Om mycket snack inför matchen handlade om Emil Larsson och hans tackling på Oscar Sundh för nästan två år sedan … så kom inledningen i matchen istället att handla om Robert Leino. Den pånyttfödde centern har redan tangerat förra säsongens målskörd och ser riktigt bra ut där ute på isen.

Leino var inte ensam om att göra en bra match. Örebro som lag gör en verkligt gedigen insats över 60 minuter idag. Oskarshamn tog ledningen tidigt i matchen, men nämnde Leino till att replikera en minut senare bara när han styrde in Filip Berglunds skott, och sedan ge hemmalaget ledningen genom att styra in Petrus Palmus skottpass i powerplay.

Det resultatet stod sig sedan genom hela andra perioden. Trots att Örebro hade chansen att spela fem mot tre i över en minut lyckades man inte få in någon mer puck i nät. Många avslut på mål blev det, hela 19-11 i skott, men inga mål som sagt.

I den tredje perioden kom Örebro ut bestämt och tryckte tillbaka Oskarshamn direkt. Det dröjde inte heller länge innan Emil Larsson kunde dra nytta av en retur som landade precis framför en storspelande Tim Juel och lyfta pucken högt. Med 3-1 på tavlan kändes matchen avgjord. I normala fall hade man kanske varit lite orolig, två mål är inte omöjligt att göra på en period, men Örebro höll sin nivå och Oskarshamn kändes ännu blekare i sista perioden jämfört med de två första.

Det skulle också komma 4-1 genom ett mål i öppen kassen när Kristian Näkyvä tacklar fast en motståndare vid egen blå, pucken hittar till Oliver Eklind som serverar Christopher Mastomäki öppen kasse, eftersom Juel satt på bänken.

Örebro vann skotten med hela 47-27. Örebro var hetare och bortsett lite kladdande i egen zon vid något tillfälle gjorde man en helgjuten insats idag. Örebro gör sin hittills bästa match. Detta är den hockey som jag vill se i fortsättningen.

Domarna kom att hamna i centrum tidigt i matchen, men i det stora hela efter matchen hade de ingen större betydelse eftersom Örebros boxplay var så starkt samtidigt som powerplay också levererade lite grann. Mindre kul för Oskarshamn förstås, men de kändes inte som att de riktigt kom upp i nivå. Om det var Örebros förtjänst eller deras egna oförmåga, vi får se.

Förstalinan med Rodrigo Abols, Mathias Bromé och Leo Carlsson är fortsatt ett sparkapital. De var bättre i dag, men än känns de inte som den där supergiftiga kedjan de borde vara.

Nu väntar tre matcher nästa vecka. Två borta inne i veckan, mot Brynäs och Leksand, och sedan en ny hemmamatch på lördag mot Skellefteå.