Den här är den andra delen i serien som fokuserar enbart på Örebro IK:s ekonomiska problem som började på slutet av 1980-talet. Om du vill läsa om Örebro IK:s sportsliga framgångar kan du gå till någon av delarna nedan.

• Historia: Örebro IK 1972-1979
• Historia: Örebro IK 1980-1989
• Historia: Örebro IK 1990-1999

Om ni vill läsa om det som ledde upp till konkursen 1999 rekommenderar jag att ni läser denna del först:

– Historia: Örebro IK – Ekonomiskt perspektiv 1989-1998

Säsongen 1998-99

Ett extra årsmöte/informationsmöte hålls den 9:e november 1998 kl 19:00 på Scandic Väst i Örebro. Där berättar Göran Ohlson om den rekonstruktion som föreningen måste genomgå, men går även igenom budget, organisation och det sportsliga målet för den kommande säsongen.

En ny interimstyrelse väljs, med tre vakanser, bestående av ordförande Göran Ohlson, vice ordförande Daniel Skoglund, sekreterare Sam Lilja, ungdomsansvarig Bo Eriksson, sportfrågor L-G Jansson och marknadsfrågor Mikael Warg.

Mötet avslutades med kaffe och bulle.

I december 1998 börjar nyheterna strömma ut i etern om att Örebro IK är på väg mot konkurs. Det går att läsa inte bara i de lokala Örebrokuriren och Nerikes Allehanda, men också i de stora rikstäckande dags- och kvällstidningarna att konkursen nu är antågande i hög fart. [1][2]

Bara ett mirakel kan rädda oss – Ordförande Göran Ohlson [1]

Skatteskulden var uppe i 1 390 783 kronor per 1998-12-07, och 500 000 av detta skulle betalats in den 1:a december 1998. Så hade inte skett. Under sommaren skulle en skuld till kommunen på 325 000 kronor ha betalats av, men det hade inte heller skett.

I utredningsrapporten från Kronofogdemyndigheten daterad 1998-09-08 framgår det att Örebro IK har 21 anställda och en lönekostnad på 125 000 kr i månaden. De har budgeterat för en omsättning på 4,2 miljoner. Det noteras även att det är föreningen själva som sköter bokföringen utan notis om någon revisor.

Göran Ohlsson författar ett brev till Örebro Tingsrätt som ankommer 1998-12-10: [3]

Betr Mål nr K 2696-98 Rotel nr 3

Som säkert framgått av massmedias hårdbevakning av ÖIK:s verksamhet så arbetas det fortfarande intensivt med att försöka rädda klubben från konkurs.

I den tidsplanering, som är mycket snäv, som föreningen arbetar med ingår bl a ett antal möten med reklamköpare och sponsorer/samarbetspartners under både innevarande och nästa vecka inkl helgdagar.
Med tanke på normal praxis att gäldenären får 2-3 veckor på sig från ansökan om konkurs så har föreningen räknat med att kunna arbeta med räddningsförsöken fram till åtminstone den 22 december.

Dessutom hade den ursprungliga amorteringsplanen på obetalda skatter och sociala avgifter en slutdatum för uppvisande av kvitto den 1999-01-11, varför föreningen även av denna anledning från början hade en tidsplan som sträckte sig till årsskiftet 98/99.

Detta är inget försök att förhala en konkursförhandling utan en ansökan om att den tid som föreningen ursprungligen arbetat med i försöken att få intäkter skall stå kvar.

Vi anhåller därför tacksamt om att denna förhandling flyttas fram minst en vecka få satt de räddningsförsök som görs skall ha en rimlig chans.

