Inledning

Om man vill läsa om hur det gick till när Miljonkedjan kom till Örebro och hur den finansierades kan ni göra det via länken nedan.

– Örebro IK 1979: Sommaren med spelarflykt och Miljonkedjan

Säsongen 1979/80 var tänkt att bli ett tredje återtåg till högsta serien. Ett fjärde rent av om vi räknar tiden med ÖSK till och med. Örebro hade tappat sina ledande backar, men istället valt att gå helt på offensiven med tre stycken stora namn. Laget som skulle göra det såg ut enligt följande. Notera att Otthén är uppsatt som back här. Likt Mozart hade han möjligheten att spela både forward och back: [1]

Tabell 1. Örebro IK:s lag säsongen 1979/1980

Målvakt:	Kenneth Holmstedt (Anders Tingman)
Röd femma:	Bengt Andersson, Anders Nylén
	Lars-Gunnar Lundberg	Hardy Nilsson	Martin Karlsson
Blå femma:	Michael Otthén, Mikael Bäckström
	Lars Andersson	Nils-Arne Björk	Kent Andersson
Orange femma:	Lenny Eriksson, Peter Nooni
	Roine Persson	Göran Ignell	Johnny Larsson
Fjärde femma:	Hans Ljunggren, Hans Alexandersson
	Kent Grufman	Staffan Tholson	Thomas Haglund

Ahlén och Sunesson använde inte epiteten första, andra, tredje, osv. längre utan istället kom de att kalla det för röda femman, blåa femman och orange femman. Någon fjärde femma ställde man aldrig upp med, men de hade tillräckligt med spelare för att sätta ihop en sådan. [2]

Försäsongen inleds

ÖIK tänkte spela träningsmatcher mot Västra Frölunda och HV71, men exakt när var inte specificerat när det aviserades. Datumet för matchen mot Västra Frölunda spikades senare till den 16:e augusti. Ett emotionellt möte på många vis då både Bo ”Boman” Andersson och Björn ”Nalle” Johansson lämnat ÖIK för att spela där, och ÖIK varit allt annat än imponerade av hur klubben från Göteborg hanterat övergången. [1]

Ett möte med AIK planerades också in den 21:a augusti. Det var ingen slump att det var de två lagen som ÖIK tappat spelare till som de också spelade träningsmatcher mot. De förhandlade säkerligen fram dessa matcher i samband med övergångarna. Den 23:e augusti kommer tyska laget Berliner SC till Örebro. ÖIK tänkte sedan åka till Finland 5-12 september för att spela tre matcher med finska Elitserielag, men på grund av att de inte kunde komma överens om de ekonomiska villkoren och träningstider ställdes resan in. Istället blev det en tur till Tyringe i Skåne. [3]

Det var sedan tänkt att den 22:a september kommer Jokkerit Reipas att komma till Örebro. Dagen efter kommer de att spela mot AIK på Johanneshov, men schemat kom att ändras flera gånger och nya matcher tillkom medan andra försvann. [4][1]

Tabell 2. Träningsmatcher försäsongen 1979/80.

Datum	Match
1979-08-16	Västra Frölunda – Örebro IK
1979-08-	Örebro IK – HV71
1979-08-21	Örebro IK – AIK
1979-08-23	Örebro IK – Berliner SC
1979-08-26	Gislaved – Örebro IK
1979-09-	Finskt lag – Örebro IK
1979-09-	Finskt lag – Örebro IK
1979-09-	Finskt lag – Örebro IK
1979-09-04	Karlskrona – Örebro IK
1979-09-07	Mörrum – Örebro IK
1979-09-10	Malmö IF – Örebro IK
1979-09-16	Örebro IK – Norska landslaget
1979-09-18	Vita Hästen – Örebro IK
1979-09-23	Mora – Örebro IK
1979-09-27	Gislaved – Örebro IK

Kjell Sunesson ser fram emot säsongen som kommer efter en stark sommarträning: [1]

Vi har haft fin tillslutning och kört hårt på sommarträningen. Haft dubbelt så många träningspass som i fjol. Och konditionstesterna visar höga värden för hela truppen.

