattande junior- och ungdomsverksamhet.

Föreningens policy vad avser den idrottsliga ambitionen har varit föremål för debatt och kritik. Det ligger dock inte inom ramen för denna utredning att bedöma denna policy. Det har också, främst inom och kring föreningen, framförts åsikten att en kommun som Örebro skulle vara betjänt av ett elitserielag i ishockey. Undertecknad tar inte heller ställning härtill. Det finns dock anledning att antaga att denna åsikt och den idrottsliga ambitionen i alltför stor utsträckning styrt de olika styrelsernas agerande med åsidosättande av de ekonomiska realiteterna.

Vidare under åtskilliga år kritik riktats mot vissa borgenärer för en alltför välvillig och rättvis behandling av ÖIK. Detta gäller främst statens och Örebro kommuns behandling. Undertecknad konkursförvaltare noterar, att ÖIK till skillnad från de flesta andra gäldenärer på obestånd fått en välvillig behandling vad gäller anstånd och förlängning och förändring av krediter. Det ligger emellertid inte heller inom ramen för förvaltarberättelsen att framföra synpunkter härpå. Det förtjänar dock att framhållas, att även övriga borgenärer, med vilka relationer förekommit under en längre tid, har visat stort tålamod och generositet.

Förvaltarberättelsen skall ange boets tillstånd och orsakerna till obeståndet såvitt det kunnat utrönas. Vidare skall om möjligt anges vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha inträtt. Härutöver skall berättelsen innehålla en översikt över tillgångar och skulder av olika slag, en  uppgift om huruvida det förekommit något sådant förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet, en uppgift som det finns skälig anledning att anta att någon enligt bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning eller att utge skadestånd till föreningen, en uppgift i förekommande fall om misstanke om brott som avses i 11 kap brottsbalken eller om sådant förfarande som kan föranleda näringsförbud enligt 2 § lagen om näringsförbud har anmälts till åklagare och en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär som är eller under det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts.

Konkurs i idrottsföreningar är en relativt ny företeelse. Naturligtvis har konkurserna ökat p g a idrottsrörelsens kommersialisering. Det finns anledning att beröra styrelsens ansvar i idrottsföreningar.

Den som på sin fritid påtar sig att arbeta i en idrottsförening gör det i de allra flesta fall p g a ett ideellt engagemang även om andra motiv kan förekomma. Det ideella engagemanget är ofta förknippat med intresse för den idrott som föreningen bedriver. Kunskap om och intresse för de ekonomiska och juridiska frågorna i och kring föreningen saknas ofta. Först på senare år har även mindre idrottsföreningar och föreningar i landsorten insett vikten av kunskap i dessa discipliner.

En ideell förening är en juridisk person där det dock inte finns något samlat regelverk. Ideella föreningar är dock underkastade generella associationsrättsliga principer i skadeståndsrätten. Styrelsen kan inte ställas till ansvar kollektivt utan den som vill rikta sig mot styrelsen måste rikta sig mot de enskilda styrelseledamöterna. Ett krav eller talan mot styrelseledamöterna torde riktas mot den solidariskt. För att vinna framgång i ett krav mot en styrelseledamot måste konstateras, precis som vid ansvar för styrelseledamöter i ett aktiebolag, att vederbörande deltagit i ett beslut som föranleder kravet. Detta innebär emellertid inte att styrelseledamöterna kan undgå ansvar exempelvis vid en obeståndssituation genom att inte delta i styrelsemötena. Ansvar kan utkrävas p g a bristande aktivitet i en sådan situation.

Som ovan anförts är den ideella föreningen en juridisk person och ledamöterna är enligt huvudregeln, med vissa undantag, fria från ett omedelbart personligt ansvar för föreningens förbindelser. Detta skall dock inte sammanblandas med möjligheten att genom talan utkräva personligt ansvar. Styrelseledamöterna kan bli ansvariga för skatter och allmänna avgifter och skadeståndsskyldiga mot tredje man och mot föreningen.

Ansvaret för skatter och allmänna avgifter regleras i skattebetalningslagen 12 kap. 6 § där det ange, att om någon i egenskap av ställföreträdare för juridisk person inte i rätt tid har gjort föreskrivet skatteavdrag är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala belopp som har bestämts.

Vad gäller styrelseledamöternas skadeståndsansvar kan konstateras att styrelseledamöterna är att anse som sysslomän i förhållande till föreningen. I korthet innebär detta att styrelsens ledamöter skall fullgöra sina uppdrag med aktsamhet enär risk annars föreligger att styrelseledamöterna blir skadeståndsskyldiga mot föreningen.

Straffrättsligt ansvar kan inte drabba en juridisk person enligt huvudregeln. Om ett brott begås i näringsverksamhet måste det straffrättsliga ansvar träffa en eller flera fysiska personer. För ansvar krävs att en ledamot uppsåtligen begått en otillåten gärning och detsamma gäller om en person genom oaktsamhet begått en handling som inneburit en lagöverträdelse eller att personen i fråga känt till företeelsen på ett så tidigt stadium att han kunnat ingripa. En viktig fråga är om vilket ansvar som åvilar ledamöter som förhåller sig passiva och inte känt till att olagligheter begåtts i föreningens verksamhet. I korthet kan framhållas att den enskilda styrelseledamoten kan anges ha varit oaktsam genom att inte ingripa i verksamheten och förhindra att den bedrivs i strid med den aktuella straffbestämmelsen endast om han känt till olagligheterna.