Örebro IK

Göran Ohlson, ordf

Örebro IK kallas till förhandling vid Tingsrätten fredagen den 18: december 1998 klockan 13:00. När förhandlingarna inleds i Tingsrätten är beloppet justerat till 1 642 972 kronor. Nedan följer ett utdrag från protokollen som förts vid förhandlingen. Örebro IK är gäldenär i detta ärende: [3]

Gäldenären vitsordar skulden och framställer begäran om uppskov. Som skäl för uppskovsyrkandet anges bland annat att föreningen till sökanden idag kan betala 80 000 kr, att föreningen klarat att få ner den stora skuldbördan från 4 600 000 kr till idag totalt 2 900 000 kr, att föreningen under förutsättning att situationen löser sig blivit lovad 800 000 kr av sponsorer, att fristen är nödvändig för att kunna kontakta fler sponsorer, att styrelsen tagit beslut om att ”frysa” kostnaderna, att massmediabevakningen bidrar till att folk blir medvetna om den ekonomiska situationen och därmed villiga att bidra ekonomiskt för att undanröja konkurshotet.

Ohlson lyckas med att skjuta upp konkurshotet fyra veckor då Kronofogdemyndigheten inte hade något att erinra mot föreningens begäran. Ny förhandling bokades in till 1999-01-15 klocka 09:00.

En Brummis på vift

Det uppstod dock en incident när Mats ”Brummis” Pettersson valde att självmant byta klubb till IFK Kumla och börja träna med laget runt årsskiftet. Han hade likt övriga spelare spelat utan ersättning hela året och i hans egna ord: [4]

Det var en chansning från min sida som inte gick hem. Jag får stå mitt eget kast.

Tränare Lars ”Mozart” Andersson var mycket tydlig om vad han ansåg om Brummis agerande:

Jag hoppades att Mats skulle spela för oss, men han har valt att träna med Kumla utan att säga ett ord till mig. Har man ett hjärta för föreningen så gör man inte så.

Örebro IK hade inte kunnat betala ut löner sedan förra säsongen. Spelare som skulle byta till en annan klubb i Division 1 tilläts inte göra så av Svenska Ishockeyförbundet förrän serien var färdigspelad. Det var dock fritt fram att byta till en klubb längre ner i seriesystem, t.ex. HC Örebro 90. [2]

– Historia: ÖIK Ungdom 99, Örebro Vikings och HC Örnen

Styrelsemöte 1999-01-11 klocka 21:00

Nedan följer informationsbrevet som skickades ut efter styrelsemötet som hölls på kvällen den 11:e januari 1999: [3]

ÖIK:s styrelse har under kvällen diskuterat situationen varvid följande framkommit/beslutats:

1. Den stora skuldbördan har inte gått att hantera genom nya insatser/reklamköp från ÖIK:s samarbetspartners och om inte något oförutsett inträffar de närmaste dagarna så kommer ÖIK att medge konkurs vid förhandlingar i Tingsrätten fredagen den 15 januari 1999. Som en sista åtgärd har några resursstarka personer, utanför ÖIK:s normala intressesfär, tillfrågats om möjligheter att köpa reklamrättigheter eller namnet en eller flera säsonger dock utan resultat såhär långt. Dock har vi kvar två sådana möten varav ett sker på onsdagskväll i anslutning till Mora-matchen.
2. De avtalsbundna spelarna, vars avtal ÖIK ej kunnat uppfylla, kan därmed med omedelbar verkan förhandla med andra klubbar för spel resten av säsongen. ÖIK vädjar dock till alla spelare att vara kvar över åtminstone hemmamatchen mot Mora onsdagen 13 januari så att denna match kan avsluta hemmaarrangemanget 98/99 på ett värdigt sätt.
3. Vad beträffar den sista matchen i serien den 28:e i ordningen som avslutas mot Kumla på bortaplan söndagen den 17:e januari, så kan inte ÖIK besluta om den själv ifall konkursen infaller fredagen den 15 januari.
   Svenska Ishcokeyförbundet [sic] tävlingskommitté har dock en stark önskan om att även den sista matchen i serien skall spelas och det får bli konkursförvaltarens sak att avgöra detta. Eftersom det inte finns några kostnader förknippade med matchen, vilket skulle kunna äventyra förmånsrätten om så vore fallet, så finns det väl ett realistiskt hopp om att konkursförvaltaren godtar detta, om än ÖIK kanske måste ställa upp med ett delvis decimerat lag ur sportslig synvinkel.
4. Huruvida den breda ungdomsverksamheten med 8 lag i olika serier och närmare 200 ungdomar kan fortsätta verksamheten säsongen ut 98/99 är också en fråga som diskuteras med konkursförvaltare. Viss förberedelse har gjorts genom diskussion med Örebro Läns Ishockeyförbund och Svenska Ishockeyförbundet där det är tänkbart att den hos Riksidrottsförbundet och Örebro Läns Ishockeyförbund fristående registrerade föreningen ÖIK Ungdom används som föreningsgrund eftersom ett av ungdomslagen är registrerade på ÖIK Ungdom. Dock måste de övriga lagen i resp ungdomsserie godkänna detta. Hur detta skulle finansieras är dock inte klarlagt. Dock har gjorts jämförelse med andra div 1 klubbar som försatts i konkurs där man ungdomsfrågan på liknande sätt för att avsluta säsongen, genom att Ungdomssektionen skapar en egen ekonomisk bas.
5.   Avslutningsvis konstaterades att det är med stor sorg i ÖIK-hjärtat som styrelsen måste inse faktum att det trots stort arbete från många ÖIK-ledare och ÖIK-vänner inte gått att nå ända fram till målet. Utgångsläget efter utredningen våren -98 var som bekant 4,6 mkr i skulder. Även om det återstår några dagar, och hoppet är det sista som överger oss att något oförutsett skall ske, så är det i nuläget med största sannolikhet så att på fredag den 15 januari Örebro Tingsrätt avslutas ÖIK:s 27-åriga levnad.

