Nog för att Örebro haft det svårt nere i Ängelholm, men jag vet inte om jag sett den matchutveckling som var i lördags innan. Örebro gjorde en bra första period, detta trots att Rögle tog ledningen efter 18 sekunder, men Rögle såg väldigt bleka ut och försvarsspelet inte minst kändes väldigt stirrigt.

Den andra perioden var annorlunda och där var Rögle det bättre laget, men det var ändå en bra bit ifrån det frejdiga spel man sett dem leverera innan. Oavsett gjorde de två mål och det känds som att matchen höll på att glida ifrån Örebro.

Även om Rodrigo Abols gjorde ett lite typiskt mål för honom, där han bara trycker sig fram för och håller bort spelaren som hänger på honom, kändes det väl inte riktigt som att Örebro var nära att komma ikapp efter det. Plockad målvakt och ett till i baken efter det.

Efter att ha förlorat stort mot Brynäs tidigare den veckan kändes det väl inte jättekul. Örebro gör två svagare insatser, men 10 matcher in i säsongen kanske vi ska ta det lite lugnt med känsloutspelen. Det är extremt jämnt i serien och en seger eller förlust ger stora svängningar i tabellen.

Igår tog Örebro emot Skellefteå i Behrn Arena i vad som skulle bli en aningen galen match. Ett skadedrabbat motståndarlag som trots att det kan visa upp ett härligt och frejdigt spel, även med sju juniorer i laget. Skellefteå spelar snabbt och letar avslut nära mål, men när man saknar så många spelare som de gjorde blev det inte någon vidare utdelning på de avslut man fick till.

Istället tog de ledningen på en skottpass från kanten av Jonathan Pudas som Filip Sandberg dyker in på. Det kändes lite halvt slumpat, men inte orättvist på något sätt. Direkt på tekning fick sedan Örebro en utvisning med sig och kvitterade bara sekunder senare i powerplay genom Abols. Mathias Bromé stod för en bra skymning.

Tidigt i andra perioden tog sedan Örebro ledningen genom Bromé när han slog in en retur på Philip Holms smarta skott. Mot mitten av perioden blev det sedan ”Elias Salomonsson Show”. Den unge backen gjorde två mål på två minuter när han först lyfte upp en retur i nättaket från ingen vinkel och sedan sköt 3-2 på en kontring. Ett skott som tog på back och sedan precis tog sig över linjen.

En halv minut senare spelade Jani Lajunen pucken till Emil Larsson efter att han stökat runt i hörnet och Larsson klev in rakt framför mål och tryckte in kvitteringen till 3-3.

Det var en andra period som Skellefteå annars kändes vassare, men Örebro kunde ändå hålla jämna steg i protokollet.

I den tredje perioden kom mycket att handla om Mathias Bromé igen när han kommer ihop sig med Jonathan Pudas. Båda två får sätta sig på botbänken och i det kommande spelet fyra mot fyra gör sedan Örebro två snabba mål.

Först glider Robert Leino in framför mål bakom backen och får Marcus Hardegårds skott i magen. Detta gör att han kan vrida runt och lägga in pucken med gott om nät att välja på, med backhand så klart.

I ett flygande anfall efter det serverade Leo Carlsson backen Filip Berglund och han sprätte upp 5-3 bakom Gustaf Lindwall. Leos tredje assist i matchen och tionde poäng under inledningen av säsongen.

Skellefteå försökte trycka på utan att göra det riktigt nervöst för publiken. De tog målvakten och Jani Lajunen kunde lägga in pucken i öppen kasse för 6-3 och tre nya poäng på kontot för Örebro.

Det var ingen strålande insats av Örebro och det var ett juniorbetonat lag som Skellefteå kom med, men det gör det inte mindre viktigt att vinna en match som denna.

Lasse Wirström satte bra ord på det i sin senaste krönika om Örebros insatser såhär långt och jag kan även stämma i det som David Hellsing skriver om Leo Carlsson.

Leo Carlsson har varit den spelare som kanske varit just det som Lasse efterfrågar, konsekvent och vågat göra saker som man inte väntar sig. Han är 17 år och spelar som man han är helt obrydd om allt som händer runtomkring honom. Han är otrolig helt enkelt. Tack Färjestad, hoppas det svider.

Nu väntar just sagda lag från Karlstad imorgon. Theodor Lennström har varit snudd på magisk i inledningen. Se upp för honom.