Inledning

I detta arbete har perioden mellan säsonger hanteras genom att bygga på efter säsongens sista match med de händelser som sker direkt efteråt i samma artikel och sedan försöka hitta en bra övergång till nästa säsong genom att börja den en bit innan försäsongen sparkar igång.

Sommaren 1979 var dock speciell av många anledningar och därför har den lyfts ut den som en separat artikel för att kunna gå in på djupet med hur det gick till när Örebro IK byggde laget inför det som skulle bli ännu ett återtåg till Elitserien. Miljonkedjan är givetvis det som de flesta känner till, men det har återberättats på olika sätt av olika inblandade personer, men det många undrat är: Var kom pengarna ifrån? Det kommer texten nedan reda ut.

En stormig sommar kommer

Örebro IK hade stora förhoppningar om att få behålla många, om inte alls, spelare trots att de ramlat ur Elitserien. De lyckades med det förra gången, men denna gång skulle bli annorlunda. Det gamla övergångsavtalet hade löpt ut och mer eller mindre omgående blev en rad spelare uppvaktade av andra klubbar.

Inget VM för Nalle

Björn ”Nalle” Johansson finns inte med när Tommy Sandlin släpper sin trupp inför det stundande Världsmästerskapet. Han är inte förvånad och säger att han inte är besviken heller. Han påpekar att det varit svårt att riktigt tända till på slutet eftersom laget varit avhängt under en längre tid. [1]

Han gör även klart att han inte bestämt sig om framtiden än. Nog lockar Elitserien allt, men han vill också lyssna in vad ÖIK tänker inför den kommande säsongen. [1]

Slettvoll verkar bestämt sig för att lämna

John Slettvoll aviserar tidigt att han inte kommer att bli kvar. Han tycker sig ha styrelsens stöd, men däremot har han inte spelartruppens förtroende. Han bekräftar också att det funnits konflikter under säsongen där han kommit på kant med spelare och där hade han en väldigt bestämd uppfattning om hur det skulle hanteras: [2]

På den punkten är jag kompromisslös. För mig gäller bara 100-procentig satsning. Själv satsar jag allt av kunskaper och arbete. Men jag och spelarna ser inte ishockey på samma sätt. Antingen satsar man, annars inte … kompromisser är ingenting för mig.

Han nämner inga namn, men är ändå mycket kritisk till spelarna utan att precisera vilka eller hur många. Han står fast vid sin syn om vad som krävs för att etablera sig i Elitserien. Han trodde också att ÖIK alla gånger skulle kunna vinna Division 1 igen och gå upp till Elitserien ännu en gång, men väl där måste klubben göra ”en helt annan satsning på alla områden”. [2]

Han fortsätter med att säga att han tar sin del av ansvaret för utgången, men i nästa andetag tar han upp den tunna truppen som en viktig orsak, samt att sommarträningen varit för dålig. Han kom in för sent för att kunna påverka den menade han, vilket han också har rätt i. [2]

Spelarnas kritik till Slettvoll har bestått i att han pratat taktik och mönster tills dem inte orkar lyssna längre, och att han håller en personlig distans till dem. Något han bemötte med att erkänna att han inte lyckats med att få spelarna att tänka hockey på hans sätt: [2]

Jag är helt proffsinriktad i mitt jobb och jag kräver elittänkande.

Där och då lutade det åt att han skulle flytta hem till Umeå för att återuppta sin lärartjänst som han var tjänstledig ifrån. Att bli kvar i ÖIK var högst osannolikt då han krävde en förändring som verkade antyda att det behövde ske stora förändringar i spelartruppen. Han nämnde även att om han ska ta ett annat jobb var satsningen och inställningen hos klubben av yttersta vikt. [2]

Styrelsen vill ha kvar Slettvoll

Lennart Thörn svarar upp mot Slettvolls påstående om att spelarna inte vill ha honom kvar med att de flesta vill det visst. De ska sätta sig ner med Slettvoll senare nästa vecka, men gällande vad spelarna säger är han inte helt övertygande: [3]

De flesta är villiga att ”ställa på” för fullt nästa säsong.

Gällande Slettvolls kritik på sommarträningen konstaterade Thörn att den gjordes under Bo Ahlén och att de tränade 42 gånger, vilket är lite mer än hälften av gångerna som till exempel Djurgården tränade, 80 gånger, men betonar också att antal tillfällen är bara ett sätt att mäta. Hur man tränar är också viktigt. Till denna sommar hade klubben fått tillgång till nya lokaler för att kunna mer och bättre, i den nybyggda Adolfsbergsskolan. [3]

Det visade sig sedan att påståendet om att Ahlén skött sommarträningen var felaktigt och Nerikes Allehanda fick gå ut med en rättelse och be om ursäkt för detta. Ahlén hade endast ansvar för isträningen när det blev dags för det. [4]

Tanken var att ha en arbetsdag för styrelsen lördagen 31:a mars där nästa säsong skulle få sitt upplägg, och innan dess skulle en ordentlig analys göras av den föregående säsongen tillsammans med Slettvoll. [3]

På pappret såg det bra ut för ÖIK. Där hade de ett starkt lag som de tyckte de kunde bygga vidare på, samtidigt som det kommit upp spelare från juniorleden som gjort positiva avtryck i form av bland annat Peter Nooni, Michael Otthén och Kent Nilsson. [3]

Mora vill kasta om i Division 1

Dåvarande Division 1 var uppdelad i fyra geografiska serier som spelade ihop fram tills det var dags för kvalspel, uppåt och nedåt. Mora hade inkommit med ett förslag där dessa fyra serier kortades ned till endast två möten per lag för att sedan slås ihop till två stycken nationella serier där de bästa möts för att spela om platser till Elitserien och de sämsta möts för att undvika att falla ur. [3]

Förslaget kom dock att röstas ned. Det hade helt enkelt blivit för dyrt att genomföra. Det hade blivit fler och längre resvägar, men klubbarna var inte enbart negativa till förslaget. De såg absolut värdet i att samla de bästa lagen i en egen serie för att de skulle få så bra matcher som möjligt att spela. Frågan är dock vad som skulle hänt med lagen i den sämre serien. Hur mycket publik kommer att komma för att titta på hockey som bara handlar om att inte ramla ur? [5]

Istället startades en arbetsgrupp som skulle se över serieupplägget, men fokus skulle ligga på speldagar, resekostnader och geografiska problem. Även kvalserien som just nu består av fem lag där ett lag måste stå över varje omgång är långt ifrån optimalt, samtidigt är det viktigt att en förändring inte gynnar Elitserielaget, menade Lennart Thörn. [5]

Ett senare förslag gjorde gällande att ÖIK och Södertälje skulle flyttas till Division I Södra och en serie stryks. Istället skulle det finnas Division I Norra, Mellersta och Södra, med 12 lag i varje serie. För att råda bot på ökade reskostnader för inte minst Stockholmslagen skulle 1 krona per såld biljett avsättas i en fond som sedan fördelades ut till de lag med längst resor. Lag elva i varje grupp skulle få chansen att kvala sig kvar genom spel mot de bästa Division II-lagen. Förslaget skulle diskuteras på landsmötet 11-12 maj. [6]

