Örebros värvningsfiasko, nära hälften av alla matcherna skadade eller petade
Inför säsongen 2016/17 slog Örebro Hockey på stora trumman och var tydliga med att nu var det slut med att bara försöka hålla sig kvar. Nu var det dags att sikta mot guldet. Man presenterade ett antal nya spelare som skulle göra det möjligt genom att spetsa till en trupp som säsongen innan hade det lite svårt.
Henrik Lundberg fick lämna trots att han inte gjort någon direkt dålig insats, men samtidigt kanske inte glänst heller. Det har han däremot gjort i Västerås och är med i diskussionen om lagets MVP för säsongen som varit. Om han inte varit skadad under en period hade kanske Västerås varit med i slutspelsserien istället för kvalserien.
In kom istället Axel Brage som varit riktigt bra i samarbetsklubben Vita Hästen. Jag poängterade då direkt att detta kändes som en högst märklig rockad då de två målvakterna har i stort sett identiska spelstilar samtidigt som Lundberg faktiskt är yngre av de två, och i efter hand måste jag ändå ge mig själv lite rätt för jag tycker inte att Brage har imponerat mer än Lundberg gjorde säsongen innan. De har båda spikat igen i valda matcher och i andra bjudit på ordentliga tavlor.
Dominique Heinrich var en överraskning för många. Den lille, offensive backen anslöt från den österrikiska ligan där han producerat massor med poäng och vunnit det mesta som går att vinna. Tyvärr visade sig steget vara alltför stort och han fick lämna efter 22 matcher och begränsat med speltid.
Gustaf Franzén plockades hem från OHL, en kanadensisk juniorliga. Franzén var lagkapten och en stabil poängproducent där. Det var hans sista år som junior i ligan och det var dags att gå vidare. Han fick spela ett par matcher med Örebro i början på säsongen, men lånades sedan ut till Vita Hästen, vilket gjorde att han fick mer speltid på en nivå som var bättre för honom. Han hade svårt med SHL-spelet inledningsvis, men har på slutet verkligen kommit in i det. Han får ändå ses som något som kan bli en väldigt lyckad värvning i det långa loppet. Spelat 29 matcher i Örebro-tröjan.
Michael Haga kom till Örebro från Almtuna där han slagit igenom ordentligt. Hans fina skridskoåkning sticker verkligen ut och när han kommer med fart är han svårstoppad. Problemet har snarare varit att han tappar pucken väldigt lätt när han kommer in i offensiv zon. Skillnaden i kvalitet på backspelet i SHL och Hockeyallsvenskan har avväpnat Haga ganska ordentligt. Han har varit utanför laget bitvis och spelar inte mycket när han väl är med i laget. Vi får se om han kan revanschera sig nästa säsong. Har varit ombytt i 44 matcher.
Siim Liivik kom till Örebro för att ”tuffa till” laget lite. Det behövdes en spelare som kunde stångas och knuffas framför mål. Det fick vi inte se jättemycket av tyvärr och redan efter 21 matcher fick han kasta in handsken på grund av en skada, och då hade han spelat skadad i närapå hälften av dem.
Joakim Andersson har inte spelat en enda match. Noll i alla kolumner.
Tom Wandell bjuder på riktigt hockeygodis när han är på humör. Kan verkligen det där med puckbehandling och även om han haft tyngre perioder känns han alltid grymt säker i defensiven. Hans offensiva produktion är dock i snålaste laget, men jag tror och hoppas att han kan höja sig nästa säsong. Har spelat 50 matcher och jag tycker han är godkänd allt som allt. Det känns bra att han är kvar till nästa säsong.
Om vi då slår ihop alla spelade matcher som nyförvärven spelat och delar det med hur många matcher de hade kunnat spela om de platsat eller inte gått sönder får vi cirka 55%. Detta är endast utespelare och räknat efter 50 omgångar. Procentsatsen kommer inte ändra sig nämnvärt med de två sista omgångar. Det blir cirka 140 matcher av 312 som missats av antingen skada eller petning. Ingen kan påstå att detta inte är något annat än ett fiasko i värvningsväg.
Våra nyförvärv som skulle vara med och lyfta laget från undre halvan till kamp om guldet har alltså spelat strax över hälften av alla matcher de kunnat. Sug på den. Nästan hälften av matcherna har de alltså varit skadade eller petade. Fiasko.
Nicklas Grossman, Fredric Andersson och Lucas Lessio lämnar jag utanför den här utvärderingen eftersom de kommit in i senare skeden för att försöka rädda kvar klubben efter att de andra värvningarna inte räckt till, snällt sagt.