Nedan finns en översikt över ishockeyns utveckling i Örebroregionen. Alla rubriker har inte fått artiklar ännu, men nya artiklar kommer att släppas successivt. Nya händelser kommer också att adderas allt eftersom.

Årtal	Händelse	Artiklar
1940	Det första mötet mellan Svenska ishockeyförbundet och representanter i Örebro	När ishockeyn äntligen kom till Örebro Stig ”Mr Ishockey” Bergström
	En ishockeykommitté bestående av Karlslunds IF, BK Forward, Örebro FF, IFK Kumla och Fjugesta IF bildas
1941	De första matcherna spelas i Kvarnparken på Väster.
1942	Det första seriespelet med tre lag, IFK Arboga tillsammans med Karslunds IF och BK Forward. Örnsro idrottsplats får en ishockeyrink
	IK Sturehov och Eyra IF börjar med hockey
1943	Det första distriktsmästerskapet vinns av Eyra IF
1944	Guldsmedshytte SK börjar med ishockey
1957	BK Forward lägger ner sin ishockeysektion
1958	Örebro SK börjar med ishockey	Örebro SK börjar med ishockey
1962	Landslagsspelaren Rolf Hallgren förstärker
1965	Örebro SK når högsta serien Vinterstadion invigs	Eyrafältet och Vinterstadions historia
1968	Örebro Ishockeyskola startas
1972	Örebro IK bildas och Örebro Ishockeyskola ombildas IK SE bildas efter att IK Sturehov och IF Eyra slagit ihop sina ishockeysektioner Des Moroney kommer till Örebro	Ishockeyns separation från ÖSK Örebro IK 1972-1979
1973	Örebro når Division 1 igen
1976	Örebro IK når Elitserien
1977	Örebro IK åker ur Elitserien
1978	Örebro IK når Elitserien
1979	Örebro IK åker ur Elitserien Miljonkedjan anländer
1980-1995	En lång rad av misslyckade försök att kvala tillbaka till Elitserien	Örebro IK 1980-1989 Örebro IK 1990-1999
1987	IK SE lägger ner sin verksamhet
1989	Första flickgruppen bildas på Örebro Ishockeyskola Örebro IK genomgår sin första rekonstruktion	Damhockeyns historia i Örebro Örebro IK – ett ekonomiskt perspektiv 1989-1998
1990	HC Örebro 90 bildas
1993	Örebro IK damer deltar i seriespel för första gången	Damhockeyns historia i Örebro Örebro IK 1990-1999 Örebro IK – ett ekonomiskt perspektiv 1998-2000 Konkursförvaltarens berättelse
1996	Örebro IK undvek nedflyttning efter en svag säsong Damlaget byter förening till HC Örebro 90
1998	Henrik Löwdahl debuterar i Örebro IK
1999	Örebro IK går i konkurs HC Örnen bildas
2004	HC Örebro 90 undviker konkurs
2005	HC Örebro 90 byter namn till Örebro Hockey Örebro Ishockeyskola blir Örebro Hockey Ungdom NollNitton Support bildas
2006	Örebro Hockey:s damlag tar brons	Ett brons och Örebro ishockeyförening
2007	Damlaget läggs ner till förmån för en ny förening, Örebro Ishockeyförening, som aldrig lyfte
2009	R4 support och senare 14-3 Örebro bildas Conny Strömberg ansluter
2013	Örebro Hockey avancerar till Elitserien
2015	Örebro Hockey når semifinal redan andra året
2017	Örebro Hockey undviker kvalspel och konkurs
2020	Örebro Hockey startar upp nytt damlag	Damhockeyns historia i Örebro

Kommentarer till artiklarna

Jag har i mitt arbete kring att hitta ishockeyns ursprung i Örebroregionen arbetat med en rad olika källor. Framförallt har jag lutat mig mycket på föreningarnas egna protokoll och verksamhetsberättelser, men också i viss mån jubileumskrönikor. De senare har dock inte varit helt pålitliga. De är av naturen något förskönande och kan tänja lite på sanningen ibland.

Många av dessa protokoll är också handskrivna med dåtidens skrivstil, vilket oftast gått att läsa utan vidare, men inte alltid. Framförallt IF Eyra hade en sekreterare med en handstil som jag tror även för sin tid var att anse som något slarvig.

Jag har även intervjuat personer och föreningsrepresentanter för att försöka verifiera information och inte minst säkerställa att informationen som kommit fram faktiskt stämmer.

Jag vill framförallt rikta ett hjärtligt och stort tack till Rolf Hallgren och Örebro Idrottshistoriska sällskap som varit en mycket varm och trevlig kontakt i detta arbete.

Personal på ArkivCentrum i Örebro ska likaså hyllas för sin oerhörda gästvänlighet, ypperliga service och trevliga bemötande.

Gustav och Karl-Ivar Rosén var två bröder från en framstående företagarfamilj i Örebro. Deras inflytande över Karlslunds IF ska sägas vara omfattande. Deras intressen, ambitioner och attityder verkar i många och mycket handlat om att göra det bästa för såväl Karlslunds IF, men de verkar varit intresserade av det mesta i idrottsväg. Att de således valde att ta ett stort intresse i ishockey torde således inte kommit som någon större överraskning för människor runtomkring dem.

Av vad jag kan bedöma ska dessa herrar ges mycket ära till att ishockeyn kom att etablera sig i Örebro-regionen. Sedan skulle de komma att lämna över det till andra när ishockeyn väl fanns här.

IK Sturehovs ordförande Stig Bergström, som den otroligt generösa person som han var, ledde ishockeyns utveckling, utbildning och organisation i Örebroregionen under en lång era. Han var älskad och hans bidrag till ishockeyn är utan möjlig värdering. Han  spenderade ett liv i idrotten och ishockeyns tjänst. Hans smeknamn Mister Ishockey är välförtjänt.

