Vilket år och vilka säsonger det varit! Det är alltid lite märkligt att skriva nyårskrönika som på något sätt ska summera något som bara är halvvägs färdigt. Örebro avslutade i alla fall säsongen 2019/2020 på åttonde plats med tre poäng upp till sjätte plats och åtta poäng ner till nionde plats. En väl godkänd insats sett till laget och förväntningarna även om man så klart hade hoppats på top-6.

Örebro ledde tabellen under en period och sedan kom skador och annat djävulskap som gjorde att laget kom in i en tung period och man slutade där man gjorde. Hade man sluppit skadorna hade man garanterat varit med i toppen och slagits med lagen efter Luleå. Det är min bestämda uppfattning.

Jag vill också betona att Örebro hade två segrar och två förluster mot Luleå, något som bara Frölunda och Skellefteå kan matcha. Även om Luleå dominerade serien ser jag det inte som omöjligt att Örebro hade skapat en del rubriker i ett eventuellt slutspel, men det är och kommer alltid att vara enbart en hypotes tyvärr.

COVID-19 har slagit hårt mot alla i samhället. Att inte spela något slutspel var det enda rätta i beslutet. Luleå blev blåsta på ett tippat guld och Rögle har fortfarande inte vunnit en slutspelsmatch, men det är uppoffringar som jag är beredd att ta. Det senare får jag bara anta kommer ändra på sig under 2021, men att Luleå tar ett guld denna säsong är jag mer skeptisk till.

Det vore ett rent mysterium om Rögle inte skulle lyckas vinna en enda slutspelsmatch när det blir dags att avgöra allting denna säsong. De är utan tvekan det lag som imponerat mest på mig under denna säsong.

Jag menar inte på något vis att jämföra eländet som pressar sjukvården något fruktansvärt med något annat, men från ett hockeyperspektiv slog det mig hårt när beskedet kom att Kristian Näkyvä hade fått testikelcancer. Som tur är är det en typ av cancer med väldigt hög överlevnadsgrad och behandlingen har gått väldigt bra. Han har dessutom kommit tillbaka varit helt otroligt bra. Det är svårt att inte bli berörd av en sådan historia.

Näkyvä spelade redan under förra säsongen sitt livs hockey innan beskedet kom, men nu ser han ut att spela på en ännu högre nivå. Hans poängproduktion haltar lite jämfört med förra säsongen, men kollar man på hur han driver spelet är han en av ligans absolut bästa backar. Poängen kommer att komma de med.

För mig personifierar han verkligen finsk sisu just nu. Bubblare är frugan som modigt bestämt sig för att lägga om karriären helt och hållet.

Tränartrojkan med Niklas Eriksson, Jörgen Jönsson och Christer Olsson ska givetvis tillskrivas en stor del av den omställning Örebro gjort från att ha varit ett (botten/)mittenlag till att vara ett lag som faktiskt hotar allt och alla. Niklas Johansson har kunnat verka mer i det dolda och han har levererat väldigt bra när det kommer till de stora namnen som Robin Salo, Robert Leino, Robin Kovacs och Emil Larsson. Borna Rendulic är svår att utvärdera, men han kan fortfarande vända på sitt spel.

Rasmus Rissanen behövde en säsong för att komma in i SHL, men nu har han växt in i kostymen. Stefan Warg har också visat att man kan ta kliv relativt sent i karriären. Gustav Backström har fått göra landslagsdebut och är verkligen superstabil i sitt egna spel. En riktig klippa helt enkelt.

Jonte glider fram på isen som om han föddes med ett par skridskor och Lukas Pilö gör sin första säsong som helt ordinarie. Nick Ebert väntar ivrigt på att få glida ut genom borgen igen.

Stefan Bengtzén har också klivit fram och tagit en del av fokuset från NJ. Nu spelar vi med ett lag som NJ byggt från grunden och även om det finns saker att ifrågasätta, till exempel längden på Enroths kontrakt, är det i det stora hela verkligen ett riktigt bra lag som han byggt ihop. Tillsammans med en grupp tränare som gör spelarna ännu bättre har Örebro alla förutsättningar att vara med och slåss om guldet nu och kommande säsonger.

När man trodde att SHL värvat klart från Bofors och plockat alla stora namn, då plockar Örebro in Oliver Eklind som levt lite i skuggan av de stora poängproducenterna. Han har tagit med sig sin riviga spelstil och verkligen visat att han vill in i SHL. Han har gjort väldigt mycket rätt genom att bara ha rätt inställning. Att ha honom på tillväxt känns än så länge mycket lovande.

Samma sak får man säga om alla de egna juniorerna som fått chansen. De har kanske inte allt som krävs för SHL än, men de visar att de vill och inför nästa säsong lär vi se en ny grupp med hungriga spelare som vill slå sig in i SHL likt Linus Öberg gjort.

Det ryktas om att Skellefteå vill ha honom och han har ögonen på sig från fler klubbar efter att ha gjort en hel drös med mål. Han är numera bosatt i Örebros powerplay och jag kan inte tänka mig att Örebro vill släppa ifrån sig honom. Nästa säsong borde han få chansen längre upp i kedjeformationerna även om han gör det bra i fjärdelinan idag.

Mitt tips är att Örebro slutar bland de fyra bästa tillsammans med Rögle, Luleå och något annat lag som får spelet att stämma mot slutet av säsongen (förhoppningsvis inte Växjö med Bofors i båset). Förhoppningsvis blir det slutspel i vår om allt går som man hoppas, men i värsta fall kan det så klart bli ännu en senvår utan någon hockey.

(Vi lämnar powerplay och boxplay till en annan text. Jag vill hålla detta inlägg hoppfullt inför 2021.)

Det vore så klart bittert, men om det blir så måste man försöka se det från ett större perspektiv och bara konstatera att det är en ganska liten uppoffring i det stora hela.

Låt oss i alla fall hoppas att vi går mot ett ljusare 2021 och att Örebro Hockey fortsätter leverera hockey av hög kvalité. Nu går vi för guld!