Tvivel framkommer dock redan när Serieföreningen för elitklubbarna sammanträder i Moskva. Problemet är egentligen med norrlandslagen som får långa resor och därmed ekonomiska problem. [7]

Frågan diskuterades vidare under ett möte mellan Division 1-klubbar och de landade i att det skulle fortsatt utredas i samarbete med förbundet. [8]

NHL och WHA blir en liga

Ryktena har gått länge. Ekonomin hos klubbarna i WHA-ligan har varit allt annat än god länge nu och en sammanslagning med NHL har setts som enda utvägen för att rädda de klubbar som fortfarande kan räddas. Med rösterna 14 mot 3 röstade NHL-klubbarna för att slås samman med WHA. Två av de som röstade nej var Boston och Toronto. [9]

Innan mötet hade Vancouver och Montreal ändrat sina röster till att godkänna sammanslagningen. För Vancouver hade en kompromiss nåtts gällande hur spelschemat skulle se ut och Montreals ägare, byggeriet Molson hade lyckats förhandla till sig avtal som exklusiv ölleverantör till Jets och Oilers, vilket knuffade ut Nordiques ägare, Carling O’Keefe, ett konkurrerande bryggeri. [10]

Det skulle dock inte bli tal om alla sex klubbar. Bara Winnipeg Jets, Edmonton Oilers, Quebec Nordiques och New England Whalers skulle vara aktuella för att gå in i NHL. Birmingham Bulls och Cincinatti Stingers läggs istället ned, eller rättare sagt köps ut för 1,5 miljon dollar. WHA som liga och företag upphörde att existera den 22:a juni 1979. [9]

Spelarflykten börjar

Efter många säsonger i Örebro, både SK och IK, väljer Tommy Eriksson att lämna staden. Hans flickvän ska studera i Göteborg och han hoppas hitta en ny klubb där, troligen i Division II. Han landar till slut i Mölndal visar det sig. [3][11]

Nalle har varit ÖIK:s stora stjärna under säsongen. Sällan en dålig match och uttagen till både Vikingarna och Tre Kronor. Västra Frölunda var först ut med att verkligen avisera sitt intresse för den hårdföre puckbäraren. Fler klubbar sades vara intresserade av hans signatur dessutom. Chansen att ÖIK fick behålla honom var liten verkade det som. [12]

Han kommenterade själv det till pressen dagen efter och bekräftar att samtal förs och att han vill spela i Elitserien för att ha en realistisk chans att spela i landslaget framöver. De hade presenterat arbetsmöjligheter för honom i Göteborg, men något konkret anbud kom inte där och då. De skulle ta kontakt med ÖIK först. Det framkom senare att de även ville värva Bo ”Boman” Andersson från ÖIK. [13][14]

I början på april skrev Aftonbladet att övergången var i princip klar. Bara detaljer återstod, men det skulle visa sig vara betydligt mer komplicerat än så. Det skulle rent av bli en riktig infekterad övergång och ganska långt ifrån ”i princip klar”.[15]

Christer Löwdahl, trots sin olyckliga fotskada, har också genererat en del intresse från andra klubbar och det verkar som att han också kan vara förlorad för klubben. [14]

Direkt efter säsongen kom rykten att Kneten och Mozart hade anbud från Södertälje Sportklubb. Det ska sägas att Södertälje befann sig i brinnande kvalspel och måste gå upp för att det ska vara aktuellt att börja plocka toppspelare från andra lag. Där skulle de i så fall återförenas med vännen Lennart Källén som tränat dem i flera säsonger. [12][13]

Södertäljes Leif Ringström bekräftar också detta till Aftonbladet. Han menar till och med att Mozart och Kneten mer än gärna spelar under Källén igen, även om det är i Södertälje den här gången. Han bekräftar att de även är intresserade av Björn ”Nalle” Johansson, Kjell-Arne Wikström och Sverker Torstensson, men kvalspelet pågick som sagt fortfarande och de skulle tyvärr också falla på målskillnad i slutskedet. HV71 knep istället den andra platsen bakom Björklöven. [16]

Hardy Nilsson västtysk mästare

Redan runt Lucia 1978 skrev Tidningarnas Telegrambyrå en notis om hur Hardy Nilsson hade stora chanser att bli västtysk mästare. Köln ledde serien klart och han själv toppade poängligan, men han var inte överdrivet imponerad över kvalitén på ishockeyn. Tempot var lågt och det taktiska släpade de efter med. [17]

I en längre intervju i Aftonbladet i mars månad går det att läsa att Hardy Nilsson har säkrat titeln i Västtyska mästerskapet med sitt Köln. Han trivdes bra i Västtyskland även om han tycker att människosynen och en del saker runtomkring bryter av väldigt mycket från det snällare svenska samhället. Planen framåt verkade då vara att spela klart kontraktet som var på ett år till och sedan kanske sadla om till tränare. [18]

Han återberättar också händelsen som gav honom sex matchers avstängning. Det hela verkade grunda sig i något av en kulturkrock där hans hårda spel på bortais sågs som närmast respektlöst. Som Hardy återberättade det hade Riessersee från Garmisch plockat in en spelare som annars var känd som Bayerns starkaste stenhuggare för att märka honom. [18]

Efter en dubbelutvisning med en annan spelare blev Hardy påhoppad av stenhuggaren och fler följde efter och det hela beskrivs som västtysk hockeys största slagsmål för säsongen. Hardy och stenhuggaren blev båda avstängda sex matcher. Hardy kände sig orättvist behandlad där eftersom han hamnat underst i högen och knappast hade kunnat dela ut några riktiga slag i den positionen. [18]

Det framkommer sedan efter hockey-VM att Skellefteå AIK var sugna på att locka hem honom från Köln, som beskrivs som ”krisdrabbad” av tidningen. [19]

Styrelsens arbetsdag avklarad, ÖIK ska satsa!

