Det var ett öde Behrn Arena. I alla fall relativt hur man är van att det ser ut. Efter matchen i Ängelholm kan jag inte klandra folk som väljer att hitta på annat en kväll som denna. Örebro började ändå bra och hade farliga chanser mer eller mindre direkt. Junioren Glenn Gustafsson gick in tillsammans med Tom Wandell och Martin Johansson, och han skulle utan tvekan utgöra matchens stora utropstecken. Den kedjan kändes verkligen farlig framåt, även om några byten blev ”förstörda” av att Wandell bestämde sig för att göra allt själv.

Trots en hyfsad första period där det var mycket ”stolpe ut” tog Rögle ledningen i powerplay efter att Nicklas Grossman suttit utvisad för en hakning. Det var även ribba ut om man ska vara petig.

Den andra perioden som följde kort efter det kan ha varit den längsta jag någonsin behövt uppleva. Jag var helt säker på att jag skulle få gå hem efter den. Den kändes så lång bara på grund av alla spelavbrott. Rögle skulle dessutom utöka ledningen till både 2-0 och 3-0 innan perioden var slut. Det första kom precis efter att de dödat av en utvisning och inte lyckats rensa bort pucken medans det andra … Johan Motin felbedömde en pass helt och Ludvig Rensfeld gjorde inga misstag när han kom helt ren med Axel Brage.

I den tredje skulle Örebro lyckas reducera ganska omgående efter att Gustafsson från bakom kassen spelat fram till Johansson som kunde slå in pucken på första stolpen. Efter det jagade Örebro en reducering, men trots stolpträffar och anfall på anfall ramlade inte pucken in. Det måste ändå sägas att i tredje perioden försökte de verkligen storma på kassen. När de sedan fick chansen att spela fem mot fyra efter att de tagit målvakten skulle Gustafsson kliva fram igen och slå in en retur på ett skott från Johansson.

Kedjan med Libor Hudacek, Greg Squires och Marcus Weinstock skapade en hel del farligheter, men det verkar knutit sig totalt för dem just nu. Antingen bränner de solklara lägen eller så spelar de en gång för mycket. Det går bara inte trots att de försöker. Michael Haga och Joel Mustonen visade på viss kemi också. Det kanske kan bli något med tiden?

De två första perioderna från idag är inget man behöver skriva hem om, men den den tredje kan de försöka bygga vidare på. I alla fall delar av den. Den var lite av ett fall framåt. Det är dock fortfarande långt kvar till något som kan beskrivas som ett tydligt, eget spel. Med tanke på dagens insatser bland backarna gissar jag att Dominique Heinrich och Petr Zamorsky är med på is snart igen.

Siim Liivik och Kalle Olsson spelade inte på grund av skador. Johan Wiklander utgick under matchen, igen. Nu väntar ett längre uppehåll. Förhoppningsvis får vi se ett bättre lag efter det för det här kommer inte att räcka till något slutspel.