Örebro-produkten nollade ett självförtroendebefriat Örebro
Jag minns när jag var liten och var magsjuk. Hade jag spytt mycket brukade min mamma öppna en cola, Sprite eller sockerdricka och låta den slå av sig ordentligt i flera timmar. Ibland över natten till och med. Knappast det mest hälsosamma sättet att återhämta sig, men socker är ju gott å andra sidan och man piggnade ju till lite.
Den avslagna drickan hade nog mer krut i sig än stora delar av Örebro Hockey igår. Magsjukan är nog också ett roligare minne än matchen i sin helhet. Jag hämtade mig ganska snabbt från den ändå som barn, men jag kommer att ha svårare att smälta den här förlusten.
Det här kändes som ett lag som presterade under all värdighet. Jag känner mig lurad. Jag gick dit för att se mitt favoritlag spela mot ett av seriens bästa lag och Skellefteå hemma har varit många bra och underhållande matcher genom åren. Det jag fick se nu … det var inte värdigt någon som var på plats.
Jag ser kommentarer som säger att laget lägger sig för att visa sitt missnöje med den sportsliga ledningen. Det köper jag inte. Det här är fullblodsproffs som ska spela vidare i många år. Att det skulle finnas ett missnöje mot Stefan Bengtzén … den diskussionen orkar jag inte ge mig in på igen.
Örebro gör en anständig första period, men så fort de får ett mål i baken så sviktar självförtroendet och vid 2-0 då har laget gett upp och det blir bara värre och värre fram till en bit in i tredje när laget gör lite försök att anfalla. Försvara det har man fortfarande inte börjat med.
Jag tycker att kedjan med Christopher Mastomäki, Elias Ekström och Oliver Eklind är den bästa kedjan i Örebro. Backström och Berglund hade en match de snabbt vill glömma. Det blev inte många rätt där.
Jhonas Enroth fick släppa sex puckar, men det går inte gärna att utvärdera hans insats med tanke på hur försvarsspelet såg ut.
Och snälla, hitta någon annan variant i powerplay än ”passa-runt-pucken-tills-Lekkerimäki-vill-skjuta”. Det kan inte vara det enda alternativet vi har?
Örebro har två matcher kvar att rädda äran och ta sig till slutspel, men frågan är vad de ska göra där? Visst, potentiellt skulle man kunna överraska där, men då måste man i alla fall försöka spela ishockey på en nivå som är de själva värdiga inte minst, och kanske publiken som mest.
Den här säsongen har varit en stor besvikelse hittills. Den är på väg att bli ett monumentalt fiasko. Det enda som skulle kunna göra det värre är om det skulle visa sig att ekonomin är tillbaka på nivåerna runt 2017, men det kan jag inte gärna tro.