Under lördagen den 31:a mars hade styrelsen sin dagslånga arbetsdag och det verkar varit en enad front som efteråt bestämt sig för att ÖIK tänker satsa hårt. De hade bland annat gått igenom det preliminära bokslutet och trots svikande publik hade föreningen gått mer eller mindre plus minus noll under året. [14]

Det innebar inte att de kan börja spendera vilt, utan nu måste de börja anförskaffa kapital och det var ingen brist på idéer hur det skulle gå till, enligt Rolf Hallgren. Bland annat ska de anordna en båt- och fritidsmässa senare i maj där de bjudit in racerstjärnan Picko Troberg. De ska även ordna med olika arrangemang tillsammans med ÖSK som förhoppningsvis genererar en del pengar. [14]

Hallgren är dock tydlig med att de behöver kunna behålla spelarna de har och kan sedan förstärka den truppen ytterligare. De har redan ett par namn klara säger han, men han vill inte heller säger vilka det rör sig om. Det ska dock röra sig om en ung, mycket lovande spelare och en etablerad sådan i 30-årsåldern som rent av håller landslagsklass. [14]

Gällande Nalle, Boman och Löwdahl hoppas Hallgren kunna presentera så pass bra lösningar att de väljer att stanna i Örebro. Hela A-lagstruppen vill de ha kvar. Den enda de räknar som förlorad är Tommy Eriksson som flyttar till Göteborg. [14]

Staffan Tholson, Leif Udd och Roine Persson börjar alla närma sig 30 och funderar på att lägga av, men Hallgren hoppas kunna få dem att fortsätta genom att bland annat utlova ett mer personligt anpassat träningsschema. [14]

Hallgren är också relativt övertygad om att han ska kunna övertala Slettvoll att stanna: ”Med 99% sannolikhet”. Styrelsens ambitioner är att de ska göra allt de kan för att ge honom det han frågat efter och att han därmed ska stanna, men han är också medveten om att det finns andra anbud för Slettvoll att ta ställning till. [14]

Göteborgsposten proklamerar: Nalle och Bosse klara för Frölunda!

Bara dagarna senare är Göteborgsposten säkra på sin sak. Nalle och Boman kommer att lämna ÖIK för att spela i Västra Frölunda nästa säsong. Enligt GP är det bara detaljer som återstår i förhandlingarna. I det stora är klubbarna och spelarna överens enligt tidningen. [20]

Vice ordförande Rolf Hallgren avfärdar det hela:

Det är inga små detaljer i så fall. Vad som hittills hänt i fallet är att Frölunda ringt ”Nalle” och ”Boman” och bett dem komma ner till Göteborg för att diskutera några jobb som man kan erbjuda.

ÖIK hade meddelat sin ståndpunkt till Västra Frölunda via brev. De menade att det hade varit snyggt om de kontaktat föreningen först innan de börjar förhandla med deras spelare. Anders Piscator hade blivit uppringd av en ledare från Frölunda senare som egentligen bara berättade vad de redan visste om situationen som uppstått. [20]

Kostnaden för övergången hade klubbarna inte diskuterat, men ÖIK hade inga tankar på att släppa sina två landslagsbackar billigt. Det gamla avtalet som reglerade beloppen för övergångar hade löpt up förra hösten, men det betydde inte att det skulle bli fråga om några rabatter för Göteborgslaget. [20]

ÖIK:s och Hallgrens mål verkar varit att behålla spelarna först och främst, inte mjölka Västra Frölunda på maximalt belopp.

Västra Frölunda går också ut och dementerar uppgifterna dagen efter genom sekreterare Stig Andersson. Ingenting är klart säger han, men de har aviserat sina intentioner tydligt till såväl ÖIK som spelarna. Nalle och Boman hade blivit inbjudna till Göteborg veckan efter för att skriva på för klubben och därefter skulle de försöka komma överens med ÖIK om ersättningen för spelarna. [21]

Andersson tonade ner storleken på hur dyrt det skulle kunna komma att bli, men poängterade också att självklart behöver man betala för att värva två etablerade spelare, varav den ena till och med var ett ”ex-proffs”. Han hade dock goda förhoppningar om att de skulle komma överens med ÖIK. [21]

ÖIK är mäkta irriterade på hur Frölunda hanterat situationen. De tänker sätta hårt mot hårt och ta in expertförhandlare nu. Hallgren menar att Boman och Nalle kan bli så kallade ettårsfall om inte Frölunda gör rätt för sig. Det innebär att varken Boman eller Nalle kan spela för någon elitklubb under ett år, men efter det är fria att gå till vilken förening som helst. [22]

Han fortsätter:

Vi står nu inför vår hittills otäckaste säsong. Tidigare har vi hela tiden varit på väg uppåt men i vinter kom får första riktiga motgång. Därför krävs det nu så oerhört mycket av oss som jobbar inom klubben och vi ska verkligen satsa för att snabbt vara tillbaka i Elitserien.

Till sin hjälp för att införskaffa kapital hade klubben Håkan Lindström, upphovsman till ÖIK-visan, och komponent reklammakare. Tillsammans hoppades de kunna hitta nya intäktsströmmar för laget inför den kommande säsongen, men redan då fanns det gott om planer och idéer för hur det skulle gå till. [22]

Fler vill lämna

Veckan senare gick det att läsa rubriken ”Spelarflykt drabbar ÖIK” på framsidan av Nerikes Allehanda. Inte bara Nalle och Boman var på väg bort. Nu var det klart att även Christer Löwdahl och Rolf Ericsson förhandlade med andra klubbar. I deras fall AIK. Ericsson rapporteras som klar för AIK redan vid månadsskiftet april-maj i Aftonbladet. [23][19]

Samtidigt hade Slettvoll ett anbud från Skellefteå som han övervägde. Det framkommer senare att Skellefteå även pratar med Leksands tränare ”Pära” Carlström och HV71:s Dan Hobér. [23][24][25]

Det kom att stå mellan Slettvoll och Hobér i slutändan. Båda hade träffat klubben uppe i Skellefteå under april månad. Skellefteå erbjöd dem en betald tjänst i ett lag som de verkligen ville satsa på. Det slutade med att Slettvoll skrev på. En viktigt detalj i det hela var att de kunde lösa den utbildning som hans fru ville läsa, men också att han kom närmare sin hemort Umeå. [26][27]

I Löwdahls fall hade hans flickvän fått erbjudande om anställning i Stockholm och han själv var intresserad av att söka in på en skola i databranschen. Han hade därför själv tagit kontakt med AIK. Där och då fanns inget färdigt, men det lutade starkt åt att han skulle spela för dem den kommande säsongen. [28]

Rolf Ericsson ville spela i Elitserien och möjligheten att spela med brorsan Lars-Erik var givetvis en lockelse i sig, men de skolor han ville söka in till fanns inte i Örebro och då var Stockholm bästa alternativet menade han. I båda fallen verkade det finnas en dialog mellan klubbarna, och inte i närheten så infekterad som den mellan ÖIK och Frölunda. [28]

Thörn hade förhoppningen om att kunna erbjuda Löwdahl och hans flickvän motsvarande jobb och utbildning i Örebro, men hoppades så klart att han även skulle kunna övertala Ericsson att stanna kvar i ÖIK. Han gav dock upp hoppet om Ericsson ganska snabbt, men klamrade sig fast vid Löwdahl ett tag till. [28][29]

ÖIK var fullt medvetna om att de mycket väl kunde komma att tappa alla fyra till nästa säsong och att ersätta dem skulle bli mycket svårt. De var lagets kanske fyra bästa spelare, när de var hela och friska. Gällande Nalle och Boman verkade de accepterat att de var förlorade, och att Ericsson skulle bli kvar sågs som osannolikt. Hoppet verkade ligga i att kunna övertala Löwdahl i slutändan. De ekonomiska förhandlingarna gällande de två landslagsbackarna pausades till maj månad då det nya avtalet för övergångar kom på plats först då, men ett avtal gäller bara om båda parter skriver under det. [28]

Utöver det ryktades Örebros tredjeback Per-Arne Eriksson också vilja flytta hem till Mjölby, men ÖIK ville absolut behålla den hårdföre backen och hade fått löfte om att han inte skulle skriva på för någon annan klubb. [29]

En månad senare hade Eriksson flyttat till Mjölby, men inte gjort klart med någon ny klubb än. Mot slutet av juni kom nyheten att Vita Hästen från Norrköping ville köpa loss honom. ÖIK hade begärt 150 000 för Eriksson, men vad beloppet landade på i slutändan vet vi inte, men klubbarna kom överens om en övergång. [30][31]

Salming och Krobbe i Örebro?

