Bulan-hockey kom till stan med ett starkt självförtroende och det skulle komma att bli för mycket för Örebro Hockey att hantera. Brynäs hade fullt ös från första nedsläpp och redan efter 1 minut tog de ledningen efter att Örebro gått bort sig fullständigt i egen zon. De skulle dock inte ta lång tid innan Greg Squires skulle rädda kvar pucken i offensiv zon, skicka till Kalle Olsson som var på väg framåt och snyggt frispelade Siim Liivik som visste precis vad han skulle göra mot målvakten och det var kvitterat bara 42 sekunder senare.

Tyvärr skulle det inte bli en match utan en onödig utvisning utan Marcus Weinstock av alla drog på sig en tripping i offensiv zon när han skulle försöka vinna puck. Sju sekunder senare stod det 2-1 till Brynäs. Inga fler mål i första perioden, men ytterligare en utvisning tidigt i andra perioden skulle komma att kosta dyrt. Denna gång tog det hela 13 sekunder innan målet kom. Örebro skulle dock kvittera bara 2 minuter senare i powerplay genom Kalle Jellvert som lyckades styra in ett skott från Petr Zamorsky. Hans första SHL-mål i karriären.

Men den lyckan var kortvarig för 5 minuter senare skulle Johan Alcén vinna kampen framför mål mot just Zamorsky och peta in 4-2. Det var inte sista målet för perioden utan istället skulle Brynäs börja dra på sig utvisningar och även om 5 mot 3 gick resultatlöst skulle det påföljande 5 mot 4 ge resultat när Joel Mustonen vackert serverade Daniel Viksten öppen kasse.

Örebro skulle inte komma närmare än så utan Brynäs stängde effektivt ned Örebros anfallsförsök efter det. Förstalinan med Viksten, Mustonen och Tom Wandell hade några ögonblick av briljans, men de gick inte riktigt att känna igen annars. Individuellt har de fantastiskt mycket att erbjuda, men det känns inte som att det klickar riktigt. Framförallt Viksten känns lite som att han inte passar med de andra två.

Istället skulle Ponthus Westerholm punktera matcher 14 minuter in i tredje perioden när han slängde iväg ett välplacerat skott som man nog kan tycka att Axel Brage i målet borde ha kunnat ta. Brages i övrigt är väldigt svårbedömd i och med att Örebro-försvaret gick bort sig så fullständigt vid flera av målen eller helt enkelt var väldigt ”blöta” i egen zon. Han gjorde några bra räddningar och stoppade ett friläge som Örebro bjöd Brynäs på. Han kändes hyfsat stabil, men också totalt övergiven idag.

Brynäs var det bättre laget och det råder inga tvivel om att Örebro har problem med sitt spel framför eget mål. Boxplay är fortsatt obefintligt och Anders Eriksson och Johan Adolfsson tillförde inte mycket till den spelformen. I det övriga spelet märkte jag mest av Adolfsson som gjorde en gedigen insats, men Eriksson satte några ordentliga tacklingar. Det måste hända något i boxplay.

Örebro känns som att de kört fast i sitt eget spel nog behöver ta ett steg tillbaka och starta om. Det finns många detaljer som ser bra ut, men det brister rejält i totalen och lägstanivån är avgrundsdjup. Det går inte att hänga ut någon enskild spelare för detta utan det är snarare en ledarfråga. Jag tycker mig se bra saker på isen ändå; det finns en högstanivå som är bra. Den är inte problemet.

Örebro känns allt mer som ett lag som försöker reagera, när andra lag agerar. Att ta time-out när Brynäs gör 5-3 och inte när laget har kört fast i mittzon i fem raka minuter är ett tecken på det om något. I dagsläget kan jag tycka att det vore kanske inte fel att vaska om rejält i laget ändå. De har kört fast, och det är ändå vad Kenta gjort under tidigare säsonger. Bli inte helt förvånade om laget ser helt annorlunda ut nästa match.

Härnäst väntar då ett jumbomöte mot Leksand, i Leksand, på lördag. Jag vet att många kommer att åka dit. Det borde kunna bli ett bra bortastöd för de rödvita trots den otroligt dåliga start de haft på säsongen.

Sedan måste jag så klart även nämna det fantastiska tifo som gjordes till Henrik Löwdahls ära. Det var verkligen magiskt bra. Det ryckte lite i tårkanalerna när man såg det. Jag vet inte hur många timmar som de lagt ned på detta, det är många, men det var verkligen värt det. Storstilat av RWT och Fjortontre. Applåderna och jublet han fick uppleva från publiken var han givetvis värd på alla sätt och vis. Det är en fantastisk karriär som tagit slut. En unik sådan på det. Han var Örebro trogen från barnsben tills det att var dags att sluta. En legend sannerligen.