Det finns både mycket lite att säga om denna match. Spelmässigt var den ganska tydligt indelad i två halvor. Den första halvan var Rögle det aningen bättre laget som hade flesta avslut mot mål.

De sköt ganska vitt och brett från håll så jag vet inte om man ofta var speciellt orolig egentligen vid många av skotten.

Nästan exakt i mitten av andra perioden fick man känslan av att det jämnat ut sig och Örebro skulle fortsätta att ta andelar av spelet. Fortsatt var det noll gjorda mål i matchen och det var kanske inte helt förvånande.

Båda målvakterna ska hyllas efter denna match, men eftersom Jhonas Enroth vann ska han så klart hyllas lite mer.

Den tredje perioden skulle Örebro ägna åt att äta upp det övertag i avslut som Rögle byggt upp, men snöpligt nog skulle det vara Rögle som tog ledningen, och självklart är det ingen mindre än Örebroförädlade Rodrigo Abols.

Abols skulle pricka ramverket senare i matchen, men närmare än kom aldrig Rögle. Utöver när de försökte sparka in pucken i mål då, men det var så uppenbart att inte ens domaren kunde missa det.

Örebro skulle senare kvittera i powerplay, ett moment som numera är ett vapen för Örebro. Det känns nästan konstigt att säga det, men Örebro är såhär långt riktigt bra i powerplay.

Robert Leino hittade rakt igenom boxen till Jonathan Lekkerimäki som bara stänkte in pucken som han gör så naturligt som bara en riktig målskytt gör.

Matchen gick sedan till förlängning då det kändes som att Rögle var nöjda med ett likaresultat vid full tid. De hade sedan väldigt mycket puck i förlängningen, men närmare en insparkad puck kom de inte.

Örebro drog sedan längsta strået vid straffarna när man satte alla tre, medan just Abols missade sin. Robert Leino blev sedan matchvinnare för Örebro, tillsammans med Enroth så klart.

När spelarna skulle tacka av varandra så ställde sig Rodrigo Abols sist i ledet och han var kvar på isen långt efter de flesta andra Röglespelarna åkt av eftersom de flesta Örebrospelarna ville genom honom en ordentligt kram. Det var svårt att inte känna sig lite rörd där och då.

När han sedan vinkade till klacken och fick applåder tillbaka, då kände man något lite vått i ögat.

Matchen innehöll också två moment som fick mig att skratta högt. Det enda var när pucken försvann mystiskt någonstans i Petr Kvacas utrustning. Det tog en liten stund innan de lyckades gräva fram pucken.

Det andra var denna situation:

Davidson åker på 2 minuter för diving 🙅‍♂️ pic.twitter.com/LzigrI83PX

— TV4 Hockey (@TV4_Hockey) September 16, 2023

Hur visar man sig bland folk efter att man gjort bort sig på det här sättet? Ett av de mest överdrivna svanhopp jag sett.

Och sittplats? Ni vet om att säsongen faktiskt är igång nu?