I en ganska dålig ishockeymatch som det inte fanns mycket att glädjas över skulle finska motståndarlaget Pelicans gå ur segrande. Örebro höll en högre nivå än i matchen mot Almtuna, men hade fortfarande svårt att få fäste i anfallszon och skapa något riktigt kreativt. Oftast som någon Örebro-spelare kom till var det på eget initiativ av något slag.

Örebro fortsatte dra på sig massor med utvisningar, men i denna match fick de i alla fall några utvisningar med sig också. Det var emellanåt ganska grinigt på isen och det kan ha berott på Bobbo Peterssons matchstraff som kom i första perioden. Petersson jagade en Pelicans-spelare ner i hörnet och verkade på något sätt lyckas ramla in i ryggen på motståndaren som föll obehagligt in i sargen. Det blev lite gruff efteråt, men det var inga direkta hämndaktioner efter det.

Pelicans skulle ta ledningen genom att backskott i powerplay bakom en skymd Axel Brage och det skulle stå sig perioden ut. En bit in i andra perioden skulle Örebro utjämna när Kalle Olsson lyckas slå in en volleyretur på ett skott av Peter Andersson. Guldstjärna och assist till Johan Wiklander som jobbade fram pucken till Andersson. Aningen tveksamt ingripande från den finska målvakten på det målet kan jag tycka.

Utvisningar fortsatte förstöra matchen i andra perioden, men om man ska se något ljus i tunneln är det att blev åt båda hållen. Pelicans skulle ta ledningen igen efter en bjudning från Dominique Heinrich bakom eget mål. Pelicans stressade högt hela matchen igenom och det gav resultat mellan varven. Det skulle dock inte dröja länge innan Örebro var ikapp. Petr Zamorsky gled upp med långsidan och slängde in pucken på mål. Målvakten styrde pucken rakt ut till Peter Andersson som kunde lägga in pucken i i stort sett öppen kasse. Libor Hudacek var den som passade Zamorsky när han kom i fart.

Tredje perioden hade kanske några färre utvisningar än de andra men det var fortfarande inget spel att häpna över på något sätt. Inget av lagen imponerade, men Pelicans kändes lite mer synkroniserade och var det bättre laget sett över 60 minuter. Daniel Viksten drog nog på sig matchens dummaste utvisning när han piskade till en motståndare över vaden. Jag kan förstå hans reaktion, men det hjälpte varken honom själv eller laget. Pelicans powerplay, och boxplay, kändes väl inarbetat och Örebro hade svårt att hantera båda.

Om man försöker hitta det positiva i matchen: Brage gjorde en bra match, riktigt bra till och med. Det enda jag kan klandra honom för är att han hade lite svårt att hålla i returerna ibland. Greg Squires var fortsatt pigg. Michael Haga och Gustaf Franzén hade bra fart under skridskorna. Alexander Hellström stod upp som man förväntar sig att han ska göra. Siim Liivik gjorde lite av det också, men inte alls lika mycket. Viktor Ekbom spelade dominant och självsäkert. Tom Wandell känns verkligen som en bra värvning som kan skapa farligheter med sitt luriga passande.

Powerplay-träningen verkar inte gett några större resultat än så länge, men Pelicans spelade bra försvar med en man mindre. Boxplay fungerade OK, men två insläppta i den spelformen är ändå underkänt.

En uppdaterad poängliga för försäsongen finns här.