På uppdrag av styrelsen
Göran Ohlsson/ordf

De totala skulderna som efterlämnades av klubben slutade på 4 013 285 kronor. Skatteskulder utgjorde 1 558 110 miljoner av detta. De egna tillgångarna, inklusive konton, bord, stolar, plockhandskar och annan utrustning bedömdes erhålla ett värde av 307 839,37 kronor. Det gav ett minusnetto på 3 705 446 kronor.

Örebro IK kan inte längre fortsätta. Styrelsen och Ohlson medger konkursansökan den 15:e januari 1999.

Både Söderström och Svenska Ishockeyförbundet ansåg att det var viktigt att klubben skulle spela klart grundserien då endast en match återstod. Då en match till inte hade tillfört några ytterligare utgifter och det fanns en önskan om att få avsluta på ett snyggt sätt ansåg Söderström att det fanns utrymme för det.

Det fanns en oro för att spelare skulle fly klubben innan sista matchen, men Svenska Ishockeyförbundet stoppade överföringar tills serien var färdigspelad.

Om Örebro hade kastat in handduken innan sista matchen hade alla deras matcher strukits och IFK Kumla:s tränare Alf Spolander var mycket tydlig om vad han ansåg om det: [5]

Skulle det ske spränger jag Svenska Ishockeyförbundet. Det får bara inte ske.

Lagets sista match spelades den 17:e januari 1999 mot värsta lokalkonkurrenten IFK Kumla. Matchen slutade 2-4. Ett slut som om inget annat styrkte att Kumla nu var Närkes bästa lag.

Öppet brev från HC Örebro 90

Genom ÖIK:s konkurs står nu ishockeyn i Örebro inför ett vägval som jag törs påstå är helt avgörande för ishockeyns framtid i Örebro.

Som ordförande i HC Örebro 90 vill jag klargöra vår förenings inställning och framtidsvision för utvecklingen av hockeyn i Örebro. ÖIK:s konkurs är ett hårt slag för alla hockeyintresserade i stan, men som vanligt erbjuder en kris ett visst mått av sorgearbete, som vi måste ta oss igenom så snabbt som möjligt, för att i stället ägna vår energi åt att bygga en ny framtid.

Som vid all krishantering måste vi ta lärdom av de misstag som är orsak till konkursen, och samla alla positiva krafter till att bygga nytt. I det arbetet är HC Örebro 90 en viktig kugge vid sidan av det ungdomsarbete som bedrivits i ÖIK:s regi, och den verksamhet som bedrivs i Ishockeyskolan.