Svenska Dagbladet har fått nys om att ÖIK har bjudit in både Stig Salming och Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg till Örebro för att prata. Krobbe var för stunden arbetslös och utan kontrakt. Han sökte därmed aktivt efter en ny klubb. Enligt en lokalreporter i Gävle var det duktigt uppretat bakom dörrarna på Brynäs kansli då det cirkulerade alldeles för mycket rykten om spelare som sökte sig bort från klubben. Det hade även ryktats om att Skellefteå var intresserade av hans namnteckning, tillsammans med Kjell-Arne Wikströms. [32][25]

Anders Piscator slog dock ned ryktet direkt. Om spelarna varit i Örebro för att äta lunch hade de inte varit med någon ÖIK-ledare som Svenska Dagbladet påstod. Han försäkrade dock allmänheten om att klubben jobbade hårt på att förstärka laget. Han tillade att de hade långt gångna förhandlingar med tre spelare av elitserieklass, och inte nödvändigtvis svenska sådana. Allehandas Olle Åkerberg frågar om det rör sig om finska spelare varpå Piscator svarar något svävande, men tidningen väljer ändå att köra med rubriken att det är finska toppspelare som ÖIK jagar. [26]

I och med att Slettvoll valde att skriva på för Skellefteå avslöjade Lennart Thörn att föreningen har fyra kandidater som de tror mycket på. Han trodde sig kunna presentera ersättaren inom mycket kort. [27]

De fyra icke namngivna ersättarna fortsätter att vara anonyma, men i en senare nyhet kommer det fram att Bo Ahlén kan vara en person för uppdraget. Då tillsammans med en av de andra som de pratat med. Ingenting är fortsatt bestämt och det finns stort intresse för tjänsten av utspelen att döma. [29]

ÖIK lämnar ett konkret anbud till Ahlén i slutändan och efter ”moget övervägande” valde han att tacka ja i mitten av juni. Till sin hjälp fick han Kjell Sunesson, men Ahlén hade sista ordet vid viktiga beslut. [33]

Bengt Forsberg slutar, men hoppet om Löwdahl består ett tag till

Anders Piscator är fortsatt hoppfull att de ska kunna få Christer Löwdahl att stanna i Örebro. Han menade att de var på god väg att kunna lösa motsvarande tjänst för hans fästmö i Örebro och motsvarande utbildning för Christer. Han hoppades kunna berätta mer om bara några dagar, i mitten på maj. [29]

Samtidigt kommer nyheten att Bengt Forsberg har bytt jobb och troligen inte kommer att ha tid för att spela ishockey den kommande säsongen. Nu hade klubben fortfarande kvar rutinerade Kenneth Holmstedt som funnit glädjen i ishockeyn igen, men det saknades fortfarande en målvakt bredvid honom. Holmstedt hade också fått bättre möjligheter att träna och spela till den kommande säsongen enligt Piscator. [29]

Löwdahl och Ericsson lämnar definitivt

På måndagen gav Löwdahl ett definitivt besked till ÖIK. Han vill spela i Elitserien. Enligt artikeln hade inte AIK tagit i kontakt med ÖIK, men detta stämmer inte med vad som förmedlats tidigare. Löwdahl skulle läsa en ADB-kurs vid högskolan i Stockholm. En utbildning som också erbjuds i Örebro. [34]

Löwdahl kommenterade det hela med att ÖIK har gjort ett försök att övertala honom och Helena att stanna, men Elitserien var det som vägde tyngst i slutändan. Hade ÖIK hängt kvar hade det kunnat se annorlunda ut med andra ord. Valet av AIK kom efter att ha pratat med Roger Melin och Nils-Arne Björk. Han övervägde därför aldrig Djurgården. Han fortsätter: [34]

Samtidigt kan det vara bra att röra på sig lite grann. Både Helena och jag är uppfödda i Örebro och har inte bott någon annanstans.

De hoppades kunna ordna med boende snarast möjligt då Helena började på sitt nya jobb 1 juli. Han själv började inte studera förrän i augusti. Gällande skadan kände han sig helt återställd från den och nu blickade han framåt. Ett tydligt mål som han insinuerar är att få dra på sig den blågula tröjan och representera Tre Kronor. Då måste man spela i Elitserien för att märkas, menade han. Den 21-årige centern hade redan gjort sig ett namn som en Sveriges bästa tvåvägscentrar i sin årskull, men nu ville han ta ytterligare kliv. [34]

Ericsson i sin tur motiverade även sitt beslut till pressen samma dag. Ett par år äldre som han var, hela 23 år fyllda, försökte han planera för framtiden och vill studera på en högre nivå parallellt med ishockeyn. Att lämna ett lag han växt upp med och i var dock inget lätt eller självklart beslut, men när säsongen led mot sitt slut hade han ändå landat i att det var dags att dra vidare. [35]

I AIK får han ett ekonomiskt stöd under studierna och skulle han inte komma in på varken Handelshögskolan eller Lärarhögskolan har han en allmän ekonomisk kurs som uppbacking. De två första utbildningarna hade spärrar som han beskriver det, men den sista hade inte det. Han avslutar med att säga: [35]

Men skriv gärna att ishockeyn inte är allt här i livet. I Stockholm kommer min huvuduppgift att vara plugget. Men jag är örebroare av själ och hjärta. Kanske kommer jag tillbaka en gång.

Mot slutet av juni kommer AIK till Örebro för att förhandla om de två spelarna, men det skulle bli tufft. AIK verkar ångra sig något kring Christer Löwdahl. De vill gärna ha Rolf Ericsson, men eftersom de värvat en del andra spelare redan har Löwdahl hamnat i kläm och de vill inte längre betala fullt pris för honom. [36]

AIK:s Lars Norrman kommenterade det hela dagarna senare:

Men vill ogärna betala någon straffavgift för Christer Löwdahl, som vi inte tog kontakt med förrän vi visste att han redan hade planer på att flytta till Stockholm, där hans fästmö fått arbete. Det är alltså inte sådan värvning som faller under den här paragrafen om straffavgift. Men vi och ÖIK har ju så goda relationer med varandra att vi säkert skall komma överens någon av de närmaste dagarna.