Ahlén väljer också att lyfta fram hur Hardy inte minst har höjt ribban på träningarna. Han tog initiativet på träningarna och drog med sig övriga till nya nivåer. [2]

Örebro inleder med en träningsmatch mot Västra Frölunda hemma. Det var en rätt typisk försäsongsmatch på många vis med varierad spelkvalité och övertända spelare. Det tråkiga för den stora hemmapubliken var att förstakedjan med Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg, Hardy Nilsson och Martin Karlsson gick av isen mållösa. Det gjorde hela ÖIK. Bortalaget höll nollan och vann med 0-3. Mot slutet av matchen blev det sedan ett större slagsmål där Roine Persson gjorde upp med både Evert Lindström och Anders Broström. Persson slapp undan utvisning medan Lindström fick fem minuter och Broström dubbla fem minuters utvisningar. [5]

Olle Åkerberg väljer att inte dela ut några spelarbetyg efteråt, men han väljer att lyfta 17-årige Mikael Bäckström som han tror han kan bli en fin tillgång under säsongen. [5]

Berliner SC som ska möta ÖIK om några dagar spelar mot Färjestad och får stryk med hela 7-1. [6]

Storsatsande AIK kommer sedan till ishallen. De har bland annat värvat in stjärnskottet Pelle Lindbergh från Hammarby och så klart även Rolf Ericsson och Christer Löwdahl från Örebro. Ericsson gick på kanten bredvid Per Mårts och Anders Håkansson medan Löwdahl centrade mellan Ulf Rådbjer och Bengt Lundholm. Inför matchen får vi lite mer insikt i hur Ahlén och Sunesson tänker just nu med inte minst backarna som de har ganska många nya av som inte spelat ihop tidigare. Tanken var helt enkelt att prova sig fram lite, men Anders Nyhlén och Bengt Andersson verkade hyfsat säkra att spela ihop med miljonkedjan. [2]

Till den här matchen gjorde man lite ändringar i blå femman och lät Staffan Tholson gå in med Lars ”Mozart” Andersson och Kent ”Kneten” Andersson. Tholson och Kneten inte minst hade visat på fin kemi innan. Nils-Arne Björk var också otillgänglig eftersom han behövde prova ut nya knäskydd enligt Ahlén. Den orange femman bestod till denna match av Lenny Eriksson och Hans Alexandersson som var gamla i laget, men inte brukade spela ihop. Roine Persson, Göran Ignell och Johnny Larsson var en ny konstellation i sig, men inte obekanta med varandra. Thomas Haglund och Peter Nooni fanns också med som extraspelare. [2]

AIK var, inte helt förvånande, ett ännu tuffare motstånd än Västra Frölunda. Ahlén och Sunesson fortsatte med tanken om att prova saker och inte minst prova spelare väldigt mycket. Det var därför svårt att värdera insatserna speciellt mycket. Nog syntes det ändå att Hardy, Krobbe och Martin alla hade kvaliteter som var på en mycket hög nivå, men de gick mållösa även i denna match. Samspelet med Andersson och Nyhlén på backplats verkade inte fungera helt ännu, men det var många matcher kvar att spela innan säsongen drog igång. [7]

Istället var det Mozart och Tholson som målade för Örebro IK i den första perioden, men några fler mål blev det inte. Istället hamnade försvarsspelet i fokus efteråt. ÖIK var alldeles för svaga framför egen kasse menade Ahlén. Domare Göte Ungdahl hamnade i fokus efteråt också. Det var väldigt många utvisningar som togs, men inte alltid rätt sådana menade tränarna. Det skapade mer irritation hos spelarna, vilket ledde till ännu fler utvisningar. Kenneth Holmstedt gick först en holmgång med Anders Wallin i början på tredje och drog sedan på sig 12 minuter till för en hakning, vilket gjorde att en väldigt ung Lars-Erik Lord fick hoppa in och omgående vann publikens hjärta med flera fina räddningar, men inte minst höll han nollan resten av perioden. [7]

Berth Lindlöf valde att lyfta fram en smalare, lättare och inte minst snabbare Mozart i referatet. Han såg ”mycket rörligare” ut kort och gott. [7]