HC Örebro 90 är beredd att helt förutsättningslöst verka för en framtida positiv utveckling av ishockeyn i Örebro. Ett första steg från vår sida är att tillsammans med näringslivet försöka behålla en stomme av spelare från ÖIK:s A-trupp, som kan gå in i HC och ge den stadga som behövs för att HC ska kunna vara med och slåss om en plats i kvalserien till allsvenskan.

Vi tror att det är viktigt för att behålla intresset för ishockey i stan tills våra ungdomar har blommat ut och möjliggör en högre idrottslig målsättning. För nästkommande säsong ställer styrelsen i HC Örebro 90 sina platser till förfogande, för att ge plats till en ny styrelse, kapabel att handha en mer elitinriktad verksamhet. Men med det arv att förvalta som det innebär att driva en förening med sund ekonomi. HC Örebros nuvarande styrelse är beredd att fortsätta arbeta aktivt för ishockeyn i Örebro genom en nystart av en förening i division 2.

Vidare kan vi tänka oss att ingå i en alliansförening som arbetar med samordning och styrning av de olika föreningarnas intressen. Huruvida ungdomsverksamheten ska knytas till någon enskild förening eller drivas inom Ishockeyskolans ramar tror vi är frågor som måste diskuteras mellan de olika intressenterna.

Men hur som helst ska man slå vakt om den fina och positiva verksamhet som idag bedrivs. Att idag starta en ny förening för att återuppliva ÖIK och återställa klubbens maktposition i Örebro är knappast i ishockeyns intresse.

För den eller de som vill fortsätta ägna sig åt ishockey på eller utanför isen finns möjlighet i HC Örebro 90, och vilken inriktning föreningen ska ha i framtiden kan var och en påverka med en aktiv insats.

Lennart Karlsson, ordf HC Örebro 90

Förvaltarens grävande fortsätter

Örebro kommun inkommer med en specifikation över klubbens skulder den 22:a februari 1999, och det är planhyror i olika varianter och perioder som tillsammans uppgår till 337 560 kronor.

Av underlaget kan man se att konkursen påverkade även andra föreningar i regionen. Fellingsbro-Frövi IK gick miste om 43 864 kronor och HC Örebro 90 förlorade 6 000 kronor.

Utanpå det skulle sedan lönegarantier på 801 517 kronor sedan betalas ut till personer som varit anställda och berörts av konkursen. Målvakten Mikael Nilsson hade överlägset störst ersättning av spelarna, men även Mikael Holmberg sticker ut. Inget av detta borde förvåna någon. De var lagets stjärnor.

Men samtliga ledare fick alla ut större belopp där Ohlson fick ut 100 000 kronor och Lars Andersson strax under det.

Edgångssammanträdet hölls den 8:e mars 1999 klockan 13:30. Inget spännande händer under mötet.

I juni 1999 begär Åke Söderström att få förlängd tid för att sammanställa förvaltarberättelsen till den 15:e september 1999. Han bedömer att arbetet med att granska redovisningen och KPMG:s rapport kommer att ta längre tid än normalt: [3]

Utredningen avser en ideell förening. Frågor om styrelseansvar, enskilda styrelseledamöters ansvar samt andra föreningsspecifika frågor är sällan uppe till bedömning. Det är därför av vikt att detta görs med omsorg.

Åtal väcks

Söderström gick igenom föreningens redovisning grundligt och under säsongerna 1995-96 och 1996-97 ansåg han att den var så pass bristfällig och att det fanns grund för att polisanmäla styrelserna för dessa år för bokföringsbrott.

Ordförande för tiden Dick Persson kommenterade till Nerikes Allehanda: [6]

Jag kan bara säga att vi har haft revisorer som granskat verksamheten och
godkänt det.

Kvitton saknades för både mindre och större utlägg under denna period. Bland annat betalades 75 000 kronor ut för material, men något underlag för detta fanns inte. Klumpsummor betalades ut för milersättning, spelares lägenheter hade inte redovisats till Skatteverket som förmåner och spelarlöner hade skrivits om till kostnadsersättningar.