ÖIK var av en annan åsikt, men var samtidigt måna om att komma överens med AIK. Totalt hopräknat med försäljningen av Boman, Nalle, Roffe och Löwdahl uppskattas det av Olle Åkerberg att ÖIK borde få in cirka 1 miljon kronor för de fyra spelarna. Något som känns något högt räknat, men i ett optimalt utfall för ÖIK inte en orimlig summa. [11]

Den 30:e juni närmade sig, men de två lagen landade till slut i en kompromiss och båda spelarna kunde representera AIK den kommande säsongen. Det exakta beloppet som det landade på framgår inte av texten, men Piscator känner sig trygg med att alla övergångar i slutändan kommer att bli ett nollsummespel. [37]

Övergångsavtalet

Under VM i Moskva samlades Ishockeyns serieförening som innehöll representanter från lag i Elitserien och många lag i Division 1. De lyckades till slut komma överens om ett nytt avtal för värvningar mellan klubbar på denna nivå. [7]

Det gamla avtalet hade löpt ut i höstas och hade satt pengatak för övergångar mellan klubbarna, men i praktiken hade taken blivit normen. Spelare kostade 240 000 kronor att värva om det inte rörde sig om en så kallad sund värvning, vilket det kunde handla om ifall en spelare behövde flytta till en annan stad på grund av jobb eller studier. Då var beloppet mer beskedliga 80 000 kronor. [7]

Enligt de första nyheterna fanns det inga belopp alls specificerade i det nya avtalet. Klubbarna fick istället förhandla fritt, men om de inte kom överens kunde ärendet skjutas över till en skiljenämnd. Några mer detaljer än så kommer inte fram i detta skede. [7]

Det visade sig senare att det fanns bötesbelopp upp till 150 000 kronor för klubbar som ägnade sig åt ojusta värvningar. [8]

Division 1-klubbarna startar egen förening

Kort efter mötet under VM i Moskva samlades Division 1-klubbarna i Stockholm under en konferens och de klubbade igenom ett beslut att lämna serieföreningen Elitishockey. ÖIK representerades, som vanligt, av Lennart Thörn under mötet och han var starkt kritisk till beslutet. Så pass att ÖIK valde att vara kvar i den ursprungliga föreningen i ett år till. [8]

Övriga Division 1-klubbar hade bestämt sig för att bilda en egen intresseförening. Kort och gott eftersom de ansåg att den andra föreningen, Elitishockey, inte tog till vara deras intressen utan, enligt dem, bara fokuserade på de stora klubbarnas problem. En av sakerna som den nya föreningen skulle göra var att stötta klubbarna i Norrland bättre genom att inrätta en resefond där pengarna kom främst från klubbarna i söder för att täcka upp för de stora resekostnader som klubbarna i norr drogs med. [8]

Den 12:e jun i kom så nyheten om att ”Hockeyettan” har bildats: ”Föreningen skall verka för en förbättrad status för division 1-hockey i Sverige”. Evald Carlsson, Nybro, valdes till ordförande och övriga i styrelsen var Jan Simons, Mora, Bengt Nilsson, Huddinge, Anders Bohm, Kiruna, och Sivert Svärling, Hammarby. [38]

Jan Nyman till Örebro?

MoDo-backen Jan Nyman är på väg bort från klubben efter att han sökt utbildningar i Umeå, Stockholm och Örebro. I Örebro var det GIH det var fråga om. Han hade inga planer på att lägga av utan ville fortsätta spela. Vilken klubb det blev berodde alltså helt på vilken skola han kom in på. [39][40]

Det blev tyvärr inte Örebro som ÖIK hoppades utan istället valde han att flytta till Umeå och representera Björklöven.

Bomben: Hardy, Krobbe och Martin ska ta Örebro till Elitserien igen

Torsdagen den 17:e maj var det äntligen dags för Örebro IK att lägga korten på bordet. Under presskonferensen presenterades Hardy Nilsson, från Köln, Martin Karlsson, från Skellefteå, och Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg, från Brynäs. Krobbe hade redan innan ryktats till Örebro, men dementerats av Piscator. [40]

Hardy tonar dock ner det hela något. De har inte bestämt sig ännu utan kommer att lämna besked i början på juni. Och skulle de komma till Örebro skulle det vara om alla tre kom. Det var alltså något av ett allt eller inget scenario. Krobbe som var sjuk för dagen hade varit i kontakt med övriga två och överens med dem om detta. [40]

För alla tre skulle det innebära en flytt och de ville också att det kändes bra för sina respektive. Hardy fortsätter:

Vi är alla allvarligt intresserade. Och vi har inte varit i kontakt med några andra klubbar.

ÖIK hade kommunicerat sitt intresse till de andra klubbarna och baserat på tidigare rapporter var det inte helt förvånande Brynäs som var minst nöjda med beskedet. Det nya övergångsavtalet sätter inga tak längre och vad det skulle kosta var hemligt, men Berth Lindlöf spekulerar i att det kan röra sig om ”strax under miljonen”. [40]

Piscator svarade med att säga att ÖIK också sålt sina fyra bästa spelare i form av Nalle, Boman, Löwdahl och Ericsson. Pengarna för dessa täckte upp dessa värvningar, och lite till.

Tanken var att Hardy ska jobba på bank mot mäklarsidan, Martin ”sysslade med data” och Krobbe skulle studera. Åldern på de tre herrarna var relativt hög för tiden. Hardy var 31, Martin var 26 och Krobbe var 27. Det fick någon att fråga om de var på väg utför. Piscator slog bort det: [40]

Inte alls. I så fall hade vi inte lagt ner något större arbete för att föra den här satsningen i hamn.

Hardy Nilsson hade ett år kvar på sitt kontrakt med Köln, men hade en klausul som han själv kontrollerade och avgjorde om han skulle spela kvar. Karlsson och Krobbe var ”kontraktslösa” vid tiden. [40]

Brynäs Henry Jansson är rasande

Som det antytts från en lokalreporter var det upprört på Brynäs kansli och när Olle Åkerberg ringer upp Henry Jansson fick han höra några väl valda ord: [41]

Om jag känner till att öIK haft kontakt med Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg? Jodå. Men först sedan ÖIK talat med ”Krobbe” och gett honom anbud ringde Anders Piscator till mig och meddelade att man var ute efter ”Krobbe”. Och jag sa förstår rent ut vad jag tyckte om sådana oblyga värvningsförsök.

ÖIK som tidigare gått ut och beskyllt Västra Frölunda för osjyssta värvningsmetoder blev nu själva beskyllda för att hålla på med precis samma sak.

Han slog också ifrån sig helt gällande ÖIK:s chanser att värva Krobbe. Han beskrev det som en löjeväckande tanke att Krobbe skulle lämna Brynäs för ett division I-lag. Enligt Jansson hade Krobbe fler år kvar på toppnivå och chans på landslagsspel. För att inte tala om ett toppjobb på stadsingenjörskontoret i Gävle, men enligt andra rapporter ska Krobbe varit arbetslös vid tillfället. [41]

Det är klart att ÖIK kan locka med pekuniära förmåner, men uppriktigt sagt tror jag inte att Piscator & co lyckas med det heller.