Föreningsstämman beslutar om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och detta sker på årsmötet. Innebörden av ansvarsfrihet är att föreningen förklarat att man inte avser att rikta skadeståndskrav mot styrelsens ledamöter för aktuell förvaltningsperiod. Om ansvarsfrihet inte beviljas kan skadeståndsanspråk riktas mot vederbörande styrelseledamöter. Ansvarsfrihet kan beviljas för samtliga ledamöter, för vissa eller kanske bara för någon. Det skall här framhållas att skadeståndsanspråk riktas mot vederbörande styrelseledamot, trots att han eller hon beviljats ansvarsfrihet, om årsmötets beslut grundar sig på oriktiga förutsättningar. I praxis har så varit fallet när efter årsmötet brottsliga handlingar uppdagats. Om föreningen hamnar på obestånd kan styrelsen ledamöter bli personligt betalningsansvariga om de inte agerat när anledning visa sig. Den handlingsplikt som åläggs styrelsens ledamöter kan bestå i att ställa in betalningar, försöka få ackord till stånd eller försätta föreningen i konkurs.

Med utgångspunkt från redogörelsen över ansvarsförhållandena i den aktuella föreningen och ett klart definierat uppdrag har en mycket noggrann granskning gjorts av räkenskapsmaterial m m av KPMG Revisorer. Utredningen ger följande vid handen.

Sammanfattning

Av granskat material kan man dra slutsatsen att ÖIK är en förening där den ekonomiska hanteringen inte fungerat tillfredställande och där man inte uppfyllt de krav som ställts på ekonomiska redovisning. Man har heller inte fullgjort sina skyldigheter vad gäller redovisning av skatter och avgifter.

En stor del av detta har sin grund i bristande intern styrning och kontroll. Instruktioner och rutiner för den dagliga verksamheten har saknats eller åtminstone inte fungerat. Den finansiella rapporteringen har p g a administrativa brister inte varit tillförlitlig. Dessa brister har föranlett kritik från revisorerna under flera års tid, kritiken mot styrningen har dock mildrats på senare år medan den ekonomiska hanteringen ansetts vara fortsatt otillfredställande.

Bristande i den finansiella rapporteringen har bl a visat sig genom att de tillgångar och skulder som redovisats i föreningens verksamhetsberättelser vid närmare kontroll inte visat sig överensstämma med verkligheten. Till detta har bidragit att man i viss fall använt sig av tveksamma sätt för att redovisa intäkter eller inte tagit hänsyn till alla kostnader. När en kontrollbalansräkning upprättades hösten 1997 framkom att skulderna var i storleksordningen 1,7 Mkr större än vad som redovisats i senaste bokslutet, sam att merparten av de angivna omsättningstillgångarna inte hade någon verklighetsförankring. Föreningens egna kapital har varit negativt under hela den granskade perioden, 89/90-98/99. Den rekonstruktion som genomfördes 1990 var inte tillräcklig utan man gick in i nästa verksamhetsår med en balanserad förlust om 0,6 Mkr vilken snabbt ökade p g a två år med stora förluster. Det negativa egna kapitalet har under perioden varit i storleksordningen 4,5 Mkr.

Tidpunkten för obestånd i föreningen har av allt att döma inträffat tidigare än den granskade perioden. Verksamhetsåret 1988/89 slutade med en förlust om 2,8 Mkr vilket innebar att föreningen därefter hade en balanserad förlust om 4,3 Mkr. Under hela 90-talet har den ekonomiska situationen varit mycket ansträngd och endast genom mångas goda vilja, från fordringsägare till näringsliv, kommun och kronofogde, har föreningen lyckats driva verksamheten vidare. Föreningen har i princip aldrig klarat av att betala fakturor i rätt tid utan har varit tvungen att hela tiden prioritera det mest akuta.

Styrelsen har hela tiden agerat utifrån vad man sett som föreningens bästa ur en sportslig synvinkel. Man har försökt att arbeta fram olika former av uppgörelser för att minska skulderna och samtidigt har man försökt att knyta till sig nya sponsorer trots bristande sportsligt resultat.

Det granskade materialet har inte visat på rena oegentligheter eller handlingar för personlig vinning utan mer på stora brister i hanteringen och redovisningen av ekonomiska händelser. Det är dock värt att notera att den vanligt förekommande bristen på tillförlitliga underlag gör det svårt att följa upp alla tveksamma händelser och det är möjligt att man efter en noggrannare undersökning av de fall där underlag saknas kommer till en annan slutsats.

Iakttagelser vid granskningen

Nedan presenteras iakttagelser av större vikt som framkommit när föreningens material granskats. De frågeställningar som tas upp nedan besvaras under slutsatser

Verifikationer

Som sammanfattande omdöme kan konstateras att materialet håller en mycket låg kvalitet. I väldigt många fall uppfyller man inte kravet på uppgifter enligt Bokföringslagen (1976:125 § 5), det saknas information om vad verifikationen avser, vilken motparten är och det saknas ofta underlag. Man använder sig frekvent av gemensamma verifikationer för ett flertal händelser trots att dessa inte är likartade, t ex utbetalningar av lön, erhållna medlemsavgifter samt fakturabetalningar av olika slag på en och samma verifikation.

