Efter en kaosartad säsong kommer det vara svårt för Örebro Hockey att underleverera igen.

”Vi blir inga guld favoriter” säger Henrik Löwdahl till NA.

Ett uttalande lika taktiskt och slugt som det troligen också är sant. Örebro Hockey behöver inget guldtryck och det skulle kännas väldigt konstigt att överhuvudtaget prata om guld med på tanke på allt som hänt.

Han tar över som sportchef i ett läge där han egentligen bara kan lyckas.

Efter fyra raka förluster mot Skellefteå i semifinalen försökte laget bygga upp en ny identitet och det går väl närmast bara att beskriva som ett experiment värdigt en Darwin Award.

Spelet som tagit Örebro till toppen skulle nu göras om.

Det blev en hård kraschlandning och en svindyr läxa, minst sagt.

Förväntningarna har med all sannolikhet sänkts till att allt annat än missat kval är godkänt och slutspel det vore en smärre succé.

Samtidigt … ett Örebro utan tryck på axlarna, med revanschlust, som åter igen går direkt på mål och inte kunde bry sig mindre om offensiv zontid, och om jag vågar drömma lite: ett fungerande powerplay; det kanske inte är så dumt?

Sedan är det stort Rissanen-format hål i försvaret just nu.

Aftonbladet har redan tippat Örebro Hockey sist nästa säsong. Tack säger jag.

Hajp har satt käppar i hjulet förut för Örebro Hockey. Desto mindre av det, desto bättre.

Just nu ser jag nästan fram emot en säsong där Örebro nästan bara kan överraska och oss emellan: konstigare saker har hänt.

Men här och nu är nog det mest hälsosamma alla kan göra att bara ställa in sig på en säsong där man bara ska stötta ett lag som behöver just stöd mer än något annat.

För vad är väl ett välmående Örebro Hockey, om inte alldeles underbart.