Han uppmanar rent av ÖIK att ge upp detta omgående. Det är ”dömt att misslyckas”. Jansson lyckas till slut hejda sig och avrundar med att antyda att hans respekt för Piscator och Ahlén är liten om inte obefintlig. [41]

Skellefteå å andra sidan hade inte mycket att säga. Ordförande Jan-Ulf Mitchell framförde att de trodde att Hardy skulle bli kvar i Köln, men om han ville komma hem till Sverige så fick han gärna spela för dem. Gällande Karlsson ansåg de att ÖIK gjort allting korrekt, men att de hade förhoppningar om att han skulle stanna då samma utbildning han skulle läsa i Örebro också skulle erbjudas i Skellefteå efter nyår. Han ställde sig också frågande till vad en spelare av hans klass ska göra i Division 1. [41]

När Åkerberg sedan hör av sig till Krobbe undrar man om Jansson verkligen pratat med honom nyligen. Krobbe övervägde nämligen att flytta till ÖIK, men han ville göra det i helt samförstånd med Hardy och Karlsson. På det personliga planet handlade det om han vill spela i Division 1 och satsa på utbildning, eller Elitserien och satsa på landslaget. Det går inte riktigt att hinna med studier också i det andra scenariot menade han. [41]

Brynäs nya tränare Lennart ”Tigern” Johansson avslöjade i en annan intervju lite senare att även om både Skellefteå och Örebro visat intresse för att värva Krobbe var det bara Örebro som faktiskt kom med ett konkret anbud. Deras ambition var dock så klart fortsatt att försöka behålla honom. [42]

Juni kommer och Lennart Thörn uttalade sig till Åkerberg: [30]

Hardy reser ner till Köln efter pingst för att försöka ordna så att han blir löst från sitt kontrakt och lyckas det, talar allt för att han spelar för ÖIK. Och i så fall lutar det också åt att Martin Karlsson följer med honom och kanske också ”Krobbe”.

Fredag den 8:e juni kom så beskedet att Hardy har lyckats lösa sig från kontraktet i Köln och det fanns ingen konflikt med Skellefteå. Han hade dessutom tackat ja till att spela för Örebro IK i Division 1 Östra, muntligen. Någon signatur på något papper fanns inte i detta läge. [43]

Anders Piscator berättade att det behövde ske viss ekonomisk kompensation till både Köln och Skellefteå AIK för att lösa övergången, men enligt honom var det en mycket rimlig summa. Piscator berättade även att gällande Martin Karlsson fanns det en dialog med Skellefteå, men inget var klart än. Han hade mycket goda förhoppningar om att det skulle lösa sig inom kort. Det framkommer senare att ersättningen till Köln var 115 000 kronor. [43][44]

Kedjan är klar … nästan

Måndag den 18:e juni blev Hardy Nilsson och Martin Karlsson ÖIK-spelare. En jätteaffär som enligt tidningen kostar Örebro IK mellan 6-700 000 kronor. Båda spelarna har tecknat treårskontrakt dessutom. Bo Ahlén tog verkligen i när han skulle beskriva sina nya spelare: [45]

Det mest positiva som hänt i Örebroidrotten, sedan ÖSK värvade hit fotbollsstjärnan Leif Eriksson 1969. Och i varje fall är det fråga om en värvningsbomb av minst samma kaliber.

Nyheten som lokalt blåses upp med en stor artikel får en notis på några rader i Aftonbladet där de konstaterar att de två spelarna är klara för Örebro IK. [46]

Det gamla avtalet stipulerade 240 000 kronor för värvningar av detta slag, men vilket belopp som ÖIK och Skellefteå AIK kom överens om för Martin Karlsson framgår inte. Tidningen höftar med att det allt som allt kostar föreningen 600 000 när alla utgifter har räknats ihop. De tonade ned det till runt halv miljonen i senare texter. [45][36]

Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg däremot har fler anbud att ta ställning till och där valde ÖIK att avvakta tills vidare. Med pengarna från Västra Frölunda allt annat än säkrade fanns det också ekonomiska skäl att vara lite försiktig för stunden. [45][47]

Veckan senare kom beskedet: Krobbe har skrivit på för tre år även han. Vad han kom att kosta var oklart, men ÖIK och Brynäs var överens om priset i alla fall. Han berättade själv för pressen: [36]

Martin, Hardy och jag tar det här som en utmaning. Då menar jag inte bara att föra ÖIK upp till elitserien igen utan även få fotfäste. Och ÖIK har ett ungt och bra lag så förutsättningarna tycker jag är goda.

Krobbe berättade även att han försökte se framåt, till livet efter ishockeyn och då passade Örebro perfekt då han kan ville studera till vägingenjör vid sidan av ishockeyn. Beskedet att han är klar kommer precis efter bråket med Frölunda lagt sig och ÖIK säkrat pengarna för Boman och Nalle. [48][49]

Piscator väljer senare att kommentera alla de olika belopp som förekommit i pressen och tonar ned det hela: [37]

Det har diskuterats priser i massmedia både vid köp och försäljning. Så mycket kan jag säga, att det går jämnt upp för oss. Vi behöver inte lägga till några slantar för att få loss våra tre nyförvärv. Däremot är väl summorna som det spekulerats kring, lite i överkant. Den här satsningen ligger en bra bit under miljonen.

I börjar på augusti flyttade Martin Karlsson till Örebro med sambo och två barn. Han kom precis lagom som att den första frivilliga isträningen skulle börja. Nygamle tränaren Bo Ahlén proklamerar samtidigt att han kommer att spela de tre nyförvärven tillsammans. Problemet just då var att varken Krobbe eller Hardy Nilsson var på plats än. De kom till Örebro först andra veckan i augusti, men det var också då som den officiella starten på isträningen började. [50]

Ahlén påpekade att Tre Kronors tränare Tommy Sandlin visat intresse för alla tre till sin kommande OS-trupp. Martin Karlsson var den av de tre som hade bäst chans enligt Sandlin. Karlsson tar hysterin kring honom själv och hans lagkamrater med ro: [50]

Nja, än känner jag väl ingenting av det. Vi ska göra vårt bästa. Om det sedan räcker återstår att se.

