Jag är ganska trött på hur ordet  derby slängs runt, men dagens match hade verkligen en väldigt tydlig derbykänsla. Det var heta känslor som kom fram från start. Till och med innan start när Färjestadsklacken verkligen bjöd upp till dans med hemmastå. De orkade inte hålla igång hela matchen, men en eloge till killarna och tjejerna på bortastå som bidrog till att höja stämningen i arenan.

Den första perioden var mycket känslor. Det var efterslängar och bråk efter avblåsningar. Det var irriterat och surt. När det dessutom var ganska gott om misstag så gjorde det knappast att spelarna lugnade ner sig.

Matchen hann knappt börja innan Robin Kovacs och Linus Johansson fick sätta sig i utvisningsbåset. Kort efteråt blir det missförstånd i Örebros zon och Emil Larsson fäller en motståndare. Färjestad får spela fyra mot tre och lyckas också måla direkt när Örebro inte lyckas hålla rent framför mål.

Inte en bra start av så många anledningar.

Färjestad drar sedan på sig flera utvisningar under periodens gång, men Örebro lyckas inte utnyttja det utan istället får man en straff emot sig och underläge 0-2. Örebro var inte kompis med pucken såhär långt och det kändes inte riktigt som att det var deras kväll ikväll.

Kapten Rodrigo Abols var inte nöjd med det så med halvminuten kvar stormade han fram, tog sig genom två Färjestadsspelare och lyfte in pucken med säker precision vid bortre stolpen. Med fyra sekunder kvar fick Färjestad en ny utvisning när Adam Ginning tappade fattningen och svingade med klubban mot Miikka Salomäki. Salomåki och Gustav Rydahl tog sedan tag om varandra och fick sitta i båset de med.

När andra perioden började gick Örebro in i offensiv zon, ställde upp och efter lite passande drog kapten Abols fram en gammal goding där han tar emot pucken utanför med ryggen mot målvakten, vänder runt och lyfter in pucken på bortre. Matchen var kvitterad.

Matchen vägde fram och tillbaka spelmässigt perioden igenom. Ginning åkte ut igen en stund senare, men Örebros powerplay var inte att räkna med denna kväll … utöver Abols mål. Färjestad fick chansen att spela powerplay mot slutet av perioden, men de var aldrig riktigt nära att göra något av det utan tiden gick ut och pausvila.

Inför tredje kändes det väldigt mycket som att det kunde sluta hur som helst, men man ville ändå tro att Örebro reder ut detta. De hade övertag i antalet chanser och Färjestads mål hade kommit lite som bjudningar av Örebro. Om något lag skulle ta hem det så borde det vara Örebro.

Tiden som de hade kvar i powerplay blev det inte mycket av och istället fortsatte spelet som vägde där först Färjestad hade spelet, men Örebro tog tillbaka det.

Salomäki, som frodades mer än någon annan i denna match och man börjar verkligen se hur viktig han kan bli i ett kommande slutspel, lämnade över pucken till Jani Lajunen som kom med fart. Han rundade kassen och lämnade över till Nick Ebert som skickade upp pucken högt på Furch.

Örebro hade tagit ledningen och nu var frågan om man skulle kunna hålla den tills perioden var slut. Det kändes väldigt lovande, men två utvisningar på vägen genom perioden gjorde det lite skakigt. Örebro höll ut dock och de tog äntligen hem en trepoängare.

Jag bad att laget skulle avgöra detta tidigare i matchen, men det lyssnade de inte på. Nu fick det bli en ny nagelbitare och det gick ju bra det med.

Volymen på ramsorna ikväll var rekordhöga. Ett grymt tryck från start till mål. Underbart 14-3!

Nu väntar lite välbehövlig vila för Örebro som haft ett rätt tufft spelschema på sistone. Laget har verkligen börjat komma in i spelet och fler spelare bidrar överlag. Det känns som en väldigt kul vinter väntar för vårt lag. De är i top-6 för att stanna. Något annat vore en skräll.