Sampo Ranta klev av senast mot Leksand och tyvärr är han borta även idag. Det innebär att både Steen och Fernström går in bland ordinarie forwards och hat-trick-skytten Niklas Aaram-Olsen går in som extraforward istället. I övrigt är det samma lag på pappret. Det är till och med samma målvakt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att Arntzen var den enda som spelade bra hela matchen.

Vi kan ju dock hoppas att det är ett annat lag som spelar. Den andra halvan av matchen senast var allt annat än bra.

Frölunda ställer å sin sida upp med Tobias Normann i mål, vilket innebär en norsk målvaktsduell i matchen. De har annars samma lag som i premiären, vilket är så gott som bästa möjliga. 

Första perioden

En period fylld av kamp, men för mig kändes det som två lag som ville mer än de kunde, eller rättade sagt de kändes inte alls synkroniserade. Det var små misstag här och där, konstiga studsar, missade mottagningar, passar som var lite fel, vilket alla fick olika följdeffekter av att spelet inte flöt på som spelarna ville.

Frölunda kändes dock aningen passiva, inte riktigt det lag man förväntade sig att se. Det gjorde att Örebro kändes aningen spelförande, men efter halva perioden spelad var det tre skott på mål, alla från Örebro.

Perioden slutade dock jämnt i fråga om skott på mål och Frölunda prickade också ribban i slutskedet.

Andra perioden

I den andra perioden gick det att känna igen Frölunda igen. De gasade på och tog raka väg in framför mål. De rent av bara slängde in puckar i högen framför på vinst eller förlust. Just denna period skulle inte det ge någon utdelning. Örebro fick kämpa för att hålla rent framför mål och de gjorde också det.

Efter dryga sju minuter skulle Örebro rensa ut pucken och när Frölunda skulle omgruppera så väljer Tom Nilsson att rakt upp och ner att passa till Patrik Karlkvist i egen zon. Det är en av många saker som av någon anledning nästan bara händer just Karlkvist. Magiskt. Karlkvist väntar ut Nilsson som slänger sig raklång för att täcka, men Karlkvist går bara lugnt runt honom och slänger över en kirurgiskt precis pass över mittlinjen till namne Puistola som är säkerheten själv när han lägger in 1-0 i nästan öppen kasse.

Tyvärr skulle det inte räcka. Frölunda bet sig fast i Örebros zon mot slutet och när samma Tom Nilsson sköt från blå med bara sekunder kvar då fick Theodor Niederbach stå omarkerad vid mål och styra in 1-1.

Frölunda vann skotten med 18-8 i perioden, men det var som sagt många försök på ren chans. Det skapade dock mycket oreda och oro.

Den tredje perioden

Frölunda fortsatte taktiken med att hejdlöst slänga in puckar mot målet och hoppas att en lös puck skulle landa hos rätt spelare. Det skulle ta tio minuter, men till slut så gjorde precis det. Arntzen var lite felplacerade i målet så när Filip Cederqvist vänder runt och bara slår till rakt i målet så går pucken in. Hade han bara stått en decimeter mot mitten så hade den gått rakt i magen på honom, men det var svårt för honom att se speciellt mycket.

Kvalitén på spelet i allmänhet var fortsatt låg, även om det var bra energi och hyfsat tempo i matchen fortsatt. Örebro skapade ett par riktigt bra läge för att kvittera, men likt tidigare i matchen saknades precisionen i de avgörande lägena.

Avslutande ord

Viss frustration mot domaren gick att skönja, men det var nog tydligast i publiken där man tyckte att Frölunda kom undan med både det ena och andra. Jag säger inte att de har rätt, men jag säger definitivt inte att de hade fel.

Örebro skapade målchanser, bra målchanser. De måste omsättas i mål dock.

William Wikman kändes riktigt het den här matchen, men han får inte så mycket för det tyvärr. Mastomäki är väl aldrig dålig. Gustafsson kändes som han fick till några tacklingar, men att han inte riktigt hängde med i tempot annars.

Karlkvist, Kossila och Puistola var bra, men lyckades inte riktigt hitta ytorna för sitt spel.

Oscarsson, Steen och Polin var frejdiga, men de blev inte belönade för sitt frenesi.

Fernström, Malone och Danielsson syntes en del. Inte minst den sistnämnda som varit bäst hittills av ungtupparna. Det var nog inte så många som hade honom som den unga spelare som skulle sticka ut mest.

Berglund grämde sig rejält efter att han missat närmast öppet mål, men han kommer att få fler chanser. Seppälä hade väl ingen stormatch, men klarade sig hyfsat.

Martin borde försöka spela enklare. Ta lärdom av kompisen Backström.

Quenneville var sig själv. Farlig åt båda håll. Arnesson spelar nog sin bästa hockey, men det är med sitt begränsade register.

Jag tycker inte det här var en speciellt bra hockeymatch egentligen, men det är väl för att jag föredrar att se fint spel över bara kamp. Kamp är en viktig del av hockeyn, men när misstagen som sker leder till mestadels kamp då blir det lite för mycket av den varan och lite för lite av det fina spelet.

Inget bottennapp, men de behöver få ”bättre stäm i grejerna” framåt. Det var lite för klumpigt så att säga.