Berliner SC var samtidigt i Gävle för att möta Brynäs och fick sig en lektion i ishockey. Hemmalaget vann med 9-2 efter att ha gjort 6-0 redan i första perioden. [8]

Tyskarna kommer sedan till Örebro och det blev inte mycket lyckligare för dem. Berliner SC beskrivs hålla ”medelmåttig div I-klass”, vilket gjorde att ÖIK-spelarna kunde spela ut på ett helt annat sätt än mot Elitserielagen. [9]

Vid ledningen 5-1 i andra perioden verkade motståndarna ledsna och det blev genast mycket bråk och gruff, och inte minst massor med utvisningar som följd. Det blev inte tresiffrigt i antal utvisningsminuter i slutändan, men Göte Ungdahl var inte långt ifrån. Det var dock relativt jämnt fördelat mellan lagen med strax över 40 minuter för båda lagen. Publiken var tydliga med vad de tyckte om Ungdahls beslut, vare sig han gjorde rätt eller fel. [9]

De fick sig också ett rejält skratt när fel finländare i motståndarlaget förpassades till utvisningsbåset. Timo Sutinen hade blivit utvisade, men var Seppo Lindström som satte sig i båset. Båda var för övrigt var två av Berliners främsta denna match tillsammans med Lorenz Funke. Det rättades dock till snabbt av Ungdahl som även han kunde dra på mungipan efteråt. [9]

Reporter Lindlöf valde att lyfta fram backarna Lenny Eriksson och ungtupparna Otthén och Nooni efteråt för sina goda prestationer under kvällen. [9]

Att ÖIK mötte Gislaved två gånger under försäsongen hängde ihop med att Lennart Höglander tränade laget. Han coachat laget upp från Division 2 till landets näst högsta division och de hade stora ambitioner att etablera sig i den divisionen. Samtidigt hoppades de så klart att Örebros nya stjärnor skulle locka en stor publik till arenan på försäsongen. Martin Karlsson hade dock skadat axeln på träning och fått åka till lasarettet akut och var osäker till spel. [10]

Tabell 3. Örebro IK:s preliminära lag 1979-08-25

Målvakt:	Kenneth Holmstedt (Lars-Erik Lord)
Röd femma:	Hans Alexandersson, Lenny Eriksson
	Lars-Gunnar Lundberg	Hardy Nilsson	Martin Karlsson
Blå femma:	Johnny Larsson, Hans Ljunggren
	Lars Andersson	Nils-Arne Björk	Kent Andersson
Orange femma:	Micheal Otthén, Peter Nooni
	Roine Persson	Staffan Tholson	Kent Grufman
Extra:	Bengt Andersson, Kent Nilsson

Gislaved visade sig vara en mumsbit för ÖIK. Slutsiffrorna skrevs till hela 9-1, men det var inte utan motstånd från hemmalaget. Gislaved bjöd upp i den första perioden med ett aggressivt, men juste spel som uppenbarligen störde ÖIK-spelarna. Gislaved testade verkligen Holmstedt i målet i den första perioden också, men han höll tätt och ÖIK kunde gå in i pausvila med ledning 1-0. Väl där bestämde de sig för att till andra perioden höja tempot. [10]

Olyckligt för Hans Ljunggren vred han om knät när han fastnade med skridskon vid sargen. Det verkade som att operation var ofrånkomligt och en längre frånvaro att vänta i och med det. [10]

Tanken var sedan att åka till Finland för att spela tre matcher mot finska topplag, men resan blev inte av eftersom de inte kunde komma överens om tider och villkor. Istället vände ÖIK söderut. Den första träningsmatchen i vad som beskrivs som en ”Skåne-resa” var mot Karlskrona. Tyvärr fick ÖIK klara sig utan Michael Otthén, Peter Nooni, Bengt Andersson och Anders Tingman eftersom de låg i lumpen och inte fick ledigt för resan. De fick komma ner senare och ansluta till helgen istället. [11]

Matchen mot Karlskrona blev en jämn historia där lagen följdes åt målmässigt i vad som beskrivs som en spännande match, även om den bitvis rycktes sönder av utvisningar. Hardy fick besöka båset fyra gånger bara i första perioden. [11]