Det är vanligt förekommande med kontanta utbetalningar som ersättning för utlägg eller för kostnadsersättning till spelare och personal. Kvitton saknas ofta och i vissa fall kan man utläsa vem som erhållit utbetalningen. Under en period hösten 1997 förekommer flera fall där stora belopp (mellan 5 och 10 tkr) betalats ut från bank eller kassa och direkt tagits upp som materialkostnad, men där det helt saknas underlag för materialinköp. I de övriga fall där det förekommer inköp av material motsvaras inköpen av uttag ur kassa eller bank och kvitto styrker inköpet. Det är med nuvarande underlag som grund oklart var dessa pengar, som totalt uppgår till ca 75 tkr tagit vägen. En del i verksamheten som är svår att överblicka är den försäljning av livsmedel, dryck m m som gjorts via kiosk- och caféverksamheten, främst i samband med hemmamatcher men även i övrigt då de olika lagen i föreningen köpt in t ex måltider. Separat redovisning saknas vilket gör att man inte kan följa varuinköp, personalkostnader, försäljning samt interna transaktioner mellan café och övrig verksamhet.

Som anges under punkter ”Skatter och avgifter” nedan, saknas oftast underlag för utbetalning av olika kostnadsersättningar samt bilersättning. Utbetalning görs av ”jämna belopp” vilket troligen inte speglar den faktiska kostnaden. Eftersom endast ett kvitto eller insättningsnota från banken finns som underlag kan inte heller se vart eller när resan företagits och vilket syfte. Vid ersättning för restaurangbesök finns visserligen kvitto men däremot saknas uppgift om deltagare/gäster.

Resultaträkning

Föreningen hade sitt bästa år intäktsmässigt 1989/90, totalt 8,8 Mkr. varav merparten utgjordes av reklam- och sponsorintäkter. 1989/90 var även det år då en rekonstruktion eller ackorduppgörelse genomfördes vilken tillförde föreningen ca 3 Mkr. genom en nedskrivning av skulder. Man de då ett relativt bra utgångsläge inför kommande verksamhetsår. Men intäkterna minskade snabbt med 3 Mkr., vilket dock inte åtföljdes av någon nämnvärd kostnadsminskning, dessa låg i stället kvar strax över 8 Mkr.

Föreningen uppvisar under perioden 1989/90-1996/97 (det sista året med tillförlitliga siffror) intäkter i intervallet 2,8 till ovan nämnda 8,8 Mkr. Förutom de två senaste verksamhetsåren har man normalt sett haft intäkter runt 5 Mkr./år, därefter inträffade således en markant försämring.

Både 1995/96 och 1996/97 blev slutresultatet bättre genom vissa extraordinära intäkter och man kunde visa på överskott båda åren. 1995/96 genomfördes ett stort antal spelarförsäljningar som gav ett överskott på ca 2,4 Mkr. och som man mycket riktigt tagit upp som en övrig resultatpåverkande post. Detta gav dock in missvisande bild eftersom man samtidigt hade stora skulder till spelarna som såldes och i de flesta fall användes de pengarna man fick in från försäljningen till att betala av skulden till spelaren eller stå för lönen under den första perioden i den nya föreningen. Av intäkterna blev det i stort sett inget kvar.

De 690 tkr man tog upp som intäkt 1996/97  var ingen verklig intäkt utan bestod av två lån från Nordbanken, ett om 590 tkr utan borgen och ett antal mindre lån om totalt 100 tkr med flera olika borgensmän. I en uppgörelse köpte banken sponsring för fem år framöver med start verksamhetsåret 1997/98 och med lika delar varje år. Detta har ÖIK felaktigt tagit upp som en intäkt på 590 tkr under 1996/97 och med lika delar varje år. De resterande 100 tkr omvandlades till lån till privatpersonerna som ÖIK gick i borgen för, ÖIK ålades även att betala in 5 tkr/månad på dessa lån.

Föreningens viktigaste intäktskällor har varit reklam och sponsring i olika former, matchintäkter samt bingoförsäljning och senare även offentliga bidrag. Den största utgiftsposten har hela tiden varit löner till spelarna, en post som man dock lyckats ”banta ner” avsevärt under åren, från 4,7 till 1,7 Mkr. sista året.

Revisorerna bedömde att det var omöjligt att upprätta en resultaträkning för 1997/98 eftersom man inte kunde skilja ut vad som gått till verksamhetens drift oh vad som gåt till betalning av tidigare skulder. Det resultat som räknades fram för verksamhetsåret 1997/98, -2016 tkr., är skillnaden mellan årets ingående och utgående egna kapital.

Balansräkning

Föreningens samlade tillgångar har under hela tioårsperioden varit mycket knappa, de har pendlat mellan 300 och 600 tkr. ÖIK har under perioden arbetat med att minska de kortfristiga skulderna, vilket lyckats vad gäller vissa poster, men det har istället inneburit att de långfristiga skulderna ökat från 0 till ca 2 Mkr. på några få år. De totala kortfristiga skulderna har pendlat mellan 1 och 3 Mkr. och har faktiskt heller minskat totalt sett.