Under hösten 1997 hade en ny kontrollbalansräkning upprättats och då visade det sig att skulderna var 1,7 miljoner större än vad det senaste bokslutet visade, samtidigt som att majoriteten av de omsättningstillgångar som sades finnas existerade över huvud taget inte. [3]

Förvaltarberättelsen fastställer också att klubben varit på obestånd sedan sent 80-tal. Klubben har hela tiden balanserat på en knivsegg där de behövt prioritera det absolut mest akuta i alla lägen. Det har aldrig funnits andrum eller egentligen pengar för att bedriva en sådan här verksamhet.

Föreningen har helt och hållet behövt förlita sig på välvilliga sponsorer och trots det har klubben aldrig befunnit sig i en stabil ekonomisk situation. I över ett decennium har klubben levt på konstgjord andning.

Föreningen har också hela tiden agerat utifrån det sportsliga resultatet, kanske till och med förblindad av det.

Han konstaterar dock att det inte förekommit några direkta oegentligheter eller personliga agerande som strider mot lagen. Det är snarare en fråga om kraftigt bristande rutiner och felaktig bokföring av händelser som går att ifrågasätta.

Han påpekar dock att underlaget är bristfälligt som bäst och om mer underlag skulle komma fram är det möjligt att hans slutsats skulle kunna ändras.

Citat från förvaltningsberättelsen:

Det är vanligt förekommande med kontanta utbetalningar som ersättning för utlägg eller för kostnadsersättning till spelare och personal. Kvitton saknas ofta och i vissa fall kan man inte utläsa vem som erhållit utbetalningen. Under en period hösten 1997 förekommer flera fall där stora belopp (mellan 5 och 10 tkr) betalats ut från bank eller kassa och direkt tagits upp som materialkostnad, men där det helt saknas underlag för materialinköp. I de övriga fall det förekommer inköp av material motsvarar inköpen av uttag ur kassa eller bank och kvitton styrker inköpet. Det är med nuvarande underlag som grund oklart var dessa pengar, som totalt uppgår till ca 75 tkr tagit vägen. En del i verksamheten som är svår att överblicka är den försäljning av livsmedel, dryck m m som gjorts via kiosk- och caféverksamheten, främst i samband med hemmamatcher, men även i övrigt då de olika lagen i föreningen köpt in t ex måltider. Separat redovisning saknas vilket gör att man inte kan följa varuinköp, personalkostnader, försäljning samt interna transaktioner mellan café och övrig verksamhet.

Han kommenterade också det positiva resultat som Örebro IK verkade till synes kunna visa upp för säsongen 1995-96. Genom att sälja ett stort antal spelare lyckades klubben rädda resultatet, men det som bokslutet inte förtäljer ordentligt är att pengarna gick i stora drag åt till att betala löner till dessa spelare som släpat efter.

Den vinst som rapporterades för säsongen efter det visade sig istället bestå av ett antal lån. Ett stort lån på 590 000 kronor från Nordbanken som saknade borgen, samt ett antal mindre lån med olika borgensmän till värde av totalt 100 000 kronor.

Nordbankens lån förhandlades om till ett reklamköp under fem säsonger med lika delar varje år, men detta bokfördes direkt som en intäkt för hela beloppet för säsongen 1996-97.

Någon resultaträkning för säsongen 1997-98 upprättades aldrig för revisorerna ansåg att det var omöjligt att reda ut vad som gått till den dagliga driften och vad som använts för att betala äldre skulder. Resultatet är istället skillnaden ingående och utgående kapital, vilket var minus 2 016 000 kronor.