Lagen turades om att ha ledningen. Det gick från 1-2 till 4-2 till 4-5 och sedan 5-6 innan Karlskrona kunde kvittera en sista gång med fyra minuter kvar. [11]

Martin Karlsson vilade på grund av sin skadade axel och Krobbe utgick i första perioden när han kände att han hade svårt med andningen. Roine Persson och Staffan Tholson ersatte de två i den röda kedjan. [11]

Mikael Bäckström fick åter igen beröm för sin insats, tillsammans med Hardy och Kneten. [11]

Mörrum var nykomlingar i Division I Södra, och det var kanske inte att vänta sig något skönspel denna kväll. Mörrum tränades av Tord Lundström och han verkade förorda ett spel som låg på gränsen, för att inte säga över den. Bo Ahlén beskrev matchen efteråt som ”mest hugga och slå”. Han lade dock skulden främst på domarna som tappade matchen. I den tredje blev Kneten visad av isen med ett matchstraff. Enligt rapporteringen blev han överfallen och slog tillbaka. [12]

Mozart gjorde ett hat-trick i den tredje perioden och Örebro kunde vinna med 7-4. Anders Tingman i målet fick en blomma av pressen. [12]

Örebro avslutade turnén i södra Sverige med att spela mot Malmö IF. Efter en period av tung träning var laget ganska trögstartat och den första perioden beskrevs som relativt seg. Kenneth Holmstedt undantaget som såg till att stoppa nästan alla av de chanser som Malmö skapade. ÖIK-spelarna lyckades skaka av sig det under pausvilan och i den andra perioden kom de ut som ett nytt lag. De gick ifrån till 4-1 och kunde sedan fortsätta ånga på i tredje, även om det också läckte en del bakåt i den perioden. [13]

Röda femman med Hardy, Krobbe och Martin spelade 5-0 och alla i kedjan gjorde mål. Krobbe gjorde hat-trick och Hardy gjorde sitt på straff vid ställningen 7-4 efter att han blivit upphakad. [13]

Efter matchen väljer Ahlén att hylla spelarnas träningsinsats och inte minst Hardy Nilsson för hans betydelse för träningen. Han har lyckats sporra lagkamraterna och få dem att höja sig till nya nivåer. [13]

Ahlén och Sunesson väljer att vila Kneten och Bäckström till matchen mot norska landslaget. Kneten väntade fortfarande på domen från Svenska Ishockeyförbundet efter hans matchstraff mot Mörrum och Bäckström, blott 17 år fyllda, kände av den hårda träningen och behövde vila. De väljer även att ta in Göran Ignell, men på kanten. [14]

Tabell 4. Örebro IK:s preliminära lag 1979-09-16

Målvakt:	Kenneth Holmstedt (Anders Tingman)
Röd femma:	Hans Alexandersson, Lenny Eriksson
	Lars-Gunnar Lundberg	Hardy Nilsson	Martin Karlsson
Blå femma:	Johnny Larsson, Anders Nyhlén
	Lars Andersson	Nils-Arne Björk	Göran Ignell
Orange femma:	Micheal Otthén, Peter Nooni
	Roine Persson	Staffan Tholson	Kent Grufman
Extra:	Thomas Haglund

Norge kom till spel med målvaktsparet Jörn Goldstein och Thore Wålberg. Den senare skulle återkomma till Örebro i framtiden.

Ahlén hade målat upp motståndarna som att de höll halvdan Division I-klass, men det var de som försökte mest inledningsvis. Norrmännen kom ikapp till 3-3 i början på tredje perioden. Det skedde efter en mållös första och en andra period där Örebro kunde gå upp i ledning utan att glänsa. Den första period som var tämligen seg från ÖIK:s sida. Den andra således något bättre av allt att döma. Träningen må ha suttit i benen, men de hade inte mycket till inspiration heller enligt rapporterna. [15]

När norrmännen kvitterade i tredje verkade hela ÖIK inse allvaret och spelade ut. Förstakedjan var den mest stabila över hela matchen, men i den tredje fick de draghjälp från övriga också. Inte minst Mozart som trampade igång ordentligt och gjorde tre mål i slutperioden. [15]

