Örebro gör en ny plattmatch. Den första perioden står man emot, mycket tack vare Jonas Arntzen i målet, och lyckas hålla matchen till 0-0. Det var dock i allra högsta grad Luleå som förde spelet och Örebro spenderade minimalt med tid i anfallszon.

Luleå får sedan två snabba mål i den andra perioden. Det andra ren tur, men fullt förtjänt likväl. Luleå gör även 3-0 i andra perioden och bortsett Christopher Mastomäkis kryssribbträff var Örebro aldrig nära att göra mål ens.

Det fanns många som undrade vad Örebro ens skulle göra i ett slutspel, men när Örebro ändå ställde upp och visade på en överlag bra inställning i första matchen visade man ändå att det finns ett lag som vill spela.

Sedan kom match två i Luleå och Örebro är inte alls beredda. Passningsspelet är under all kritik, rörligheten, spelglädjen och inte minst kämpaviljan hade glömts kvar i Örebro när flygplanet lyfte.

Nu väntar en tredje och avgörande match på måndag och det minsta man kan begära är väl att laget faktiskt gör en värdig insats i alla fall. Att åka ur genom att göra två riktiga plattmatcher skulle utan tvekan ge ny energi till den arga supporterskara som redan skriker efter förändring.