Det har även funnits felaktigheter i de siffror som presenterats de senaste åren. De skulder som redovisades i bokslutet för 96/97 visade sig vid en genomgång bara representera en del av föreningens totala skulder och de justerades till kommande år upp med ca 1,7 Mkr.

När man ser på de omsättningstillgångar som togs upp i bokslutet för verksamhetsåret 1996/97 finns där totalt 392 tkr. Nästkommande verksamhetsår slutar posten på 0:-. Vid genomgången och upprättandet av kontrollbalansräkningen hösten 1997 kunde man (enligt Göran Ohlsson, då föreslagen klubbdirektör som tillsammans med revisorerna gjorde genomgången) inte finna någon grund för dessa tillgångar. Göran har bedömt att detta var en ”slaskpost” som används för att få det hela att gå ihop. Eventuellt har man enligt Göran lagt avtal för kommande verksamhetsår som en kundfordran, trots att dessa hörde till nästa år och dessutom inte var fakturerade.

Eget kapital

Föreningens egna kapital har under hela den granskade perioden varit negativt och har varit så även flera år tidigare med tanke på den ackorduppgörelse som blev nödvändig 1989/90. Vid ingången av nämnda verksamhetsår hade man med sig en balanserad förlust om 4298 tkr som därefter reducerades genom ett positivt verksamhetsresultat om 750 tkr (inklusive köp/försäljning av spelare och kostnader för räntor och avgifter) samt nedskrivning av skulder motsvarande 2970 tkr. Detta sammantaget var dock inte tillräckligt, man gick in i nästa verksamhetsår, 1990/91, med en balanserad förlust om 571 tkr. Därefter inträffade den tidigare kommenterade intäktsminskningen som inte åtföljdes av samma minskning av kostnaderna, förlusterna de två följande åren innebar att man snart var tillbaka på samma nivå som innan ackorduppgörelsen.

Under verksamhetsåren 1991/91 – 1994/95 hade man fortsatt negativt kapital i storleksordningen 4,5 Mkr. Den förbättring som sedan inträffade har kommenterats (se 4.1 resultaträkning) ovan, intäkter från spelarförsäljningar där man inte tog hänsyn till skulder samt omskrivning av banklån. De siffror som togs fram för verksamhetsåret 1996/97 visade sig också vid genomgången hösten 1997 vara felaktiga, tillgångarna var mindre och skulderna betydligt större än som angivits.

Styrelse

De styrelseprotokoll som gåtts igenom avser perioden november 1994 till januari 1999, endast ett fåtal protokoll saknas för denna period. I protokollen framgår vilka frågor som diskuterats med i de fall man hänvisat till andra dokument t e x budgetförslag, redovisning av ekonomiskt läge m m, har dessa inte funnits att tillgå. Av protokollen kan man därför oftast endast utläsa vilka frågor och ämnen som diskuterats men inte mer exakt vilka belopp som gäller.

Av styrelseprotokollen under åren framgår att styrelsen varit väl medveten om och diskuterat de ekonomiska svårigheterna. Även om hela perioden kännetecknats av stor skuldsättning och svårigheter med att betala spelarlöner, skatter, avgifter och övriga inköp så är det först under 1998 som man börjat diskutera i termer av konkurs. På det extra årsmötet 980420 diskuterades konsekvenserna av en eventuell konkurs.

Av flera protokoll framgår att man försökt prioritera skatter och avgifter samt avbetalningar på skulder hos kronofogde samt till de leverantörer som hotat med konkurs. Spelarna har fått komma i andra hand och man har försökt förhandla ned ersättningarna eller skjuta dom på framtiden. Vid flera tillfällen redogörs storleken på skulderna till leverantörer samt spelare.

Lika ofta som man tar upp de ekonomiska problemen och den akuta bristen på likvida medel avslutar man med att vidare kontakter ska tas med sponsorerna, ÖIK-intressenter, kommunen och andra ”intresserade”. Precis som man anger i protokollet till sista styrelsemötet är hoppet det sista som överger en person.

Vad gäller de ekonomiska förutsättningarna framgår att styrelsen varit medveten om att:

– bristen på likvida medel varit närmast akut under hela perioden 94-99
– man hela tiden släpat med skulder till leverantörer med löner till spelare
– det inte varit rimligt att anta att överskott från verksamheten ska täcka tidigare underskott
– man hela perioden varit beroende av en välvillig inställning från kommunen, myndigheterna och övriga fordringsägare såväl som spelare och personal

Styrelsen har under så gott som hela perioden arbetat med olika former av ”uppgörelser” dvs att avskriva största elen av skulderna eftersom man ändå inte kan få betalt. Det vanligaste sättet att lösa skulderna har varit att erbjuda olika reklampaket genom att kvitta detta mot skulderna. Utfallet av detta förfarande har oftast varit lyckosamt och de flesta fordringsägarna har ställt sig positiva.

Vad gäller den felaktiga ekonomiska bild som uppdagades hösten 1997 då det visade sig att skulderna var drygt 2 Mkr. större än vad som anges i bokslutet 1996/97 finns inga uppgifter som kan kasta något ljus över detta. Noteringar finns endast från 971006 om att revisorerna pga detta ska upprätta en kontrollbalansräkning.

Revisorer

Föreningens revisorer har varit desamma under de år som granskats, en av revisorerna slutade dock sitt uppdrag efter verksamhetsåret 1996/97.