ÖIK åkte sedan till Norrköping för att spela nästa träningsmatch. Den matchen hade inte nämnts tidigare i planeringen, men det hade att göra med att klubben inte lyckats boka in något elitseriemotstånd som det egentligen ville ha. Istället blev det Division II-klubben IK Vita Hästen. Detta frustrerade ÖIK som verkligen ville få till matcher mot kvalificerat motstånd. [16]

De hoppades få till matcher mot bättre motstånd under juluppehållet istället. Det trodde klubben skulle vara möjligt då de nu hade Miljonkedjan, vilket de inte hade när träningsmatcherna för hösten bokades in och verkade fått nobben på grund av de stora spelartapp som de leda av under våren. [16]

Av matchens 60 minuter beskrivs endast några få bidra med någon spänning och det var när hemmalagets Krister Kårebrand lyckades kvittera ÖIK:s ledning till 2-2 i början på andra, men när ÖIK gjorde 3-2 kort efteråt försvann spänningen snabbt. Matchen slutade 9-2 till slut. Notera att det saknas tidsstämplar för utvisningarna i referatet. [16]

En helsida om Miljonkedjan

Nerikes Allehanda ägnar en helsida den åttonde september åt att presentera: [17][18][19]

• Hardy – Fightern!
• ”Krobbe” – Liraren!
• Martin – hoppas på Tre Kronor även i vinter

Martins underrubrik hade kanske kunnat vara något mer finurligt än så. Han var trots allt en snabbskrinnande målskytt.

De presenterade som tre väldigt olika individer där underrubrikerna gör sitt för att sälja in dem, utom möjligen i Martins fall då. När Berth Lindlöf frågar Hardy om han satsar hårt verkar han nästan ta illa upp: [17]

Det är en självklarhet för mig att satsa hundra procent. Annars ska man inte hålla på med ishockey!

Annars hade jag aldrig flyttat till Örebro. Men det är ju en ny miljö och delvis en annan spelstil än jag är van vid. Det tar sin tid att komma igång, lära känna dina nya kompisar.

Han och Krobbe lyfter fram trion Mozart, Nils-Arne Björk och Kneten som de tror kommer att göra bra ifrån sig under säsongen. [17]

Publiken i Örebro hade redan tagit Krobbe till sitt hjärta och skanderade mer än gärna ”Krobbe! Krobbe! Krobbe!”. Hans publikfriande spel med dragningar, tunnlar och fintar gjorde honom lätt att tycka om, men han hade fler dimensioner än så. Han var även känd för sitt extrema humör: [18]

Stämmer! Jag har ett jävla humör, men det är nödvändigt. Blir man inte förbannad i hockey, då alstras ingen energi. Jag har blivit mera aggressiv. Får man pris som ”Rinkens riddare”, då är det dags att lägga av…

Hans sug för ishockeyn var dock inte riktigt densamma längre. Han brukade leva för sporten, men nu såg han en framtid även utan den som mittpunkten i hans liv. Han såg fortfarande fram emot att spela i ”lilla Elitserien” som Division 1 Östra även kallades. Om chansen att spela i Tre Kronor dyker upp igen kommer han att ta den. En plats i OS-laget lockade inte minst. [18]

Martin däremot lever för hockeyn: [19]

Trivs och trivs, det selar inte så stor roll var man bor. Det blir mest matchers och träning.

Han hoppades på att Tommy Sandlin fortfarande skulle se honom och vilja ha med honom i Tre Kronor framöver och gällande det haltande målskyttet sade han bara: [19]

Lugn bara, jag kommer på allvar när serien startar. Kom ihåg att jag vann skytteligan i Skellefteå!

