Örebro Hockey är Sveriges bästa ishockeylag. Man har inte bara bäst form just nu, men har tagit flest poäng av alla lag fram till det första landslagsuppehållet. Man är bäst i Sverige helt enkelt, och man är det med ett riktigt bra spel.

Örebro har inga fixstjärnor, inga namn som på förhand fick någon annan att reagera. Visst, Kristian Näkyvä är en bra SHL-back. Mathias Bromé är ett spännande namn, men Sakari Salminen floppade i Växjö, Ryan Stoa och Dominik Furch är otestade i SHL, några ungdomar från Hockeyallsvenskan kan väl knappast göra så mycket? Och sen en back från Norge och en center från laget som åkte ur. På det har man fyllt ut med egna juniorer. Vilka skräms av det? Då, ingen, Nu, ALLA!

Jävlar anamma att allting bara passar ihop. Det här var långt ifrån den bästa match som Örebro Hockey presterat. Det var ett steg ner från senast inte minst, men vad spelar det för roll när man ändå lyckas hålla Skellefteå till 0 skott på mål första kvarten och när de väl sedan börjar skjuta på mål då står den leende tjecken Dominik Furch som rena muren.

Mathias Bromé hittade målet igen också när han retfullt snor pucken av Skellefteåbacken och sen tråcklar in den bakom en storspelande Mantas Armalis.

Marcus Weinstock avgör sedan matchen med sitt 2-1 mål i tredje perioden. Han spelar sitt livs hockey vid 35 års ålder. Han kanske inte gör 30 poäng denna säsong, men gudarna ska veta att det är inte många som möter honom, SuperGlenn och Mastomäki som gör några poäng heller. SHL:s främsta lina när det kommer till att stänga ner motståndarna. Mest eftersom de inte får låna pucken.

Örebro vinner och tar med sig alla poäng hem. Örebro var bättre efter två perioder, men i den tredje tryckte Skellefteå på. Inte minst på grund av ett par ganska onödiga utvisningar från Örebros sida. Flera dessutom i anfallszon. Nu har man vad som troligen är ligans just nu bästa boxplay, men det känns ändå onödigt att ens bjuda in motståndarna till att försöka.

Det är kanske onödigt att gnälla över saker som var mindre bra denna match. Örebro går in i uppehållet som serieledare. Det här fanns inte på kartan i någons tips. De som verkligen trodde hårt på Örebro hade tippat dem som ett play-in-lag och då fick man en del förvirrade blickar mot sig.

Niklas Eriksson har sytt ihop ett spel med ett lag som Niklas Johansson byggt och tillsammans med expertisen som finns hos Jörgen Jönsson och Christer Olsson har man skapat en lagmaskin som verkar sakna uppenbara svagheter.

Moneyball my ass, Örebro Hockey is where it’s at!

Livet är gott som Örebroare just nu. Det är mest bara tråkigt att detta uppehåll kommer för nu blir det svårt att bibehålla denna form till nästa match. Det finns lite skavanker som nu får en chans att läka ut ordentligt och för Örebros del handlar det inte om att starta om. Det handlar om att fortsätta hålla denna höga nivå och fortsätta mala ner lag efter lag.

Det finns så klart saker som kan bli bättre (*host* powerplay *host*), men det gäller också att se upp med de andra lagen. De kommer att läsa in sig mer och mer på Örebro och det kommer att bli svårare och svårare att vinna matcher. Skador kommer att komma och då får vi se hur pass bra truppen håller ihop.

Laget är mer än halvvägs mot att ha spelat ihop poängen för att slippa kvalspel och det är inte långt kvar tills man säkrat play-in-platsen efter det. Slutspel ska vi nog våga hoppas på till våren om allt fortsätter att fungera på detta sätt.