Norska kombatanterna Noah Steen och Jonas Arntzen är tillbaka efter ett misslyckat OS-kval och både klev rakt in i laguppställningen.

Matchen spelades i en gammaldags islada i Borlänge, vilket är mysigt på sätt och vis även om Milton Oscarsson fick ducka för takbjälkarna när han sträckte på sig.

Första perioden

Ett par sekunder hann gå innan Hannes Björninen hakade upp Klas Östman som blev ren med Arntzen och Örebro fick börja matchen med två minuter penalty kill. Det klarar man av fint, bland annat genom bra spel av ovan nämnda Steen.

Leksand fortsätter att trycka på mot Örebro som inte riktigt känns som att de hittat in i matchen än. Det är mestadels runda avslut från Leksand dock även det var en puck som dansade närmast parallellt med mållinjen, men då ska det sägas att Arntzen blockerade hela mållinjen så värst nära var det kanske inte egentligen.

Efter dryga sex minuter spelade så fick Örebro äntligen till ett organiserat anfall när firma Patrik Karlkvist, Björninen och Emil Larsson snurrade på bra.

Spelet jämnade ut sig och gick lite fram och tillbaka.

Liam Danielsson fick ett bra läge att slå till på en sargretur efter att Robin Norell lagt pucken mot mål, men fick inte pucken i nät.

Juniorerna såg pigga ut som vanligt. Luka Radevojevic som hoppat in istället för Gustav Backström var inget undantag.

Linus Arnesson hamnade i en lite ovan sits när en pass touchar på Björninens klubba och ger Arnesson en ocean av is mitt i slottet. Det blev ett ganska löst skott som Mantas Armalis kunde plocka enkelt.

Örebros spel i egen zon denna period var allt annat än bra. Just sådant kladd var också i förledet till Leksands 1-0 som kom efter att de vunnit puck, vänt tillbaka och sedan skjutit en isare som inte var otagbar för Arntzen.

Örebro är nära att replikera ganska omgående när Melvin Fernström spelar bakom ryggen till Robert Leino som får iväg ett avslut nästa mål, ganska väluppvaktad, och sedan är Ludvig Larsson på och hugger på returen, men inget mål då heller.

Andra perioden

Spelet är fortsatt jämnt, med något övertag för Leksand. David Qeunneville blir forecheckad ganska omgående och tappar pucken som sista man, men det reder ut sig som tur var.

De spelar någon remix på ”Six feet under” som låter förjävlig rent ut sagt. Sedan kommer ”Gimme gimme gimme” som låter lika illa den. Högtalarsystemet får Behrn Arena att framstå som en konserthall värdig Svenska kammarorkestern.

Liam Danielsson hade ett hyfsat avslut och sedan avlossade Radevojevic flera puckar mot mål, och duktig som han är träffar han också mål.

Quenneville åker sedan ut efter han förlorat en kamp med Oscar Lang som båda jagade mot en lös puck som verkade ställa Örebro-försvaret när den åkte mot målet.

Leksands powerplay var väl inget man skriver hem till föräldrarna om, men Örebros boxplay såg stabilt ut.

Melvin Fernström var fortsatt företagsam och efter en djupledsmacka från Robert Leino kunde han avsluta, om än lite väl nära målvakten.

Efter halva perioden ungefär verkade Leksand tappade bort spelet något började slå hail marys upp mot något forward som försökte tjuva. När väl fick ordning igen så drog Karlkvist på sig en utvisning när slog klubban i knät på en motståndare som föll.

Leksand fick till bättre spel i detta powerplay, men Arntzen var tät inledningsvis, men när backarna tappade markeringen helt framför eget mål fanns det inget han kunde göra åt 2-0.

Örebro har sedan två riktigt bra lägen på rad. Först Melvin Fernström som försöker hitta över till Robert Leino i en två-mot-etta, men hittar inte bladet. Sedan kommer Seppälä fri, spelar Fernström som inte lyckas få in pucken innan Ludvig Larsson bränner returen när han inte får upp den.