Det framgår av de revisionsberättelser som angivits att revisorerna har uppmärksammat ett antal problem som funnits i föreningen. Man har dock all år undantaget 1991/92, tillstyrkt styrelsens ansvarsfrihet, detta trots att kritiken i revisionsberättelserna ofta är hård och dessa vid flera tillfällen åtföljs av PM där man detaljerat beskriver olika brister. 1991/92 har man även i PM till styrelsen stället sina platser till förfogande eftersom de rekommendationer man givit styrelsen inte resulterat i några åtgärder.

De brister man tagit upp är huvudsakligen:

– dålig intern kontroll och hantering av kontanta medel
– olika förmåner som bostad och bilar till spelarna har inte tagits upp på kontrolluppgifter
– rutiner kring kontantförsäljning avseende café och kiosker
– att det saknas underlag för många transaktioner, t ex bilersättning
– att man inte innehållit källskatt vid förskottsutbetalningar
– att man inte innehållit källskatt och redovisat sociala avgifter gällande kostnadsersättningar

Lönehantering

Hanteringen av löner och ersättningar har varit mycket bristfällig under alla de granskade åren, vilket även påtalats av revisorerna.

På kontrolluppgifter som lämnats till Skattemyndigheten har man inte tagit upp olika förmåner som spelarna erhållit, främst avser det lägenheter där föreningen betalat hela hyreskostnaden. Vid förskottsbetalningar har man inte dragit källskatt och inte heller redovisat sociala avgifter, vilket ska göras om förskottet inte avräknas mot lönen inom samma utbetalningsmånad. Vid kostnadsersättningar i olika former har man inte heller innehållit källskatt och inte redovisat sociala avgifter. Större delen av de sk ”kostnadsersättningarna” utgörs av lön (enligt bilaga till revisionsberättelse 1996/97) och är en skattepliktig förmån. Ersättningarna har inte heller tagits upp på kontrolluppgifter.

Skatter och avgifter

Svårigheten att i rätt tid och ibland överhuvudtaget betala in skatter och avgifter är ett av de områden som belastat föreningen under hela den undersökta perioden. Under varje verksamhetsår fr o m 1989/90 har skatter och avgifter betalats för sent eller inte betalats alls under rätt verksamhetsår. Fr o m 1992/93 års verksamhetsberättelse kan man utläsa att föreningen haft skulder i form av skatter samt sociala avgifter, i medeltal uppgick dessa till 130 respektive 700 tkr.

Före de tre föregående åren 1[9]89/90, 1990/91 och 1991/92, finns dessa poster inte särredovisade men av revisionsberättelserna kan utläsas att skatter och sociala avgifter inte heller dessa år har betalats i tid. I en PM till revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1992/93 skriver revisorerna att ”risk för åtal föreligger avseende brott mot uppbördsförordningen då oriktiga uppgifter lämnats avseende innehållen skatt och utbetalda bruttolöner”. Vid granskningen av räkenskapsmaterialet framgår tydligt att man vid flertal utbetalningar av lön inta har innehållit källskatt, gäller både förskott och ordinarie löneutbetalningar. I de flesta fall då ersättning för bilresa betalats ut saknas ett underlag för detta, vilket innebär att ersättningen skall betraktas som lön med påföljd att sociala avgifter utgår på hela beloppet att källskatt ska innehållas. I vissa fall har även ersättningen per mil varit mycket stor och resulterat i ersättningar om 1 tkr för en fem mil lång resa.

Skulder till leverantörer

Enligt specifikation per 990115 finns skulder till olika företag och privatpersoner på ca 750 tkr, därutöver tillkommer skulder till banker, kommunen och Toyota. Med tanke på de problem som uppmärksammades när kontrollbalansräkningen skulle upprättas hösten 1997 är det uppenbart att föreningen inte haft kontroll över skulder till företag och privatpersoner från vilka man köpt varor och tjänster. Under flera perioder, framgår det av granskat material, har man konsekvent inte kunnat betala inkommande fakturor, orsaken har naturligtvis varit brist på likvida medel. Detta har resulterat i att man varit tvungen att betala kontant när det gäller tex annonsering, bussresor, materialinköp m m. Man har även försökt att se till att betala de viktigaste leverantörerna samt de som hotat med at vidta rättsliga åtgärder.

I materialet finns en stor mängd påminnelser från leverantörer och andra med fordringar på föreningen. Påminnelseavgifter och inkassokostnader är en relativt stor utgiftspost. Under en kortare period 1997 har ett antal fakturor bokförts flera gånger vilket tyder på bristande kontroll. Det är dock bara i något enstaka fall man betalat dubbelt, men där finns senare underlag som visar att pengarna kommer i retur.

Intern styrning och kontroll

Definitionen av intern styrning är : en process som åstadkommes av verksamhetens styrelse, ledning och personal för att med rimlig säkerhet tillse att verksamhetens mål uppnås i följande avseenden:

 – verksamhetens effektivitet och ändåmålsenlighet
 – tillförlitlighet i finansiell och övrig rapportering
 – efterlevnad av gällande lagar och regler

Ser man dessa tre punkter har den interna styrningen inte fungerat. Även om det handlar om en förening och inte ett företag så är verksamheten av en sådan stor omfattning att det måste ställas höga krav på detta område. Det är huvudsakligen punkterna två och tre som är intressanta och som framgår enligt ovan har den finansiella rapporteringen inte varit tillförlitlig, vilket även gällt övriga delar av verksamheten. Eftersom man varken redovisat eller betalat inte skatter och avgifter i tid har man inte följt de lagar och regler som gäller, det gäller även den löpande redovisningen.