Köln ångrar sig

En vecka in i augusti har säljarens ånger slagit till i Köln. De vill ha tillbaka Hardy Nilsson. Problemet är att ÖIK har betalat övergångssumman och båda förbunden har godkänt övergången. Ett anbud sägs ha skickats till Hardy och han säger själv att han har haft kontakt med klubben, men mestadels eftersom han fortfarande har saker kvar i sin gamla lägenhet i staden. [51]

Hardy avfärdar det hela rätt ordentligt till pressen. Han såg inga möjligheter till att komma tillbaka nu när han till och med börjat träna med ÖIK. Det var för sent helt enkelt. [51]

ÖIK värvar backar

Ett rykte gör gällande att ÖIK är intresserade av backen Hans Ljunggren, 21 år, som spelade i Skövde tidigare säsong. Lennart Thörn bekräftar också att det finns ett gemensamt intresse. Klubben jobbade just nu för att hitta ett jobb åt Ljunggren i Örebro. Han var sedan tidigare fostrad i Färjestads led, men när det blev dags för rekryten fick han flyttade på sig. Annars hade han haft en plats som sjundeback i deras Elitserietrupp. [30]

Med bara dagar kvar tills deadline den sista juni kommer så beskedet att det löst sig med Ljunggren. Däremot gick de bet på den andra backen de jobbade på, Sverker Torstensson, som spelade i EC Deilinghofen i Västtyska ligan. Han valde helt enkelt att tacka nej. [11]

I sista stund gör ÖIK ett försök att värva över Lars-Erik Esbjörs från Västra Frölunda. Han lyssnade in deras anbud och var intresserad till en början, men han tyckte i slutändan att de var lite för sent ute och valde att tacka nej och spela kvar i Göteborg. [37]

ÖIK lyckas dock med att värva in Mikael Bäckström från Enköping och ansåg sig därmed ha det gott ställt på backsidan. [52]

Västra Frölunda utan avtal

Vi backar tillbaka lite till precis efter hockey-VM avslutats. Aftonbladet skriver då att Västra Frölunda har gjort klart med Nalle och Boman. Vad de syftar på är troligen att de båda spelarna skrivit på kontrakten med klubben, men någon faktiskt övergång mellan klubbarna fanns inte på plats. [19]

Det visar sig i juni att det finns en ordentlig komplikation gällande övergången för Nalle och Boman. Västra Frölunda som de skrivit kontrakt med har inte skrivit på det nya övergångsavtalet som ska gälla sinsemellan medlemmar i Elitserieföreningen, dit ÖIK hör även en säsong till. [53]

Det innebar att ÖIK var bakbundna så som avtalet var utformat. Avtalet tecknades den 19:e maj av samtliga medlemmar utom just Västra Frölunda och Djurgården. De gavs en respit på 14 dagar för att bestämma sig, men en vecka in i juni hade ingenting ändrats. [53]

Det skulle kunna innebära att både Boman och Nalle blir så kallade ettårsfall och ÖIK blir utan ersättning för dem, vilket sätter dem i en prekär situation när de samtidigt vill värva in spelare. I det här läget är det framförallt värvningen av Krobbe som hänger löst. [53]

Det visar sig dock att respiten ifråga gällde fram till 15:e juni och Frölundas bas Bernt Olsson kände sig lugn med att de nog ska kunna hitta en lösning på övergången, samtidigt som han var säker på att Nalle och Boman skulle spela för dem nästa säsong. Själva avtalet gav han dock inte mycket för. Det var enligt honom helt orealistiskt med en klausul som tvingade en klubb att kontakta den andra klubben först innan man kunde prata med deras spelare för en eventuell övergång och blir bötfällda ifall de gjorde fel. [53]

Tiden går och Västra Frölunda bestämmer sig för att fortsatt inte skriva under det nya värvningsavtalet, vilket innebar att på pappret var ÖIK förbjudna att förhandla med dem. Likväl erbjöd Frölunda 400 000 kronor för Boman och Nalle som båda redan skrivit på för klubben. Bern Olsson kommenterade det hela: [44]

Har ÖIK råd att tacka nej till en sådan summa måste det vara en mycket förmögen klubb.

Han ansåg också att det var fritt fram för ÖIK att förhandla med dem eftersom båda spelarna skrev på innan avtalet blev aktualiserat. [44]

Pressen sökte ÖIK:s styrelse under denna tid, men hade svårt att komma fram. På samma vis hade ÖIK svårt att komma fram till Bernt Olsson enligt vice ordförande Lennart Thörn: [54]

Inte ens om Frölunda lade upp 400 miljoner skulle det bli någon affär, för vi bryter inte avtalet. Jag har jagat Frölundas ordförande Bernt Olsson hela dagen för att förklara vår ståndpunkt för honom, men karln är ju oanträffbar.

Thörn målade även upp ett antal scenarion för hur detta kan komma att gå vägen, men ingen av dem innebar att spelarna gick till Västra Frölunda. Snarare att de gick till någon annan klubb i Elitserien i så fall, som då hade undertecknat avtalet, eller så stannade kvar i ÖIK helt enkelt. [54]

Nalle och Boman själva tog situationen med ro. Båda ville spela i Elitserien och trodde att klubbarna skulle komma överens. I värsta fall hade de behövt söka sig till någon annan Elitserieklubb innan 30:e juni. [54]

De förtydligade i en senare intervju att i valet mellan att spela kvar i ÖIK och att bli ettårsfall väljer de det senare. Nalle väljer även att ge hela övergångssystemet en rejäl känga: [55]

Jag spelar inte i ÖIK. Tycker det har gått för långt med den här livegenskapen och med det här beslutandet över spelarnas huvuden. Då får det hellre vara. Det är inte roligt att bli ettårsfall, men jag får väl acceptera det i alla fall. Flyttar troligen till Göteborg under alla förhållanden.

Han tillstyrkte att Boman var av samma åsikt. ÖIK kunde glömma backarna, och Piscator hade dagarna tidigare förtydligat att de inte heller räknade med backarna till truppen. Det var snarare en fråga om var de skulle hamna och vad ÖIK skulle få betalt för dem. [55]

Serieföreningen kallade till möte fredagen den 29:e juni för att lösa övergången som det käbblats om alltför länge nu. Bernt Olsson stod fast vid sin och sin förenings hållning att de inte tänkte skriva under ett avtal med en straffavgift på 150 000 kronor för att kontakta spelare direkt. Han målade upp några exempel på vad som skulle kunna hända Boman och Nalle ifall de inte släpps till Västra Frölunda i intervjun med Aftonbladet, men inget av dessa lär ha lockat spelarna nämnvärt. Han fortsatte med att sparka på serieföreningen som han menade satte sig över såväl spelare som andra föreningar, inte minst hans egen. [56]

Men Västra Frölunda viker sig till slut och skriver på värvningsavtalet tre dagar innan mötet. Det gör även Djurgården. Det gör att det börjar röra på sig ganska omgående i förhandlingarna med Frölunda för ÖIK. De ville dock ha mer än de 400 000 som Frölunda kom med. Piscator menade att bara straffavgiften för hur Frölunda gått tillväga skulle uppgå till 320 000 kronor och därmed borde de rimligen komma med ett starkare bud än så. Nerikes Allehandas Olle Åkerberg spekulerar i att ÖIK kan få så mycket som 500 000 för de två spelarna, men vilket belopp det blev vet vi inte. [48][11]

Roger Melin lämnar och Tommy Carlsson får sparken

Roger Melin valde att lämna ÖIK för att spela i Väsby IK, vilket innebär att han kom närmare hem och en viss inkomst för ÖIK, om än en mindre sådan än för de övriga fyra. [11]

