Örebro studsade tillbaka spelmässigt efter magplasket senast, men trots ett överlag väldigt bra spel över hela isen går det inte att blunda för det faktum att man gör bara ett mål i matchen och det vinner man inte med.

Örebro gör 1-0 omgående i första perioden efter att Jonathan Lekkerimäki, vunnit puck, transporterat upp den och serverat Robert Leino som ”bara” behövde trycka till. Lekkerimäki hade många fler försök i matchen, men pucken träffade inte målet så ofta som den hade behövt.

Om man tidigare matcher klagat på att Örebro inte skapar tillräckligt, inte hittar in framför mål, eller liknande, är det svårt att säga samma sak här. Örebro har många väldigt bra chanser att göra mål med avslut från bästa möjliga läge i stort sett, men får inte in pucken. Oliver Eklind inte minst både blev serverad och hittade till chanser på egen hand, men precisionen fanns inte där.

Det var ett antal träffar i ramverket också ska sägas.

Det var nog en lite svår match för Jhonas Enroth också. Han tycker ju om att ha att göra och den här matchen skapade inte Skellefteå överdrivet mycket och de två skott som gick i mål var luriga avslut. Samtidigt kan han nog mycket väl känna att inget av dem var otagbara.

Det är svårt att vara nöjd efter en sådan här match. Örebro gör många rätt, men det känns värt att belysa att Örebro fick spela powerplay fem mot tre i hela två minuter och lyckas inte göra mål. Det kändes inte speciellt farligt heller.

Där hade man kunnat avgöra matchen.

Spelmässigt var det fortfarande en riktigt bra insats, men det är svårt att glädjas när det ändå blev förlust med bara en tröstpoäng.