Det tog över två perioder innan det faktiskt började hända något roligt i matchen. Växjö lyckades kväva Örebro bra i inledningen och det blev inte mycket skott åt något håll. Egentligen knappt några skott under hela matchen.

Örebro drog på sig en hel del utvisningar i första perioden och även om jag möjligen kan hålla med om att de var ganska ”mjuka” fanns de där om man verkligen vill se dem.

Att det stod 2-1  till Växjö efter halva matchen kändes rättvist och gav visst hopp för Örebro även om det inte var helt enkelt att föreställa sig hur det skulle gå till med en kvittering.

Att det då skulle vara den osannolika målskytten Christopher Mastomäki som skickade in pucken förstärkte väl känslan av hur svårt det skulle vara att förutsäga vem som skulle göra eller hur målen skulle komma.

I tredje perioden fick Örebro äntligen spelet att lossna och de fick upp farten ordentligt. Blodad tand eller vad man ska kalla det, men Örebro gick för seger och Växjö fick värja sig bäst de kunde.

Något mål kom dock inte utan det gick till förlängning där Örebro först kändes hetare, men efter att man glömt bort Gynge skickade han in en lurig puck under armen på Arntzen som han inte lyckas hålla.

Det är en svår match att bedöma egentligen. Det togs för många utvisningar i inledningen i alla fall.

När Örebro väl får det att stämma är de riktigt bra, men det känns inte som att de tänder på alla cylindrar hela tiden tyvärr.