Klubben fick konsekvent kritik av revisorerna och Söderström sammanfattar det:

– dålig intern kontroll och hantering av kontanta medel
– olika förmåner som bostad och bilar till spelarna har inte tagits upp på kontrolluppgifter
– rutiner kring kontantförsäljning avseende café och kiosker
– att det saknas underlag för många transaktioner, t ex bilersättning
– att man inte innehållit källskatt vid förskottsutbetalningar
– att man inte innehållit källskatt och redovisat sociala avgifter gällande kostnadsersättningar

Göran Ohlson avlämnar också en beskrivning av situationen och av allt döma gjorde han ett föredömligt arbete med att kartlägga föreningens ekonomi. Säga vad man vill om föreningen ÖIK:s intressenter, men deras agerande här resulterade i att ekonomin äntligen blev korrekt summerade för kanske första gången på ett decennium.

Påminnelseavgifter och inkassokostnader var en betydande utgiftspost för föreningen och försök att bli befriade från dessa lyckades ej.

Det var ett stort kliv mot att rädda föreningen från konkurs och Ohlson verkar gjort en imponerande insats för att försöka rädda ÖIK. I slutändan räckte det ändå inte hela vägen. En enhällig styrelse röstade för att medge konkursansökan.

Om ni vill läsa Åke Söderströms förvaltningsberättelse finns den transkriberad här nedan:

– Historia: Konkursförvaltarens berättelse

Förundersökningen läggs ner

I september 1999 beslutade åklagare Göran Edlund att starta en förundersökning baserat på Söderströms anmälan, men lite mer än ett år senare är han beredd att ge upp: [7]

Jag har försökt reda ut praxis genom att kontakta åklagare som haft liknande ärenden, samt talat med skattefolk. Och det har visat sig väldigt svårt att komma fram till åtal. Orsaken är att det mesta i en idrottsförening är ideell verksamhet och alltså inte bokföringspliktigt. Det är däremot näringsverksamhet som exempelvis anställda och deras löner och caféverksamhet. Men riktigt så enkelt är det inte heller.

Men i praxis har det visat sig att en hel del näringsverksamhet ryms inom den ideella verksamheten. Jag har bland annat varit i kontakt med kollegor i Göteborg som har givit upp den här typen av fall.

En pensionsstiftelse hittas

Ett pensionskrav från en tidigare Örebro IK-spelare med önskemål på ”faktureringen som tidigare” hamnade i knät på Åke Söderström. När han började gräva i detta uppdagades en pensionsstiftelse som förvaltade 2 028 000 kronor. [8]

Denna stiftelse var innan dess helt okänd för honom och Länsstyrelsen. Stiftelser är skyldiga att rapportera sin verksamhet till Länsstyrelsen och eftersom arbetsgivaren, Örebro Ishockeyklubb, numer inte längre finns måste stiftelsen likvideras.

Stiftelsen hade förvaltats av SE-bankens kapitalförvaltning i Stockholm och det visade sig att den startades redan 1987 på initiativ från spelare. Tretton spelare och tränare hade pensionsförsäkringar som förvaltades av den. I styrelsen satt Björn Reineborg, Bo Ruthmark Mikael Good och Mikael Johansson, idag VD för Örebro Hockey.

Istället för att rapportera till Länsstyrelsen hade stiftelsen kommunicerat med Örebro IK och skickat utdrag till föreningens ordförande, vid tillfället Göran Ohlson. Örebro IK hade dock inte något inflytande över stiftelsen eller dess kapital och således låg den utanför konkursen, enligt Söderström.

När stiftelsen sedan upplöstes flyttades pengarna till nya pensionsförsäkringar som spelarna kunde ta del av först efter att ishockeykarriären avslutats.

Relaterat till detta hade Peter ”Fjuss” Hasselblad sökt med ljus och lykta efter en kapitalförsäkring som Örebro IK lovat honom. Trots anbud från klubbar högre upp i seriesystemet valde han att förlänga med Örebro IK över säsongen 1988-89 och som tack tecknades en kapitalförsäkring med ett ingångsbelopp på 60 000 kronor.

I september 1999 dök sedan ett brev från Handelsbanken Liv upp och hans försäkring kunde betalas ut till honom. Enligt utsago hade pengarna växt till lite över 150 000 kronor på tio år. [9]

Vid en närmare granskning visade det sig att även Mikael Sandström och Lennart Hermansson haft liknande uppgörelser.

