Örebro Hockey må ha spelat ganska ojämnt under inledningen på säsongen, men jag kan inte påstå att publiken riktigt slutit upp runt laget heller. Fjortontre kämpar på, men sittplats har varit smått apatiska alldeles för ofta. Det är inte svårt att ta en hand och sen försöka slå den mot den andra. Ramsorna kan ni också, men anstränger er inte.

Igår däremot, igår var arenan tänd och bjöd verkligen upp och för det ska alla som deltog hyllas. Det var säsongens bästa insats från läktarhåll och matchen på isen kan vara den bästa som spelats hittills i Behrn Arena. Nu är inte den ribban jättehög efter så pass få matcher, men igår kändes det som att det fanns det mesta. Det var bra tempo, fysiskt spel och känslor på det.

Lagen bjöd kanske inte på sin kvalitativt bästa hockey genom hela matchen, men det fanns definitivt perioder i matchen där i alla fall ett av lagen verkligen fick det att fungera. Det enda som kanske egentligen inte kom i den takt som det kanske förtjänade var målen. Det var måhända till fördel för Örebro för Frölunda kom ut starkt första tio, men det var Örebro som tog ledningen när Robin Salo utnyttjade att Lars Johansson lämnade en lucka mellan sig och målet. Väldigt vaket av honom och minst lika snyggt.

Det andra målet väljer jag som Örebro-supporter att tolka som helt avsiktligt från Quenneville. Han slänger en hög puck mot Johansson i målet, på hans högra sida, som Johansson stöter undan, eller rättare sagt rakt ut i slottet, och där finns bara Milton Oscarson. Oscarson är sedan klinisk i avslutet och ger Örebro ledningen med 2-0. Är det helt rättvist? Ja, de har de hetast målchanserna och utnyttjar dem.

Frölunda skapar också chanser och har rent krasst ett skott mer på mål, men Filip Larsson stoppade dem alla och jag vet inte om han egentligen behöver överarbeta sig heller. Han stod bara rätt och såg till att stoppa pucken, vilket han är väldigt, väldigt bra på. Örebro är helt otroligt bortskämda på målvaktssidan denna säsong. Helt otroligt.

Den andra perioden går Örebro ner sig lite, lite och det räcker för att Frölunda ska få grepp om taktpinnen alltmer. Örebro kämpar fortfarande på och håller Frölunda mållösa, men det var några huvudlösa pass i egen zon som oroade. Filip Larsson å andra sidan oroade inte. När hans medspelare klantade till det så var han och plocken redo.

Örebro hade också bra stunder i andra perioden. Rent av riktigt bra när Frölunda fick se sig tillbakapressade i egen zon på ett sätt som man inte varit van att se Örebro göra. Det var raka ben på många motståndare mot slutet, men tyvärr gick även Örebro mållösa från den andra perioden.

I den tredje får gästerna en tidig reducering. Väldigt snygg pass av Thorell ska sägas, men att pucken hittar fram till honom var … låt säga tursamt och frustrerande för en bisittare. Frölunda får känning och trycker på, men Örebro har inga planer på att vika ner sig heller. När Salo sedan åker ut, vilket var korrekt, men jag förstår hans känslor i stunden, lyckas Frölunda kvittera bara sekunder efter han kom in på isen. Cederqvist bryter sig in framför mål, vilket han inte ska få göra så klart, men det var trötta spelare i försvaret.

Salo revanscherar sig sedan genom att göra 3-2 i powerplay. Ett ganska dåligt powerplay egentligen, men det handlar om att göra mål och det gjorde dem.

Frölunda försöker ta ut målvakten på slutet, men Örebro ser till att det blir fruktlöst. Hårt jobb, tacklingar, ligga i skottlinjen och självklart Filip Larsson mellan stolparna säkrar alla poäng till de rödvita.

Det var ingen perfekt match av något av lagen, men det var en riktigt underhållande match som hade det mesta. Mer av det tack.