Den första perioden bjöd på hockey som såg ut precis som förväntat. Två lag som stångades, inga superheta chanser och relativt få skott på mål överlag. Visst övertag till Luleå i det stora hela, men inget stort direkt. Örebro höll rent framför eget mål och de gånger Enroth behöver ingripa blev han inte speciellt utmanad egentligen. Så långt kändes det rätt OK ändå.

Sen i den andra fick Örebro ett tidigt powerplay som de också utnyttjar för att ta ledningen. Ypperligt gjort av Örebros som tog vara på chansen när den kom. Det väckte också björnen.

Luleå växlade upp och hade ett spann av 10 minuter, snålt räknat, där de trycker ner Örebro och de få också rejäl utdelning från det. Det första målet är turligt när pucken studsar runt och till slut landar innanför mållinjen. Enroths agerande ser lite fumligt ut, men jag tänker inte påstå att det faktiskt är det. Jag vill snarare påstå att det ser värre ut än det är.

Sedan följer en sträcka av några minuter där Örebro gör flertalet ordentliga misstag. Jag tänkte först säga att Luleå är kliniska, men med så många puckar som viner kring stolparna vore det orättvist. Luleå skapar mycket och de får utdelning på grund av det. Först sätter Andreasson en puck lågt på plockhandssidan efter att de vänt snabbt i mittzon och Örebro helt tappat honom i slottet. Sen tappar Örebro bort Bromé som sätter en puck på samma ställe. Kort efter det kommer ett backskott som styrs in.

Inga av dessa skott är svaga eller klena insatser av Enroth, men ska Örebro vinna mot Luleå då måste de få räddningar på i alla fall någon av dessa chanser.

Kalle Kossila reducerar till 4-2 efter det och det väcker ett visst hopp om att Örebro ska kunna ta sig tillbaka i matchen, men det skulle visa sig att det var det sista som de riktigt orkade med.

Slutpushen i serien var kanske det sista som laget mäktade med. Jag ska inte säga att de såg mätta ut, de kämpade på, men jag vet inte om de orkade. Luleå kändes snabbare, mer samspelta och tryggare överlag. Inte minst i den tredje perioden där Örebro fick jaga efter pucken i sin egen zon, vilket till slut ledde till att Luleå kunde göra 5-2.

Enroth gjorde några riktigt fina räddningar i matchen annars, men det hjälper inte så mycket när fem andra puckar gå i nät bakom honom. Jag menar inte att lägga skulden på honom, för idag var det laget som inte kom upp i den nivå vi fått se i ett tiotal matcher på slutet, men det är i just dessa matcher som laget behöver en målvakt som står på huvudet.

Det är egentligen en orimlig förväntan att ha, men det känns inte som att Örebro fått speciellt mycket av den varan denna säsong från någon av målvakterna. Gissningsvis kommer laget att spela Enroth även på torsdag. Varför? Vet inte faktiskt. Jag har tänkt jag ska dyka ner djupare i Enroths prestation över säsongen när allt är klart.

Fjärdekedjan visade åter igen hur svårt de har med spelet i egen zon och det kanske sticker i ögonen på vissa att säga det, men den svaga länken i den kedjan är tyvärr han som också är lagkapten. Det räcker inte att dela ut tacklingar då och då. Inte minst när många av dessa kommer efter att pucken lämnat situationen. Det är publikfrieri, men inte mycket mer.

Puistola med Miketinac och Ylönen var nog ingen större hit. Jag gissar det var ett försök att få igång produktion från den kedjan också. Det fungerade inte.

Turunen är inte i form. Han försöker, men han är inte där han behöver vara för att bidra så mycket. Att sätta honom i förstakedjan var ett misstag det med. När han är i form då kan han vara där, men inte nu.

Steen, Polin och Oscarsson, var de med i matchen? Luleå verkar ha plockat bort den kedjan helt.

Karlkvist och Kossila såg tända ut däremot. Lite kladd och misstag, men överlag bra fart och intentioner. Det om något ger mig lite hopp.

Peetro Seppälä utgick och Niklas Nilsson fick speltid istället. Trist för Seppälä, men Nilsson är en god ersättare i min bok.

Har Örebro mer att ta? Är tanken tom? Mätta tror jag inte de är, men kan de rå på Luleå?