Arntzen sen visa upp sig när Kloos fick ett bra läge i slottet.

Örebro vinner ett antal tekningar på rad och det verkar ge dem lite flyt i spelet. Norell ramlar lätt när han håller i Eddie Larssons klubba och Örebro får sitt första powerplay för matchen, men de 30 sekunder som återstod av perioden blir det ingenting av.

Tredje perioden

Leksand ledde helt rättvist inför den tredje perioden. Det powerplay som gled över in i tredje perioden blev det inte mycket av mer än lite passar runt i offensiv zon.

Fjärdekedjan med Mastomäki, Hugo Orrsten och Steen lyckas vinna puck och etablera spel, men när det blev dags för avslut blev det ett flipperspel av skottpassar/rensningar innan Leksand kunde rensa undan till slut.

Leksand fortsatte försökte sticka upp, men inget som resulterade i något konkret. Emil Larsson och Radevojevic kom sedan i en två-mot-etta, men Larsson lyckades inte hitta över.

Leksand får sedan en två-mot-etta, men Arntzen är tät när avslutet kommer.

Örebro stänger ner mittzon allt bättre och till slut lyckas man också få lite spel i offensiv zon igen, men den chans som väl kommer lyckas man inte få i nät.

De spelar sedan världens sämsta låt ”Sweet Caroline”.

David Quenneville tar fart från egen zon och blir nerdragen, vilket ger Örebro en andra chans i powerplay.

Elias Ekström fick chansen i Patrik Puistolas frånvaro och fyllde den rollen utan vidare bekymmer, men inget mål för endera powerplay. Emil Larsson fick skottläge från ganska bra läge, men Armalis var med på det.

Örebro får till rätt bra rullning i Leksands zon med varvade avslut. Först genom tredjekedjan med Milton Oscarsson, Ekström och Danielsson, och de avlöses sedan av förstakedjan.

Då spelar de ”Run to the hills”. Nej, inte Iron Maiden. Den andra. Förstod aldrig hur de tänkte när de valde att ha samma titel på en låt från ett av världens största band? Det går ju inte att söka efter låten utan att bli dränkt i träffar från Iron Maiden.

Örebro gör ändå något av ett försök att spräcka nollan mot slutet, och det skulle också ske. Luka Radevojevic skickar en bra puck mot mål som Ludvig Larsson kunde styra in.  Örebro hade plockat ut målvakten precis innan det.

Örebro fortsatte utan målvakt, men det ledde till mål i baken istället denna gång.

Avslutande tankar

Leksand spelade med en väldigt hög press och stressade Örebro duktigt i Örebro-zonen. Örebro löste det väl sådär överlag. Det blev några puckförluster, men också några kontringar.

Överlag får man väl säga att båda lagen släppte till lite väl många lägen emot på grund av att de blev överspelade. Spelet i mittzon måste bli mycket bättre från Örebro. Det började oroväckande de första sekunderna och det blev väl inte mycket bättre bortsett mot matchens sista minuter typ.

Emil Larsson såg rätt pigg ut efter att ha varit borta sjuk.

Juniorerna fortsatt riktigt bra. Två Leksandsspelare efter varandra försökte tackla omkull Hugo Orrsten i andra perioden, men han stod pall.

Radevojevic spelar otroligt moget och sin storlek till trots ingen som någon bara flyttade på.

Arntzen och Enroth har bjudit på varsitt mål nu. Jag kan inte påstå att jag ser någon klar etta i detta läge.

På pappret är Leksand ett klart starkare lag, men det kändes ändå inte riktigt som att Örebro kom upp i nivå under några längre perioder. Det kan ha varit motståndet som gjorde det, men vi ska väl inte dra för stora växlar av en försäsongsmatch.

Högtalarna var möjligen ännu sämre i Borås, men musikvalen denna dag … herregud.