Även när det gäller den interna kontrollen har det funnits brister, man har saknat polices och rutiner för att styra verksamheten och man har inte heller haft kontrollsystem för att tillse att verksamhetens olika delar fungerar. Hanteringen av kontanta medel och kontantförsäljning har inte fungerat vilket även resulterat i vissa oegentligheter men framförallt en stor osäkerhet om huruvida verksamheten skötts korrekt. Personer som inte haft rätt till det har ändå kunnat ta ut pengar från föreningens konto, bla p g a att ogiltiga fullmakter inte återkallats. Attestrutin har saknats och många utbetalningar och transaktioner är inte attesterade och i vissa fall har den som erhållit tex ersättning för utlägg varit densamma som attesterat utbetalningen.

Slutsatser

Av granskat material kan man dra slutsatsen att ÖIK är en förening där den ekonomiska hanteringen inte fungerat tillfredställande och där man inte uppfyllt de krav som ställs på ekonomisk redovisning. Underlag som kvitton reseräkningar, fakturor m m saknas ofta i verifikationsmaterialet. Man har även blandat ersättningar till spelare, fakturabetalningar, inköp mm på samma verifikation. Attest saknas i regel och det finns fall där ersättning för utlägg avser samma person som betalat ut ersättningen.

Man har inte fullgjort sina skyldigheter vad gäller redovisning av skatter och avgifter, ofta har inbetalningar varit försenade eller uteblivit. I många fall har man underlåtit att ta upp skatter och avgifter på ersättningar till spelare och man har inte redovisat skatt på sina reklamintäkter.

Vad gäller rena oegentligheter eller medvetet olagliga handlingar för personlig vinning har det granskade materialet inte föranlett till några misstankar om brott. Slutsatsen blir således att det är i den ekonomiska hanteringen och bristen på underlag, ordning och redovisning av ekonomiska händelser som föreningen brister medan materialet inte visar på rena oegentligheter. Det är dock värt att notera att den vanligt förkommande brister på tillförlitliga underlag gör det svårt att följa upp alla tveksamma händelser och det är möjligt att man efter en noggrannare undersökning av de fall där underlag saknas kommer till en annan slutsats. 

Man kan av materialet konstatera att tidpunkten för obestånd inträffat tidigare än den granskade perioden 1989/90 och framåt. Säsongen 1988/89 lade grunden till stor del av de ekonomiska problemen, en förlust om 2,8 Mkr adderad till ett tidigare underskott på 1,5 Mkr som föreningen dragits med så långt för oss tillgängliga verksamhetsberättelser sträcker sig (1983/84).

ÖIK hade precis som många andra idrottsföreningar för höga kostnader i förhållande till de pengar man kunde få in, främst då genom sponsorer. Ett sportsligt mycket bra resultat är i en sådan situation ett måste för att kunna generera ytterligare intäkter, när de uteblir minskar eller stagnerar intäkterna. Huvuddelen av kostnaderna, som utgörs av spelarlöner, kvarstår dock genom avtal som löper flera år framåt. Samma problem inträffade efter rekonstruktionen 1989 när man inte kunde upprätthålla samma intäktsnivå med då kostnaderna inte kunde minskas i samma takt, därigenom gick det man vunnit i rekonstruktrionen förlorat direkt.

Föreningens egna kapital har under hela perioden varit negativt och slutsatsen blir att den ackorduppgörelse som gjordes efter säsongen 1989/90 inte var tillräcklig, även efter denna hade föreningen en balanserad förlust om ca 0,6 Mkr. Under perioden fr o m ackorduppgörelsen till konkursen var föreningens negativ kapital i genomsnitt ca 4,5 Mkr.

Ett annat konstaterande som granskningen leder fram till är att en del av de siffror som presenterats i olika verksamhetsberättelser inte alltid varit tillförlitliga. Skulderna har tex i verkligheten varit större än de som faktiskt redovisats och redovisade tillgångar har inte motsvarats av verkliga tillgångar. Tveksamma sätt att redovisa intäkter har förekommit, tex som anges 4.2 när det gäller periodisering av sponsorintäkt samt när man redovisat en intäkt från spelarförsäljning men inte tagit med det faktum att försäljningen ”aktiverat” olika kostnader i form av obetalda löner och ersättningar till de sålda spelarna.

En slutsats man kan dra är att styrelsens agerande varit mycket optimistiskt. Man har, åtminstone inte enligt styrelseprotokollen, inte diskuterat följderna av de s k ”uppgörelser” med fordringsägarna man grnomförde. När man har så omfattande skulder och erbjuder reklamplatser, platsabonnemang och deltagande i sponsorträffar – utan kostnad – för ett eller flera år framöver, så har man därigenom kraftigt krympt sin reklammarknad. Trots detta har man text våren 1998 ändå budgeterat med sponsorintäkter om 2,2 Mkr trots att man de senaste åren fått in ca 1,5 Mkr och då utan tyngande uppgörelser.