Ideella krafter var även starka i andra föreningar i staden (IK Sturehov, BK Forward, IF Eyra, m.fl.) och även om idrotten överlag tog skada av det ekonomiska läget och utövare som blev inkallade, verkar ishockeyn i sig ändå stått sig stark inledningsvis. Svenska ishockeyförbundet var en faktor i det där de bidrog med gratis arbetskraft, subventionerad utrustning och välvilja kring medlemsavgifter.

Många juniorföreningen har kommit och gått. Inte minst under dessa tidiga år. Att kartlägga dessa har visat sig mer eller mindre omöjligt. De kan ha varit allt från ett enskilt lag till en kvartersförening, men många av dem verkar inte var registrerade på något speciellt sätt eller deltagit i organiserat seriespel ens. En del rörde sig också i det gränsland som var hockeybockey, eller rinkbandy som det också kallas.

Örebroregionen var inte utan påverkan från det ekonomiska läget i världen med ett pågående världskrig. Unga män som var de primära utövarna av ishockey, blev inkallade och i vissa fall fick det förödande konsekvenser för föreningarna. T.ex. som för IF Eyra som tappade 7 av sina fotbollsspelare på ett bräde ett år.

Det var dock inte mer än att det möjligtvis hämmade tillväxten för staden i stort. Örebro var en stad som växte där kex- och skoindustrin var de klart mest kända. Detta med all rätt då runt en tredjedel av alla industriarbetare i staden jobbade inom skoindustrin runt 1950. Det geografiska läget gjorde även att man kunde locka till sig starka krafter så som SJ, som byggde lokverkstäder i staden, samtidigt som gruvindustrin i regionen fortfarande tuffade på.

I breda drag kunde inte föreningarna betala ut någon ersättning till spelarna vid denna tid och var begränsade i sina inkomster då man inte kunde ta betalt av matchbesökare utan istället fick försöka samla in allmosor under matcherna från de som ville visa sitt stöd för sporten och föreningarna som utövade den.

Det hindrade dock inte spelare från att byta förening fram och tillbaka, vilket som ni kunnat läsa ovan inte var helt utan sitt ogillande. Hur mycket av värvningskaraktär det var med dessa föreningsbyten och hur mycket som var egna initiativ, låter jag vara osagt. Att klubbarna konkurrerade med varandra är däremot mycket tydligt, samtidigt som man hade ett gemensamt mål om att få ishockeyn att växa i regionen.

Industrin i regionen gjorde också att många ishockeyföreningar uppstod på mindre orter. Dessa kunde leva allt ifrån några år till till femton-tjugo år. I enstaka fall finns de även kvar idag. Den gemensamma faktorn är tveklöst de eldsjälar som varit beredda att viga stora delar av sin fria tid till att stötta föreningen på alla sätt som kan tänkas behövas.

Gällande damhockey var det inget utövades förrän sent på 1980-talet. Svårigheterna med att komma över utrustning och isbana gör det svårt att föreställa sig att det skulle kunna ske utanför de organiserade former som herrarna inom. Annan utövning på skridskor förekom däremot i stor omfattning. Snabbskrinning och konståkning inte minst, och Örebro stad hade duktiga utövare inom båda formerna, och är än idag prominenta inom dessa idrotter.

Det har återberättats om matcher som på skoj spelades mellan herrar och damer som tränade konståkning, men det var precis det, bara på skoj. Damhockey skulle dock hitta till Örebro även den, men det är senare kapitel för undertecknad att gräva ner sig i.

Sedan skulle Lennart Thörn, också kallad Mr. ÖIK, komma fram som en av de stora ledarna inom ishockeyn i Örebro. Han kom till Örebro på 1960-talet och hans minne lever kvar. Hans omtänksamhet och inkluderande arbete berörde många.

Thörns ledarskap går än idag att beskåda genom de individer han berört och inspirerat. Inte minst Lars ”Mozart” Andersson som tar hand om Örebro Hockeys spelare och familjer, såväl juniorer som A-lagsspelare.

En person som jag inte berört speciellt mycket i texterna är Torsten Persson. Hans namn dyker upp på några ställen, men jag har anledning att återkomma även till honom. Ungdomsföreningen Öster inte är något jag skulle vilja fördjupa mig i.

Det finns fler personer som jag gärna tagit upp, men tiden har inte räckt till.

Ishockeyn i Örebro har genom hela sin historik kantats av ekonomiska bekymmer. Från den tidiga eran där dyr utrustning och isytor var stora problem, till tiden med Örebro SK som valde att släppa ifrån sig ishockeyn, till Örebro IK som i ett helt decennium dansade på den röda linjen till tiden med HC Örebro 90 som panikartat nästan blev stadens elitsatsande lag och själv undvek konkurs vid ett antal tillfällen till att vara där man är idag; ett etablerat SHL-lag.

Ekonomi är fortsatt högaktuellt dock med ett stadsbidrag från Tillväxtverket på närmare 8 miljoner som ska betalas tillbaka och ett lag som sladdar betänkligt i tabellen (januari 2024).

Det Örebro Hockey dock gjort sig kända för är att de har en mycket stark juniorverksamhet, men också en spelarfokuserad organisation där man är väldigt måna om att ta hand om och vårda de spelare som kommer till Örebro.

Den nya satsningen på damlaget må ha fått en lite skakig start, men den ser ut att vara på rätt väg även om steget upp till SDHL är långt.

Örebro Hockey är idag en av landets främst ishockeyföreningar. Det tog 50 år, men Lennart Thörns ambitioner har besannats. Nu är det upp till de som den nuvarande föreningen består av att förvalta det som byggts upp.