I en match som nog bäst beskrivs som en jäkla bra hockeymatch mellan två riktigt taggade lag skulle Örebro dra det längsta strået. Det var intensivt och känslor, men Örebro hanterade det bäst vill jag påstå. Det är kanske fel uttryck, det om strået, att använda i detta sammanhang för det var egentligen inte tur att Örebro vann. Efter två perioder var Örebro lite bättre på det mesta, men Färjestad var absolut med i matchen. Det stod trots allt 2-2.

I den tredje hade Färjestad lite räder mot Örebros mål, men Eero Kilpeläinen fortsatte att imponera. Jag behöver kolla närmare på båda målen för att få en bättre uppfattning om hans ingripande, men jag kan utan vidare förlåta dem båda i detta läge.

Örebro stod för en, igen, helgjuten insats och att de fick med sig alla tre poäng känns både rättvist och lite retroaktiv betalning för andra tappade poäng. Tänker främst på Brynäs hemma och Växjö borta.

Idag var det Glenn Gustafsson, Jonathan Andersson och Tom Wandell som stod för målen. Det visar på Örebros stora bredd när man hela tiden får se nya målskyttar. Att sedan lirare som Marcus Weinstock och Libor Hudacek också bidrar starkt överlag hjälper så klart. Idag var inte Libor med, men i hans frånvaro visade sig Kalle Olsson vara rätt farlig framåt han med.

Det är givetvis alltid lite extra skönt att slå Färjestad och som Johan Ryno uppträdde idag förtjänade han inte att vinna. Dick Axelsson likaså. Det krävs mer och bättre inställning för att slå Örebro. När de var griniga och sura malde Örebro bara på och det gav dem segern till slut.

Örebro ligger nu trea i tabellen och övertygar något det grövsta. Börjar det bli dags att ställa upp förväntningarna? Härnäst följer fyra väldigt intressanta matcher: Djurgården, Mora, Mora och Karlskrona. Skulle Örebro vinna merparten kanske vi kan börja prata revideringar av förhoppningar.