Örebro gör en över 60 minuter bra match. Det fanns stunder där Skellefteå fick passa runt en del och även skapade mer eller mindre farliga chanser, men sett till hela matchen var försvaret kompakt, de låg i puckbanan och täckte skott och när Enroth sedan behövde rädda såg han pucken.

Det som dock var det som var vägvinnande denna kväll var det mycket hårda spelet och ihärdiga jagandet. Örebro tacklade Skellefteå över hela banan och forecheckade väldigt hårt.

Skellefteå gillade inte alls detta och de är säkerligen glada att de slipper möta Örebro i kvartsfinal. De tar nog Färjestad alla dagar i veckan över Örebro just nu.

Örebro vänder 0-1 till 3-1 genom två powerplay-mål och ett frilägesmål. Det vore ju nästan magiskt om powerplay helt plötsligt börjar fungera när slutspelet närmar sig.

Örebro ska möta Brynäs först på lördag och sedan i en eller två matcher till måndag och tisdag hemma i Behrn Arena. Brynäs är inte en optimal motståndare. Deras fälla i mittzon är något som Örebro flertalet gånger åkt fast i. Örebro är mycket bättre på att förstöra andras spel än att bytta upp något eget.

Nu är det slutspel och allt kan hända. Örebro har ett lag som är mer eller mindre byggt för just det. Dags att leverera.

Kristian Näkyvä var tillbaka och han var verkligen spelsugen. Han ser bättre ut än på länge nu när han äntligen inte är hämmad av någon skada.

Två skitsaker som dock störde inramningen för mig i inledningen av matchen:

Det kändes som att hymnen spelades på absolut maxvolym av någon anledning. Jag lyssnar mycket hellre på när klacken sjunger den. Det känns inte helt nödvändigt faktiskt att kräma på så mycket som det var idag. Överrösta klacken vinner man ingenting på.

Studion höll inte tiden. Det är riktigt irriterande att behöva sitta och vänta på att de ska släppa pucken och idag var det aningen extremt. Snälla håll tiden pratkvarnar.