Jag är inte förvirrad eller så utan rubriken är helt enkelt en pik. Ifall ni trodde något annat. Det var 7-800 Örebroare som var med på uppvärmningen tillsammans med 14-3 i en närliggande arena och ett par hundra till lär ha bilat upp på egen hand. Klacken tillsammans med övrig publik bidrog verkligen till att höja stämningen i arenan och till och med kommentatorerna på Cmore konstaterade att Örebroarna hade ett visst övertag på läktarna, och då var de ganska snälla.

På isen var det däremot Färjestad som var spelförande och första tio minuterna var riktigt jobbiga för Örebro, men de stod upp och försvarade sig framgångsrikt. Man lyckades även sticka upp och kontra, föredrar det uttrycket framför vända spelet, ett par gånger. Max Lindholm fick inte till det första gången, men när Sakari Salmninen fick chansen kunde sedan Mathias Bromé slå in returen.

Färjestad skulle sedan kvittera, men Örebro replikerade direkt genom Glenn Gustafsson. Färjestad kvitterade igen. Örebro tog ledningen igen genom Ludvig Rensfeldt. Färjestad kvitterade igen. Örebro tog ledningen igen genom Christopher Mastomäki, och det stod sig faktiskt andra perioden ut. När Örebro sedan lyckades dra på sig två utvisningar på kort tid, den andra kanske aningen förstärkt av Färjestadspelaren, såg det jobbigt ut, men de redde ut det och när Sakari Salminen kom in med frisk och rappa ben kunde han ta pucken från egen zon, trampa ifrån sin back och prickskjuta in 5-3 med en man mindre.

Tyvärr skulle Färjestad reducera kort efteråt när Jesper Olofsson satte fart över hela isen, men närmare än så kom de inte. Örebro skulle säkra segern helt efter att Mathias Bromé gjort sitt andra mål för kvällen när han kom ren mot öppen kasse efter att Per Åsland blindside-tacklat domare Mikael Nordh istället för att försöka stoppa Bromé.

Överlag gjorde Örebro en riktigt bra insats. Sex gjorda mål mot Färjestad är fruktansvärt bra. Fyra insläppta är kanske inte lika lysande, men det var inga mål man kunde lasta Dominik Furch för. Han gjorde en bra match i målet med flera viktiga räddningar.

Kedjan med Max Lindholm, Daniel Muzito-Bagenda och Joonas Rask fortsätter att imponera, framförallt offensivt. Annars tycker jag att förstakedjan kändes bättre än någonsin, även om de fortfarande nog har en bit kvar. De andra två kändes också som att de var bra med i matchen. Fyra jämna kedjor som alla bidrog verkligen.

Nu väntar den riktiga hemmapremiären på tisdag när Luleå kommer på besök. Ett ännu svårare motstånd troligen. Luleå avfärdade Växjö och gjorde det med bravur.