Längre ner i texten förekommer det lite grövre ordval. Ni är förvarnade.

SHL anordnar sin Pride-vecka och även om mycket positivt skrivs är det tyvärr surpupporna som stjäl rampljuset, men det är verkligen jätteviktigt att förstå att dessa människor har redan förlorat sin påhittade kamp mot sina hittepåmotståndare.

Det är viktigt att förstå att för SHL, och företag i stort, handlar inte detta bara om att göra rätt saker för alla människors lika värde. Det är inte politik om ni tror det. Det har faktiskt ingenting med politik att göra.

Om man vill vara riktigt cynisk kan man säga att det handlar till syvende och sist om pengar och att överleva. Ishockey lider stort av att det är en sport för den övre, vita medelklassen. Familjer som har det gott ställt, gärna två bilar och kan skicka barnen på hockeycamper utöver att betala flera tusen kronor i utrustning med jämna mellanrum.

Ishockey är riktigt dyrt med andra ord. Ännu dyrare om man bor i en stad som Örebro där det inte finns isytor så det räcker till utan man får ta de istider som finns, vilket tyvärr ibland är tider när många vuxna fortfarande är på jobbet. Det finns knappt ord för att beskriva över hur jag skäms över hur min kommun blundar för detta. Jag känner mig tvungen att klämma in det i en text som denna.

Men tillbaka till huvudfrågan: SHL måste göra detta. De har inte råd att inte göra det. Ni kan gnälla och avsäga er medlemskapet allt ni vill, men SHL och klubbarna har inget val. De måste göra detta och det är en självklarhet att göra det. Det handlar om tillväxt och om bild utåt. Det handlar om att leverera en produkt som sponsorer kan skjuta in hundratals miljoner in i utan att behöva få upprättning från revisorer att ”det här rimmar väldigt illa med er egen CSR policy.”

Ni kan alltså inte vinna. Ni kanske tror att det är politik och att människor som identifierar sig som LGBTQIA+ är ett hot mot er, men faktum är att de ni slåss mot är SHL:s alla sponsorer och det är så mycket pengar i detta att ni har redan förlorat innan ni ens börjat spy ut ert hat mot detta på sociala medier. Ingen bryr sig om de futtiga kronor som ert uppsagda medlemskap innebär. Snarare är det en vinst för dem som nu inte behöver ta detta inskränkta gnäll på allvar längre eftersom ni sagt upp er egen rösträtt.

Det är förstås synd om de som ska ta hand om klubbarnas sociala medier som måste hantera detta hat. Inte minst eftersom det också ser illa ut gentemot sponsorer att klubbarna har anhängare som väljer att hata istället för att älska. Vem vill sponsra ett lag där supportrarna beter sig som hatfyllda ignoranter när klubben försöker öppna dörrarna för att fler ska känna sig välkomna hos dem? Och därmed kan få in mer pengar till klubben genom biljett, kiosk- och tröjförsäljning, vilket leder till att de kan utveckla föreningen, få fram fler och bättre talanger och kan värva bättre spelare vid deadline, osv.

Det finns verkligen bara positiva saker med detta och ändå lyckas en del människor vända detta till något negativt för deras vridna världsbild ska gälla över alla andras, trots att det innebär att andra människor ska lida och må dåligt över något de inte rår för.

Oavsett om det beror på ignorans, religion eller rädsla för något ni inte förstår. Öppna sinnet lite. Det är ingen som planerar att göra något mot dig som person. Det här påverkar inte de flesta människor speciellt mycket, men det gör massor, verkligen massor för den grupp människor som behöver det som allra mest, och de behöver det mer än många kan förstå.

Den unga grupp människor som växer upp med någon form av sexuell läggning som inte faller inom den heteronormativa sfären lider i mycket högre grad av hälsoproblem än de som faller inom den, både fysiskt och psykiskt, för det hänger ihop. Ens läggning eller preferens är inget man väljer eller kan påverka direkt. Vi är alla olika och vi måste få vara det. Man måste inte stå på barrikaderna och skrika ut sitt stöd för SHL:s arbete, även om jag tycker att fler borde göra det för det är inte bara rätt för att inkludera fler, det är rätt beslut för företagets överlevnad.

Image by alicia_mb on Freepik

Med andra ord, att aktivt motarbeta detta är nog bland det dummaste man kan göra faktiskt. Jag kan på rak arm inte på komma något sätt man kan motarbeta sin klubb mer än på detta sätt. Man sårar sin egen klubb i jakten på överlevnad istället för att stötta dem i ett arbete de måste göra. Det finns inget alternativ för ishockeyn och allt det gör är att öppna upp den för fler människor. Vad förlorar ni?

Om det nu faktiskt hade funnits någon reell möjlighet att dessa gnällspikar hade kunnat påverka något hade det i slutändan lett till att klubben inte överlevt. Målet blir alltså att om inte jag får ha kvar min förening utan inblandning från andra människor som inte lever i heterosexuella förhållanden är det bättre att klubben inte finns alls.

Om ni på något vis tror att sporten ska bli vekare, fjolligare eller förändras på minsta möjliga sätt så kan vi ju peka mot UFC som verkar överlevt att stötta Pride utan att det påverkat sporten det minsta. Att man inte längre får skrika kuksugare till en motståndare gör dessutom sporten bättre. Det ställer krav på smartare och bättre förolämpningar som faktiskt kryper under skinnet på motståndarna istället för att på något påskina att suga kuk vore något fel. Det har människor gjort i flera tusentals år, män som kvinnor.

Ishockey måste vara för alla oavsett bakgrund eller läggning annars har sporten ingen framtid. Det är bara att acceptera läget och försöka förstå, istället för att försöka klänga fast vid någon världsbild som blev inaktuell för väldans många år sedan.

Tack för mig. Om ni inte tycker om mig längre, vill jag bara önska er ett snabbt tillfrisknande. Hoppas ni mår bättre snart.