Med revisionsberättelser och till dessa  fogade PM som grund kan man dra slutsatsen att föreningens revisorer redan på ett tidigt stadium uppmärksammat alla de problem som tagits upp ovan. Kritiken mot styrelsen och dess styrning av föreningen har varit mycket kraftig från revisorernas sida under perioden 1991 – 1994 men det kan konstateras att kritiken därefter har mildrats och inte föranletts några synliga åtgärder från revisorernas sida.

Slutligen kan konstateras att den interna styrningen, från styrelsen och klubbledningens sida, inte har fungerat. Klara instruktioner och rutiner har saknats för den dagliga driften, den ekonomiska hanteringen och intern och extern rapportering. Detta har resulterat i att man inte följt de lagar och regler som finns för tex bokföring och redovisning av skatter och sociala avgifter. Den bristfälliga hanteringen har även försvårat revisorernas arbete och bla resulterat i  föresenade verksamhetsberättelser.

Källmaterial – underlag för granskningen

Verksamhetsberättelser för åren 1989/90 – 1996/97

Revisionsberättelser för ovanstående år samt PM och noteringar från revisorerna

Kontrollbalansräkning för 1997/98

Verifikationsmaterial för perioden 19950501 – konkursdagen 19990115

Styrelseprotokoll för perioden november 1994 – januari 1999-08-31

Förteckning över leverantörsskulder per 990115

Underlag för löner 1998

Diverse övrigt verksamhetsmaterial

Redovisning av klubbdirektören Göran Ohlson

I september 1997 kontaktade den s k Förtroendegruppen i den fristående stödföreningen ÖIK Intressenter Göran Ohlson och erbjöd denne att gå in som anställd klubbdirektör i föreningen. ÖIK Intressenter hade då anledning tro att den ekonomiska situationen i ÖIK inte överensstämde med officiella bokslut. Det framfördes också antagande om att klubben inte hade full kontroll över sin situation. Efter olika möten i september 1997 påbörjade Ohlson sin anställning i oktober 1997, dock utan formellt skrivet anställningsavtal. Vid dennes tillträde som klubbdirektör fanns ett krav från Kronofogdemyndigheten på c:a 100 000 kronor och redan då med hot om ansökan om konkurs. Ohlson lyckades erhålla uppskov en månad efter förhandling med Kronofogdemyndigheten men kunde konstatera att första dagen på arbetet stängdes alla telefoner och faxar från Telia på grund av obetalda fakturor på c:a 40.000 kronor. Endast på grund av att Ohlson lånade ut 5.000 kronor av privata medel till klubben öppnades abonnemangen på nytt.

Tillsammans med Öhrlings Revisionsbyrå påbörjade Ohlson ekonomisk utredning beträffande föreningen. Örhlings ställde sin organisation till förfogande som en form av sponsring. Man beslöt att upprätta kontrollbalansräkning och samtidigt ge fem år tillbaka i tiden för att kartlägga alla gamla skulder. I ett senare skede visade det sig att fanns åtskilliga skulder ännu längre tillbaka i tiden och att den äldsta obetalda fakturan var så långt tillbaka som november 1990. Det konstaterades också att revisionsberättelsen för verksamhetsåret 1996/96 inte hade lästs upp vid det försenade årsmötet i september 1997. Göran Ohlson ägnade nu större delen av sin tid, c:a 90%, att utreda den ekonomiska situationen, vilket hämmade hans övriga arbetet med att sälja reklam. Någon aktiv försäljning kunde inte bli av utan istället skedde uppföljning av tidigare kontakter och i detta medverkade sportchefen L-G Jansson.

Vid denna tidpunkt fanns på kansliet förutom Göran Ohlson och L-G jansson periodvis Lennart Källén, som var ansvarig för Ishockeygymnasiet samt ungdomstränare och timanställd på skolan för hockey på grundskolans högstadium. Dessutom fanns en materialförvaltare anställd på heltid med 80% lönebidrag från Arbetsförmedlingen. Härutöver fanns en deltidsanställd A-lagstränare samt ett 30-tal ungdomstränare/ledare med varierande säsongsarvode. Till Skatteförvaltningen skulle redovisas på ett eller annat sätt med regelverket Föreningslivet som grund över 100 personer inklusive anställda, spelare, domare, vakter, funktionärer, kafépersonal m fl. Antalet fordringsägare som hade någon form av krav på ÖIK uppgick till 188 personer/företag enligt vad Göran Ohlson vid detta tillfälle kunde få fram. Ohlson kunde också konstatera att någon bokföring från tiden 1 maj 1997 och till dess att han påbörjade sitt arbete i oktober 1997 ej fanns.

I slutet av november 1997 kallades till ett s k stormöte i ishallen för att informera om läget. Både medlemmar, ledare, tränare, spelare, kommunrepresentanter, sponsorer och massmedia kallades. Man redovisade det bekymmersamma läget och det kunde konstateras att kontrollbalansräkningen visade ett underskott på 4.419.124 kronor, som skall jämföras med det officiella bokslutet som visade 2.538.810 kronor. Enligt uppgift redovisades i media dagen efter skulderna specificerade på ett korrekt sätt så att huvudparten av fordringsägarna fått en korrekt information om läget.

