Jag funderade lite på rubriken till denna. Jag slog bort tanken om något med ”med flaggan i topp” för det hade indikerat fel saker.

Örebro gör en bra match i det stora hela. I fyrtio minuter är det rent av en riktigt, riktigt bra match. Problemet är de första 20 minuterna där Örebro är övermodiga och för heta. Det är lite indikativt på ett lag som vill visa upp sig och samtidigt inte riktigt hittat rätt i sitt nya spel.

Björklöven å sin sida verkar hittat väldigt rätt i sitt spel. Det är ett spel som är sånär karbonkopia på ett sådant spel som alla säger att nykomlingar ska spela. Det är stort fokus på att vara tajta bakåt och vända snabbt. Det gick väldigt bra i den första perioden och det lade grunden för två poäng idag.

Örebros sista 40 minuter är fantastiska sånär på det faktum att de inte gör tillräckligt många mål. För Örebro borde vunnit den här matchen under full tid. Statistiken för gårdagens match haltar tyvärr, men jag kan inte annat än gissa att Örebros övertag i skapade målchanser var rätt kraftig i slutändan.

Om en bra målvakt har tur så måste Frans Touhimaa vara en mycket bättre målvakt än jag föreställde mig för jäklar att ramverket räddade honom denna kväll, samtidigt som han själv också gjorde bra räddningar i avgörande lägen. Jag hoppas lagkamraterna visar den uppskattning han förtjänar efter denna insats. Han var deras bästa spelare. Att någon annan gjorde två mål och leker bråk ser jag som mindre viktigt en kväll som denna.

Gällande Arntzen så gjorde han nog precis det man kan förvänta sig egentligen. Målen som kommer blir han överspelad i samtliga utom det sista som sitter väldigt hårt och väldigt högt från nära håll. Mer eller mindre omöjligt. Han stoppade också flera farliga närskott och hade också koll på returerna. Han blev utelämnad av övriga försvaret i dag, vilket tyvärr var en och samma kedja tre gånger.

En kille som ser ut att ha gjort läxan är Luke Martin som känns rejäl i defensiven nu. Det är inte samma meterlånga luckor som det var förra säsongen. Han trycker till mot sargen och ser verkligen ut som en SHL-back, även i egen zon, samtidigt som han har sin offensiva ådra kvar. Han har en lite mer undanskymd roll också nu, vilket nog gynnar honom faktiskt.

Robin Salo är väl den främsta anledningen till att han har det och kunde man spela Robin Salo från start till slut så hade man gjort det. Det är flera gånger under matchen som han fintar bort motståndare på ett sätt som nog bara han kan. Det är så aviga och oväntade dragningar och finter, som han också lyckas med. Någon gång kommer det kanske gå fel, men njutningen när det fungerar, vilket det gjort nästan varje gång hittills, är skyhög. Man kan knappt fatta att han spelar i SHL och att han spelar här igen. Man bara ryser!

Jag gick in för att kolla hur Kalle Kossila låg till i poängligan. Han är tvåa där. Han lyckas ha ett finger med i spelet i det mesta som händer offensivt. Milton Oscarsson har visat sig vara ett perfekt komplement till honom och Karlkvist.

Samtidigt ser jag att Christopher Mastomäki ligger i toppen av utvisningsligan. Han och Glenn Gustafsson har det fortsatt riktigt tungt i starten på säsongen. Nu har det bara gått tre matcher så man vill inte vara alltför hård mot trotjänarna, men det är svårt att inte ana att det här spelet passar dem inte speciellt bra, eller så har de inte lyckats hitta rätt i det bara. Jag hoppas på det senare och att de kommer upp i nivå. Trean i den formationen, Jesse Ylönen, har sett bättre ut och fick måla också, men han känns lite ensam ibland.

Sampo Ranta var överallt och ingenstans, men mestadels farlig framåt. Det här var den Ranta man hoppades få se redan förra säsongen. Om Filander lyckas få honom att sluta ta rent ut sagt skitdåliga och slapphänta skott som sista spelare på offensiv blå då har han lyckats eliminera hans värsta last och då kommer Ranta vara en otrolig tillgång. Han var inte många centimeter bort från att göra säsongens mål. Där var det flera motståndare som besökte Dejles när han for fram mot målet.

Sist, men inte minst … eller alltså, ja ni fattar … David Quenneville är tillbaka och visade stilen direkt. Han klev in i laget som om han aldrig varit borta. Han spelar klokt i egen zon och är ett ständigt hot framåt. Ser ut att vara i god form och det är bara tacka och ta emot att vi får två till säsonger med honom.

Förlusten till trots så ser man verkligen fram emot resten av säsongen om det är det här spelet som Örebro ska spela.

Nu blir det svårast tänkbara motstånd i form av ett revanschsuget Skellefteå som drällde bort poäng mot HV71 senast. Alldeles för mycket lek och spel, istället för riktig ishockey. Det kommer att bli åka av på lördag. Det vågar jag lova.