De senaste två matcherna har Tylor Spink fått följa matchen från läktaren då han dragits med ljumskproblem. Han har fått se brodern Tyson Spink klara sig själv på isen och jag tror inte han blivit besviken. För att förtydliga är det Tylor som spelar center och är högerskytt medan Tyson spelar ytterforward och är vänsterskytt.

Tyson spelade under matchen mot Luleå med Libor Hudacek och Anton Hedman. Den kedjan skapade väl inte överdrivet mycket, men de spelade 0-0 i en match Örebro förlorade med 5-0. Hedman var inne på ett mål bakåt i och för sig, men ingen av hans kedjekamrater inne då så jag räknar inte det. Libor drog dessutom på sig två utvisningar under matchen, vilket påverkade deras speltid något.

Tyson gjorde absolut inte bort sig under den matchen utan han var nog rent av en av Örebros minst dåliga spelare den matchen. Han var inte felfri, men jag skulle inte säga att han saknade sin bror utan tvärtom tog han för sig och med avsaknaden av sin radarpartner tvingades han att söka nya lösningar och gjorde det i regel bra. Med tanke på hur dåliga Örebro var är det svårt att utvärdera det hela mer än så.

I den nästföljande matchen mot Brynäs, på bortaplan dessutom, en match Örebro nästan förlorat på förhand, bildade han en kedja tillsammans med Anton Hedman och Joakim Andersson, och de var riktigt bra. Örebro gjorde en överlag bra match och lyckades faktiskt slå Brynäs i deras hemmaborg. Med det sagt vill jag inte ta ifrån Spink något i hans insats. Han var en starkt bidragande orsak till att det såg ut som det gjorde.

Med Hedman och Andersson fick han agera lite av den offensiva motorn och avslutaren i den kedjan. Något som passade både Hedman och Andersson väldigt bra. Det lättade på deras tryck lite och även de gjorde väldigt stabila insatser. Framförallt Hedman imponerade på mig. Spink gjorde två mål denna match och med tanke på att han sköt sex skott är det kanske inte så konstigt även om han hade lite medstuds vid första målet.

Utöver hans sex avslut, sköt Andersson fyra skott och Hedman tre, vilket gör den kedjan till den överlägset farligaste i matchen.

De skapade flest avslut av alla och att säga att de var bäst på plan är nog inte att överdriva deras insats på något sätt. De höll tätt bakåt och drog inte på sig några utvisningar utöver sitt bra offensiva spel. Faktum är att de snarare fick med sig utvisningar när de blev för jobbiga för motståndarna. De agerade precis så bra som man önskar att en tredjekedja ska göra.

Med allt detta i bakhuvudet tycker jag man ska fortsätta spela Tyson tillsammans med Hedman och Andersson och när Tylor är tillbaka spelar man honom i en annan kedja. Jag tror han, Weinstock och kanske Glenn eller Abols skulle vara en intressant kombination. Oavsett tycker jag man ska fortsätta spela dem isär.

När de inte hela tiden åker och letar efter varandra, försöker skydda varandra eller hämnas fulheter mot den andre brodern, blir de högst troligen bättre. Det är lite tunt att komma till den slutsatsen efter bara två matcher, men att döma av dessa två i alla fall tror jag att Örebro skulle få ut mer av båda två om de inte spelade tillsammans.

Det blir lite mer obekvämt och de tvingas tänka till lite mer. Istället för att hela tiden söka den enkla passen till brorsan och fortsätta snurra i hörnet eller köra fram och tillbaka längs med sargen blir det att de måste passa någon annan. Någon de inte vet i ryggraden var de är eller vad de kommer att hitta på.

Då kommer de att bli bättre och Örebro få ut maximalt av dem. Det finns ändå kvaliteter i dem, men jag tror de både litar och stirrar lite för mycket på varandra. De tredje länken i den kedjan hamnar utanför tyvärr. Ge dem tid och möjlighet att utvecklas på tu man hand. Det kommer nog alla att vinna på i längden.