Under december 1997 fortsatte arbetet med att få sponsorer till den fortsatta driften och den sportsliga verksamheten med förhoppning om avancemang till spel i allsvenskan. Idrottsligt misslyckades klubben och detta försvårade naturligtvis de fortsatte diskussionerna med sponsorerna. Enligt uppgift ansåg dock dessa att ÖIK skulle fortsätta sin verksamhet vårsäsongen 1998 för att man sedan därefter skulle göra en slutlig bedömning om klubbens framtid.

Under tiden januari till maj 1998 informerades samtliga fordringsägare om läget och Göran Ohlson efterfrågade om fordringsägarna var beredda att skriva ned eller avksriva sin fordringar i kombination med byte mot reklam och matchbiljetter. Arbetet med att få fram underlag för kontrolluppgifter till Skatteförvaltningen visade sig vara mycket svårt enär många ersättningar var en sammanblandning av lön och gamla skulder och i ett 30-tal fall fanns differenser avseende befintliga underlag hos ÖIK contra mottagarens egna uppgifter och bankunderlag. Från Skatteförvaltningen erhölls anstånd med redovisning av kontrolluppgifterna eftersom man såg positivt på en ordentlig utredning. Sedan föreningen erhållit svar från samtliga fordringsägare utom Örebro kommun konstaterades att över 90 av fordringsägarna var positiva till en slutuppgörelse med avskrivningar mellan 70-90%. Det var då uppenbart att alla skatter och sociala avgifter skulle betalas och att det fordrades en särskild uppgörelse med Örebro kommun.

Under juni 1998 tog Örebro kommunstyrelse ett beslut om att ÖIK skulle få fem år på sig att amortera de c:a 300.000 kronorna, som man häftade i skuld på till kommunen. Enligt Göran Ohlson hade nu förutsättningarna skapats för att göra ett sista försök att rädda föreningen mer långsiktigt.

Under augusti 1998 utlovade c:a 50 sponsorer 800.000 kronor i sponsormedel under förutsättning att samtliga övriga uppgörelser gick i lås. Efter genomgång med Kronofogdemyndigheten och efter samråd mellan Skatteförvaltningen och Kronofogdemyndigheten stod det klart att föreningen inte fick gehör för sin ansökan om befrielse från förseningsavgifter. Dessa uppgick i början på 1998 till c:a 50.000 kronor.

Sedan ÖIK fått beskedet att man erhöll 150.000 kronor mindre i s s omställningsbidrag från Svenska Ishockeyförbundet och beskedet från Skatteförvaltningen om att förseningsavgifterna översteg 100.000 kronor samt en sportsligt dålig start med katastrofala matchintäkter som följd, blev situationen omedelbart svår eftersom det inte fanns några marginal på den ekonomiska beräkningen. Anstånd begärdes med betalningarna till Kronofogdemyndigheten vilket också beviljades. Mellan jul- och nyårshelgen togs sedan beslut att medge konkurs eftersom det inte längre fanns några förutsättningar att följa Kronofogdemyndigheten amorteringsplan. Detta beslut togs av en enhällig styrelse.

D. Bokföring

Se vad som anförs nedan ovan.

E. Brott mot borgenärer

Det är uppenbart, att bokföringen i flera avseenden varit mycket bristfällig, [av] KPMG:s utredning förefaller som uppenbart att i flera avseenden föreligger misstanke om bokföringsbrott. Ett fall avser kiosk- och caféverksamheten där separat redovisning saknas och att man till följd därav inte kan följa varuinköp, personalkostnader, försäljning samt interna transaktioner mellan café och övrig verksamhet.

Vidare visar resultaträkningen för 1995/96 och 1996/97 felaktig bild av resultatet p g a flera felaktiga bokföringstransaktioner.

Vidare är balansräkningen för 1996/97 felaktig.

Det nu anförda innebär att misstanke om bokföringsbrott föreligger. Denna misstanke riktas mot samtliga styrelseledamöter under aktuell tid 1995/96 och 1996/97. Ledamöterna borde enligt min mening ha hållit sig informerade om bokföring och redovisning särskilt med tanke på föreningens dåliga ekonomi. Se vidare vad som anförs under 4.5 med rubriken ”Styrelse” i KPMG:s utredning och samma utredning under ”Slutsatser”.

Föreningen har bedrivit verksamhet med negativt eget kapital och sannolikt under obestånd under tiden 88/89 till konkursdagen. Man har sålunda inte kunnat betala förfallen gäld men borgenärer synes från tid till annan antingen öppet ha medgivit anstånd eller passivt åsett betalningsdröjmål utan att agera. En invändning om ständigt återkommande betalningsanstånd och förlänga krediter är inte helt ohållbar och det framstår dessutom som uppenbart, att borgenärerna under hela den granskade tiden varit medvetna om situationen. Mot denna bakgrund jämförd med innehållet i KPMG:s utredning samt det faktum och inget annat antytts från någon håll framföres ej här misstanke om annan brott mot borgenärer.

F. Skadestånd m m

Med hänvisning till innehållet i KPMG:s utredning finns ej skälig anledning att antaga att någon är skyldig att utge skadestånd eller återbetalning till föreningen eller till annan.

G. Återvinning

Under utredningen har inte framkommit någon transaktion som ger anledning till ytterligare utredning om återvinning.

H. Näringsförbud

Enligt min mening finns ej anledning att meddela någon näringsförbud i anledning av denna konkurs.

Örebro 7/9 1999

Åke Söderström