Med en blek första period i närminnet kunde man hoppats att Örebro skulle försöka komma in i denna match på ett bättre sätt. Det vet jag inte om man gjorde direkt. Det var ingen riktig struktur och Oskarshamn kunde försvara sig rätt enkelt mot många av Örebros anfall. Att de tog ledningen var väl mer tur än något annat när ett backskott ändrade riktning på en Örebrospelare, men visst hade de lite chanser.

I andra perioden kom Örebro, igen, ut mer taggat och redo. Samtidigt kändes det som att Oskarshamn kanske hade lite överdrivet självförtroende och inte höll sig till sitt spel. Många mål på kort tid verkar vara Örebros modell på sistone då man i andra perioden bara behövde 84 sekunder att gå från 0-1 till 3-1 genom mål av Ryan Stoa, Viktor Rask och Max Lindholm. Det första i powerplay dessutom.

Daniel Muzito-Bagenda spelade fram till det första och det sista målet och verkar ha hittat tillbaka till den fina form han visade upp i början på säsongen. Lindholm hade dessutom ett par chanser till att göra mål. Han stal pucken från Oskarshamns backar flera gånger och satte sig i bra lägen.

Oskarshamn reducerade till 3-2 i powerplay efter att Dominik Furch drällt lite med pucken, men efter det hände det kanske inte så mycket mer. Örebro bestämde sig nämligen att börja spela av matchen i ett tidigt skede och man gjorde det ganska framgångsrikt. Oskarshamn skapade några fåtal chanser, men Furch stod stabilt i vägen som vanligt.

Det känns tråkigt att säga det, för han avslutade matchen mot Växjö på ett bra sätt, men Stefan Warg är fortsatt den svaga länken. Han spelar inte samma spel som resten av laget utan envisas med att använda sargen alldeles för mycket och ger bort ett par pucken i egen zon varje match. Det är ohållbart. Lukas Pilö har två matcher kvar med Bofors. Sedan kommer han tillbaka och breddar backsidan. I det läget är det inte Barklund som borde sitta om Pilö kommer in.

Nu väntar en bortamatch mot Linköping på torsdag innan HV71 kommer på besök på lördag.