Martin var kanske den mest optimistiska av de tre gällande ÖIK:s chanser att avancera, även om han liksom de två andra är försiktig med att lova något. [19]

Både Krobbe och Martin har haft påbud från klubbar i Nordamerika, men bara Martin hade fått ett konkret kontraktsförslag, från Minnesota, som han tackade nej till. Det kändes bättre att stanna hemma i lugna Sverige. [19]

Dubbla tränare

Örebros upplägg med ett delat ledarskap i båset väcker en del uppmärksamhet. Det hela grundade i sig att Ahlén inte trodde han skulle hinna med alla de de uppgifter som fanns vid sidan av isträningen och matchledning. Sunesson, som innan tränade juniorlaget, kom då in som en andra tränare med ett fokus på pappersarbetet, men han hade ett ord med när det kom till laguttagningar och matchningen. Han var alltså inte en ”hjälptränare” som Ahléns roll beskrevs som föregående säsong, utan det var mer av ett delat ledarskap. Ahlén hade dock ett veto när det kom till uttagningarna och matcherna. [20]

Sunesson sade själv:

Ett problem kommer väl att uppstå. Det är när vi står i spelarbåset under en match. Då kan inte två gubbar hålla på och dividera om hur vi ska göra. I såna lägen får Bosse ta besluten. Sedan får jag väl skälla på honom efteråt om jag tycker han har gjort fel…

Detta fick förbundets intresse och det sattes upp en rutin där tränarna veckovis rapporterade in till förbundet hur de tyckte det fungerade. Det ska sägas att detta upplägg inte var något som fattades lättvindigt. Styrelsen lät spelarna rösta om upplägget innan, och de godkände det. Det fanns även liknande upplägg i samma lag, men kanske inte lika uppenbart, där Sunesson lyfter fram Karl-Sören Hedlund och Tommy Sandlin i MoDo. [20]

IK SE gör en nystart – satsar på ungdomar

IK SE har haft ekonomiska problem med en ny organisation, eller rättare sagt två, hoppas klubben på att kunna få något av nystart. Föreningen har i praktiken delats i två delar där A-lag och A-juniorer bildat en gren och ungdomssidan bildat en egen, och det är ungdomssidan inte minst som ska satsa, hårt. Det har även bildats ett tränarråd och en ekonomisektion, men alla delar lyder under en huvudstyrelse. [21]

Hösten 1979 skickas en folder som heter ”Play-Off” ut. I den berättar sektionens ordförande Bengt Samuelsson, sekreterare Ebbe Lindblom och ledare inom föreningen om vägen framåt. Tanken är att ställa upp med fyra lag: A1-pojkar, A2-pojkor, B1-pojkar och B2-pojkar. De två senaste är lag som kommer direkt från Ishockeyskolan. [21]

Totalt hoppas sektionen på att kunna sysselsätta runt 100 pojkar. De hade gärna tagit in fler, men brist på inte minst istider gör att de inte kommer att kunna erbjuda träning och matcher för fler. På ledarsidan har de ganska bra folk som ställer upp, hela 26 stycken. [21]

Kjell Gollner har skött om utbildningen av ledare i föreningen och han har varit en stor anledning till att föreningen hade det så pass bra ställt med ledare. Han hade koll på de kurser som behövdes och såg också till att de gicks av rätt personer, både lokalt och på riksnivå. [21]

Samuelsson nämner också till Nerikes Allehanda det avtal som finns gällande reklamplatserna i ishallen. ÖIK har ensamrätt på dem. De tillfaller kort och gott det lag som spelar högst upp i seriesystemet, och även om det funnits tillfällen när det varit snubblande nära att IK SE spelat sig upp till division 1 när även ÖIK befann sig där blev det aldrig så. [21]

Medlemsavgiften låg på 100 per spelare, men det har inte varit en ömmande punkt för de som spelar. Snarare utrustning och tid i så fall. Utöver medlemsavgiften så behöver pojkarna vara med och dona med auktioner, lotterier, försäljning av olika varor, inte minst kaffe vid bingon, och andra typer av aktiviteter, ideellt förstås. [21]

IK SE kommer även att satsa på att delta i SIA-projekt, Skolans Inre Arbete, där de tar hand om runt dussintalet ungdomar några eftermiddagar varje vecka. [21]

Samuelsson betonar även den stora skillnaden mellan hans egen klubb och ÖIK, och hur klubben växt i popularitet på grund av det. I IK SE får alla spela. Kraven är lägre också. Du måste inte ha ambitioner att bli en elitspelare i ishockey för att vara med, vilket gör att fler stannar kvar längre enligt honom. [21]

Spelschemat för inledningen spikas

Tabell x. Första fjärdedelen av säsongen 1979/80. Serien vänder efter det, tre gånger.

