Siim Liivik kom till Örebro med höga förväntningar på sig. Han skulle inte bara bli nästa Emil Kåberg och stora publikfavorit när Marko Anttila försvann, han skulle även vara en spelare som skulle delta mycket i powerplay-spelet. Nu har powerplay fungerat bra och han har producerat en del poäng där. Han står framför mål och gör sitt jobb där. Det kan ingen ta ifrån honom. Det har även kommit fram att innan han kom till HIFK så var han en duktig poängspelare, men fick lägga om sin spelstil där.

Tyvärr verkar det däremot som att spelet fem mot fem har stämt mindre bra för honom och den lite ”mesigare” svenska stilen på isen passar honom mycket sämre än den finska som är mer NHL-artad i sin karaktär. Det är mer åka, dumpa puck, jaga, smäll på, skjut och storma kassen. Den är lite mer förlåtande i det hårda spelet också.

Liivik är utan tvekan en spelare som hade kunnat bli en riktig publikfavorit, och kan kanske fortfarande bli det, om klubben inte hypat upp honom något så fruktansvärt. Presentera honom som en hårt jobbande forward, en retsticka och var nöjda med det kan jag tycka. Jag kan förstå att man hoppades att han verkligen skulle bli den där publikfavoriten, men jag tror det blev lite för mycket fokus på honom och vad han skulle göra på isen.

Han har tyvärr inte fått spelet att stämma ute på isen och det är sällan man ser hans lina bidra med något riktigt konstruktivt offensivt, vilket känns ändå ganska viktigt i dagens hockey. Sedan har han inte spelat med lagets offensivt vassaste spelare heller, men på något vis har han hela tiden känts lite ensam där ute. Hans spelstil är tyvärr inte alltför väl anpassad efter den svenska hockeyn. Det är därför inte helt förvånande att man hör surr och prat om att han kanske kommer att återvända till Finland snart.

Det är inget konkret än så länge så, men surret har blivit intensivare. Jag vet inte vad jag ska tro eller känna om det. Det är väldigt splittrat inombords.

En kille som Michael Haga fick inte mycket utrymme i pratet inför säsongen, men han har i mina ögon varit en riktigt lyckad värvning även om han inte producerat jättemycket poäng. Jag tror jättemycket på honom, och han har kanske gynnats av att hamna i skuggan snarare. En lite ödmjukare hållning till nya spelare tror jag lönar sig.

Sedan kan man absolut inte begära att 100% av alla värvningar ska vara helt lyckade. Ibland funkar det bara inte. Det är nog omöjligt att pricka in alla rätt och Liivik kan jag förstå att man ville ha hit. Det finns, eller fanns, potential. Det är lite tråkigt att det inte stämt bättre för honom.