Avslutningsfest

Lördagen den 4:e december 1999 anordnades en nostalgiträff i Toyotohallen. Festkommittén som styrt upp kvällen bestod av Bo Ahlén, Lars ”Mozart” Andersson, Gunnar Collin, Johnny Larsson och Anders Nylén.

Tanken med kvällen var att bjuda in såväl spelare som ledare som varit med genom åren, men också att hylla ledarprofilen Lennart Thörn som nyligen fyllt 70 år. Underhållningen under kvällen stod KK Lutz och Totte Wallin för.

Vidare läsning:

– Historia: ÖIK Ungdom 99, Örebro Vikings och HC Örnen

Avslutande kommentar

Söderströms arbete med konkursen är mycket grundligt genomfört och jag ser ingen anledning att ifrågasätta någon av hans slutsatser. Örebro IK misskötte sin ekonomi grovt och visade på väldigt liten vilja att faktiskt lyssna på revisorernas kommentarer och upprätta de efterfrågade rutinerna och processerna.

Konkurs hade hängt över klubben i ett decennium och det kanske har varit på grund av oredan som den på något vis överlevt. Man har på något vis lite halvt blundat för Damoklessvärdet och bara fokuserat på att lösa det absolut mest akuta i alla lägen, men den största anledningen föreningen överlevt är tveklöst Örebroarna.

Örebro IK låg uppenbarligen många varmt om hjärtat med det enorma tålamod som sponsorer och övriga visade upp trots det ytterst bristfälliga ekonomiska arbete som klubben bedrev. Kritiken från revisorer var svidande från år till år, men likväl bara fortsatte pengarullningen. Föreningen levde konsekvent över sina tillgångar och drömmen om Elitserien överskuggade på något vis det närmast ansvarslösa satsande som föreningen höll på med.

Om det finns något man ska ta med sig från detta är det kanske inte så mycket den ekonomiska inkompetens som uppvisats av alldeles för många i detta utan snarare den kärlek och uppslutning som Örebroarna fortsatt ge föreningen genom alla år. En kärlek den nog egentligen inte förtjänade egentligen mot slutet, men jag dömer verkligen ingen som fortsatte att hänge sig till Örebro Ishockeyklubb.

Samtidigt:

Kärleken gör en blind.

Det finns många lärdomar från detta. Låt oss hoppas vi slipper se dem upprepas.

Referenser

1. Alselind, Magnus. ÖREBRO IK TILL SALU FÖR TVÅ MILJONER – ANNARS BLIR DET KONKURS, 1999-01-12. Expressen. Hämtad via Retriever.
2. Tidningarnas Telegrambyrå. LÄGET ÄR AKUT FÖR HOCKEYKLUBBEN I ÖREBRO, 1998-12-02. Tidningarnas Telegrambyrå. Hämtad via Retriever.
3. Söderström, Åke. Förvaltarberättelse. Konkurskod: K 2696-98 vid Örebro Tingsrätt.
4. Nerikes Allehanda. ”Brummis” stoppades, 1999-01-07. Nerikes Allehanda. Hämtad via Retriever.
5. Nerikes Allehanda. Konkurs för Örebro IK – fdande för Kumla, 1999-01-09. Nerikes Allehanda. Hämtad via Retriever.
6. Tidningarnas Telegrambyrå. Örebro IK:s konkurs utreds av åklagare, 1999-01-17. Göteborgs-Posten. Hämtad via Retriever.
7. Nerikes Allehanda. Inget åtal mot ÖIK-styrelsen, 2000-10-25. Nerikes Allehanda. Hämtad via Retriever.
8. ”sea”. Pensionsstiftelse upptäckt i ÖIK Okänd pensionsstiftelse hittad i konkursboet, 1999-01-29. Nerikes Allehanda. Hämtad via Retriever.
9. Nerikes Allehanda. ”FJUSS” FICK SINA PENGAR Kapitalförsäkringen från ÖIK dök plötsligt upp ur gömmorna, 1999-09-03. Nerikes Allehanda. Hämtad via Retriever.