Datum	Match
1979-10-03	Väsby IK – Örebro IK
1979-10-07	Örebro IK – Åkers IF
1979-10-10	Västerås IK – Örebro IK
1979-10-14	Örebro IK – Linköpings HC
1979-10-17	Huddinge – Örebro IK
1979-10-21	Örebro IK – Almtuna IS
1979-10-24	Södertälje SK – Örebro IK
1979-10-28	Örebro IK – Hammarby IF
1979-10-31	Örebro IK – NSA

 

<GAMMAL TEXT NEDAN>

Björn ”Nalle” Johansson hade fått påbud från Västra Frölunda denna säsongen och valde att nappa på det. Det blev bara en säsong med dem trots en fin prestation där och landslagsspel på det. Med sig hade han backkollegan Bo Andersson, men även han skulle bara stanna ett år i Västra Frölunda. Andersson skulle dock inte vända tillbaka utan istället hamnade han i Södertälje som då tränades av Örebro-bekantingen Lennart Källén.

Rolf Ericsson hade tidigare varit var en jagad spelare då inte minst Brynäs försökt para ihop honom med hans bror Lars-Erik Ericsson (nu Ridderström) som anslutit till klubben från IFK Lindesberg redan 1972, men då deras far gick bort i en hjärtinfarkt och Rolf inte var klar med studierna valde han då att bryta avtalet och bli kvar i Örebro ett tag till. [22]

Denna säsong valde han och Christer Löwdahl att gå till AIK i Elitserien.

Mike Amodeo spelade bara en enda match med Örebro denna säsong. Resten av tiden spenderade han i Nordamerika med Winnipeg Jets i NHL där han tog en ordinarie plats i laguppställningen. Några år tidigare hade Jets varit på besök i Örebro. Detta kommer jag att återkomma till senare.

I båset hade Örebro IK tagit in Kjell Sunesson medan Bo Ahlén fortsatte som lagledare.

Linköping HC hade kämpat för att hänga kvar i Division 1 i flera säsonger och denna säsong hade dem ännu svårare att hänga med. I sista omgången skulle de också en käftsmäll utan like av Örebro: 27-3 vann närkingarna med. Den sista perioden slutade 14-3.

– Det matchen minns jag med anledning av att gjorde vi över 23 mål kom vi upp i 300 mål den säsongen, vilket var rekord. Klarade vi det så skulle laget bli bjudna på en middag. Minns jag inte fel åkte Linköpingskillarna förbi vaktmästarna och frågade om dom kunde sanda i eras zon – Lars Andersson. [23]

Ryktet gör gällande att mot slutet av matchen matchade Örebro in de spelare som ännu inte gjort mål i hopp om att alla spelare i laget skulle få göra minst ett mål.

Örebro slog rekord i antal gjorda mål i Division 1. På 36 matcher gjorde laget 304 mål. I mål hade laget Kenneth Holmstedt, men det skulle bli hans sista säsong. Som backup satsade laget på unge Anders Tingman. Det blev 153 insläppta mål, vilket är många, men inte katastrof sett till serien i stort. Det var endast 14 mer än Södertälje som kom tvåa i serien.

Lars-Gunnar Lundberg vann poängligan med 79 poäng, varav 46 mål. Miljonkedjan levererade.

Tabell 1. Sluttabell Division 1 Östra säsongen 1979-80

Lag	Matcher	V	O	F	GF	GA	P
Örebro IK	36	30	2	4	304	153	62
Södertälje SK	36	25	4	7	235	139	54
Hammarby IF	36	22	5	9	187	117	49
Västerås IK	36	18	7	11	162	146	43
Almtuna IS	36	18	3	15	160	139	39
Huddinge IK	36	15	6	15	161	167	36
Väsby IK	36	14	4	18	171	171	32
NSA-76	36	10	7	19	125	155	27
Åkers IF	36	4	3	29	96	246	11
Linköpings HC	36	2	3	31	120	288	7

Kvalspelet

Örebro ställdes i första play-off-rundan mot Luleå HF. Örebro var stora favoriter och sågs som ett av lagen som skulle kunna avancera till Elitserien, men det höll inte. Målvaktsspelet skulle komma att få skulden i efterhand. [24]

Luleå HF vann första matchen med 4-2 och sedan returen med 6-5. Örebro fick se sig besegrade och göra ett nytt försök nästa säsong.

