Det känns som jag skrivit detta förut denna säsong, men det kändes inte riktigt som att Örebro tog matchen på riktigt allvar, eller underskattade motståndet något å det grövsta. Oskarshamn må ligga sist, men de är fortfarande ett SHL-lag med massvis av inte minst offensiv talang.

De första tre minuterna må ha sätt lovande ut, men hur många skott träffade faktiskt mål? Hur många alibiskott var det? När Oskarshamn sedan vänder och gör 1-0 på ett snudd på exemplariskt spel över mittzon med direktskott på det, ja då gick luften lite ur mig och kanske laget också.

Örebro var nog aldrig nära att vinna denna match trots att man vann skotten övertygande. Det kändes inte speciellt farligt helt enkelt när Örebro försökte skapa något. Var Oskarshamns försvarspel gudomligt? Tveksamt, men det var tillräckligt bra för att Örebro skulle rätt tunna ut framåt.

Glenns mål kändes viktigt på många sätt. Inte minst för honom, men jag ska återkomma till just Glenn nedan.

David Hellsing fick det mesta sagt i sin krönika, men jag vill bygga vidare lite på det.

När man har en liten grupp med många informella ledare och man lutar sig mot dem finns det en risk att dessa snarare hämmas och det slutar med att ingen kliver fram och tar det ansvar man hoppades de skulle göra.

Det går givetvis att undvika med en tydlig organisation och förväntningar, men det riskerar samtidigt att inte göra det speciellt informellt längre eftersom det finns ett ansvar fördelat nu. Frågan är vad som är viktigast här.

Anledningarna är många varför det kan fallera: Hierarkin blir otydlig, ansvarsfördelningen är oklar, ledare vill inte klampa in på andra ledares revir, samtidigt kliver inte andra i gruppen fram när de inte riktigt vet vem de ska vända sig till i en viss fråga, etc.

Det är bra med stöttepelare och spelare som kan ta en ledarroll i det tysta, men det får inte bli på bekostnad av en tydlig organisation och ansvarsfördelning.

Ett annat alternativ är att man missbedömt gruppen och de ledare man tycker man såg inte alls var de man trodde. Det känns osannolikt eftersom Niklas Eriksson är kvar och truppen i stora drag är densamma som året innan.

Men med en tydlig kravställning från dag 1 och förväntningar kopplade till det borde detta gå att undvika.

Just nu är Glenn Gustafsson kapten och hockeygudarna ska vet att jag varit frälst i honom sedan han kom in som junior, tog sats från mittzon för att åka rakt in i hörnet och tackla puckförande spelare, aningen sent, men inställningen var fin. Men Glenn är helt ur slag och jag misstror inte att Glenn som person mycket väl skulle göra sig bra som kapten. Om något av det han gjorde gick som han ville.

Vi har sett detta förut när Christopher Mastomäki fick bära kaptensbindeln. När han slapp den, då lossnade också spelet. Det får inte bli någon prestige i detta utan gör förändringar som det bör göras.

Glenn tror jag mycket väl kan bli en stort kaptensämne framöver, men just nu vore det kanske skönt att slippa det ansvaret och bara tokkötta lite? Ta lite sats för att hitta glädjen igen och få lite stäm i grejerna. Se skitmålen ramla in, vinn pucken genom en snygg offensiv tackling och bidra med den energi som vi vet han kan göra.