Dagarna efter deadline för alla övergångar så framgår det att Tommy Carlsson är inte längre del av Örebro IK:s trupp. Orden går isär hur det hela gick till. Carlsson var en av spelarna som inte ville ha kvar Slettvoll som tränare och efter att Slettvoll lämnat klubben hade Carlsson varit i kontakt med Ahlén för att fråga om han hade kvar sin plats i A-laget. Ahlén hade lovat att återkoppla, men gjorde aldrig det. Han berättade senare att han i det läget inte ansåg det var hans ansvar då han inte var utsedd till lagledare eller tränare i det skedet. [52]

Enligt Ahlén hade Carlsson sagt att han tänkt varvar ner i en mindre förening och inte heller deltagit i sommarträningen i någon högre utsträckning. Med tanke på att han inte varit en ordinarie spelare under föregående säsong förväntade sig Ahlén en större ansträngning under sommaren. [52]

Samtidigt kom det fram rykten om att ÖIK skulle försökt värva bort honom till Hallsberg, men det rimliga var nog snarare att Hallsberg hört sig för om Carlsson. Enligt Carlsson själv hade de frågat om han kunde tänka sig bli spelande tränare hos dem. [52]

Ahlén medgav dock att de skött kommunikationen dåligt från deras sida och borde återkopplat, men något definitivt besked hade de inte kunnat ge oavsett förrän deadline hade passerat och de visste vilka spelare de hade tillgängliga. I slutändan menade Ahlén att Carlsson sparkat sig själv ur truppen genom att inte visa större intresse och deltagande på träningarna. [52]

Carlsson kom istället att följa Per-Arne Eriksson och spela för Vita Hästen i Norrköping de kommande säsongerna. Om det blev fråga om någon övergångssumma är oklart. Inte minst eftersom övergången i så fall skett efter den 30:e juni.

ÖIK och ÖSK vädjar till kommunen om återbetalning för planhyror

Mot slutet av maj gör ÖSK och ÖIK gemensamt slag i att begära tillbaka inbetalda planhyror för året som gick. Anledningen är att båda föreningarna lidit stora underskott. ÖSK hade redovisat en förlust på 275 000 kronor och ÖIK indikerade att även de kommer att få ett kraftigt underskott efter den gångna säsongen. Annat lät det tidigare när det sviktande publikunderlaget oroade, men ÖIK kände sig trygga med att det skulle bli ett nollresultat ändå efter avslutningen mot Djurgården. [57][14]

Båda klubbarna ville dock satsa för att ta sig uppåt i seriesystemet och för att kunna göra det såg de en möjlighet i att begära tillbaka de pengar som de betalt till kommunen för att få nyttja ishallen och fotbollsplanen på Eyrafältet. [57]

Fritidsnämnden påvisade ett stort förstående för de ökande omkostnader som idrottsföreningar hade och att det beslut som fattades gällande planhyror fattades för ett tiotal år sedan. De tillstyrker därmed att planhyror för 1979 ska betalas åter, men att det ska omfatta alla föreningar som bedrivit publik idrott. [57]

För ÖSK och ÖIK rörde det sig om 50 – 60 000 kronor, enligt intendent Nils Hedman. Fritidsnämndens tillstyrkande hade vägt tungt vid tidigare beslut från kommunstyrelsen, vilket gav klubbarna goda förhoppningar om att skrivelsen skulle få önskad effekt. [57]

”ÖIK – En problemanalys”

Det visade sig under sommaren att laget har följts av Lars-Eric Uneståhl och fyra elever vid GIH: Thomas Billengren, Görgen Cardell, Ingemar Holmberg och Jan Jonsson. Det faktum att man följde ett helt lag och under en hel säsong gjorde studien unik i sitt slag, enligt Uneståhl. [58]

Exakt vad som studerades är inte helt klart utifrån det material som finns tillgängligt i dagsläget, men det finns förhoppningar om att Uneståhl sparat materialet någonstans. Denna del av texten kommer att uppdateras om mer information kommer fram senare. [58]

Vad som går att utröna från nyhetsartiklar är att laget samlades under sommaren för att få en sammanställning presenterad för sig. Totalt 20 spelare och tidigare tränare John Slettvoll deltog. Av spelarna var det framförallt Nils-Arne Björk som tog till orda, men någon djupare diskussion kring resultatet verkar det inte blivit. [58]

Slettvoll bidrog även han med kommentarer. När utredarna presenterade detaljer och inte minst saker som kunde förbättras påpekade han att detta var redan känt och att han tillsammans med spelarna försökt reda ut dessa saker. Det hade varit blandade framgångar med det. [58]

Det stora problemet verkade dock varit att nära hälften av spelarna inte känt något stöd från någon annan. Slettvoll påpekade igen att detta var något han kände till i viss grad, men exakt hur grupperingarna såg ut eller vilka som umgicks med vilka verkade han inte klar över. En del av kritiken han fått av spelarna var att han var otillgänglig för spelarna. [58]

Utredarna presenterade också en lång lista med punkter över saker som Örebro IK kunde göra för att få spelarna att prestera bättre. Några punkter som återberättas är: [58]

• Lär spelarna att spela i nuet. Björn Borg tas upp som ett exempel.
• Sätt upp delmål med ekonomiska incitament för att sporra killarna. Till och med ner på periodnivå för att spelarna ska känna att de har något att spela för i alla lägen.
• Familjeträffar, barntillsyn och andra liknande trivseltips.

De tog även upp hur knäckande bortaresor kunde vara, inte minst om laget förlorade. Utredarna föreslog då att en ”misslyckad resa” skulle planeras in med flit under försäsongen för att härda spelarna. [58]

Utredarna berörde även massmedia och dess roll för spelarnas mående. Detta bemöts kort av Berth Lindlöf i Nerikes Allehanda: [58]

De flesta i ÖIK är sugna på att se vad tidningarna skriver. Beträffande det s k idolhysteriet, hänger det samman med att vi måste göra en tidning för våra läsare och inte enbart ÖIK-spelarna. Då måste man plocka fram vissa matchhjältar.

<bitarna nedan ska flyttas till säsongsartikeln för Örebro IK: 1979/80 – tillbaka en tredje gång?>

Träningsmatcher inplanerade

ÖIK kommer att spela träningsmatcher mot Västra Frölunda och HV71, men exakt när är inte specificerat än. Den 23:e augusti kommer tyska laget Berliner SC till Örebro. ÖIK kommer att åka till Finland 5-12 september för att spela tre matcher med finska Elitserielag och den 22:a september kommer Jokkerit Reipas att komma till Örebro. Dagen efter kommer de att spela mot AIK på Johanneshov. [7]

Spelschemat för inledningen spikas

Tabell 1. Första fjärdedelen av säsongen 1979/80. Serien vänder efter det, tre gånger.

Datum	Match
1979-10-03	Väsby IK – Örebro IK
1979-10-07	Örebro IK – Åkers IF
1979-10-10	Västerås IK – Örebro IK
1979-10-14	Örebro IK – Linköpings HC
1979-10-17	Hudding – Örebro IK
1979-10-21	Örebro IK – Almtuna IS
1979-10-24	Södertälje SK – Örebro IK
1979-10-28	Örebro IK – Hammarby IF
1979-10-31	Örebro IK – NSA