Luleå gick vidare till kvalserien, men väl där lyckades de inte vinna en enda match utan slutade sist.

Örebros satsning hade inte gått hem, men nya tag väntade.

Referenser

1. Åkerberg, Olle, "ÖIK:s nya stjärntrio får möta "Nalle" i premiären", Nerikes Allehanda, 1979-08-14.
2. Lindlöf, Berth, "Roffe och Löwdahl mot gamla kompisar", Nerikes Allehanda, 1979-08-21.
3. Lindlöf, Berth, "ÖIK-läger i Skåne", Nerikes Allehanda, 1979-08-30.
4. Åkerberg, Olle, "ÖIK mot västtyskt lag redan i augusti", Nerikes Allehanda, 1979-05-03.
5. Åkerberg, Olle, "2000 såg premiären", Nerikes Allehanda, 1979-08-17.
6. Nerikes Allehanda, "Ishockey, Vänskapsmatch", Nerikes Allehanda, 1979-08-17.
7. Lindlöf, Berth, "ÖIK:s stjärntrio blir något extra!", Nerikes Allehanda, 1979-08-22.
8. Nerikes Allehanda, "Ishockey, Vänskapsmatch", Nerikes Allehanda, 1979-08-22.
9. Lindlöf, Berth, "Första ÖIK-segern Stormatch av Lenny", Nerikes Allehanda, 1979-08-24.
10. Nerikes Allehanda, "ÖIK till Småland", Nerikes Allehanda, 1979-08-25.
11. Lindlöf, Berth, "Första matchen på lägret ... Oavgjort för ÖIK", Nerikes Allehanda, 1979-09-05.
12. Nerikes Allehanda, ""Kneten" fick matchstraff", Nerikes Allehanda, 1979-09-08.
13. Nerikes Allehanda, "Tre mål av "Krobbe" när ÖIK slog Malmö", Nerikes Allehanda, 1979-09-10.
14. Nerikes Allehanda, "ÖIK tar emot norska landslaget", Nerikes Allehanda, 1979-09-15.
15. Lindlöf, Berth, ""Mozarts" melodi inget för norrmän", Nerikes Allehanda, 1979-09-17.
16. Nerikes Allehanda, "Svagt motstånd oroar ÖIK", Nerikes Allehanda, 1979-09-19.
17. Lindlöf, Berth, "Hardy - Fightern!", Nerikes Allehanda, 1979-09-08.
18. Lindlöf, Berth, ""Krobbe" - Liraren!", Nerikes Allehanda, 1979-09-08.
19. Lindlöf, Berth, "Martin - hoppaspå Tre Kronor även i vinter", Nerikes Allehanda, 1979-09-08.
20. Lindlöf, Berth, "Delat ansvar - nya given i ÖIK", Nerikes Allehanda, 1979-09-08.
21. Lindlöf, Berth, "IK SE satsar hårt på ungdom i vinter", Nerikes Allehanda, 1979-08-30.
22. Rönnkvist, Ronnie, "Örebroaren som blev guldlirare i AIK – Old School Hockey Rolf Ericsson", Old School Hockey, 2023-12-24. https://hockeysverige.se/2023/12/24/old-school-hockey-rolf-ericsson
23. Rönnkvist, Ronnie, "Örebros produktiva kompositör – Old School Hockey Lars ”Mozart” Andersson", HockeySverige.se, 2014-10-09. https://hockeysverige.se/2014/10/09/orebros-produktiva-kompositor-old-school-hockey-lars-mozart-andersson
24. Rönnkvist, Ronnie, "Old School del 21 – Örebro", Hockeysverige.se, 2008-02-02. https://hockeysverige.se/2008/02/02/old-school-del-21-orebro