Att Malmö vunnit samtliga matcher i Behrn Arena de senaste tre åren var så klart en anmärkningsvärd siffra, men den statistiken fick ett slut idag. Örebro gick in och dominerade matchen totalt under de första tio minuterna och ledde efter det med 2-0. Lukas Pilös iskalla framspelning till Shane Harper och och 2-0 var verkligen hockeygodis. Det kändes som att det här skulle kunna dra iväg ordentligt om det fortsatt.

Nu gjorde det inte det. Malmö kom in i matchen något och jämnade ut spelet under senare delen av perioden. I andra perioden skulle sedan spelet vara fortsatt jämnt, men Malmö skulle vara enda laget som hittade nätet. Nästan halvvägs in i perioden slängde Jesper Jensen Aabo en puck mot mål och den lyckades trilla in bakom en skymd Dominik Furch. Lite oturligt för Furch som annars var lika briljant som vanligt.

Örebro skapade fortsatt riktigt bra farligheter och nog borde man gjort i alla fall något mål till kan man tycka, men det ville sig inte riktigt.

Malmö kom sedan ut klart mer taggat än Örebro i den tredje perioden och de skulle även kvittera genom Fredrik Händemark. I det läget kändes det inte som att Örebro verkligen kom upp i nivå. Man mer eller mindre gav bort poängen till Malmö.

Lyckligtvis skulle det ordna upp sig med ett riktigt mönsteranfall som Sakari Salminen skulle avsluta med en hög backhand och 3-2 på tavlan. Snyggt framspelad av Mathias Bromé och Aaron Irving. Bromés andra assist och Irvings andra poäng efter att han dunkat in 1-0 i första perioden.

Det skulle sedan stå sig matchen ut. Örebro tog tre viktiga poäng mot ett Malmö som stångades och spelade, som väntat, mycket fysiskt, men också väldigt grinigt. På gränsen till övertaggat med efterslängar och mycket kramande runt målet efter avblåsningar. Det blev en del utvisningar som resultat av det, men denna match höll Örebros boxplay ihop. Malmö har annars ett ganska bra powerplay.

Örebro blev tidigare blåsta på en straff när Adam Ollas Mattsson blockerade en puck med handen i målgården, men för den som tror på karma fick man tillbaka det när de hade en puck dansandes på egen mållinje. Rättvisa i universum, eller hur man ska uttrycka det.

Med Rasmus Rissanen utanför laget fick Stefan Warg kliva in i en stor roll denna match. I par med Kristian Näkyvä fick han ta betydligt mer viktiga minuter än vanligt, och det gick väl sådär på sin höjd. Hans uppspel existerar knappt och eftersom motståndarna vet att han alltid söker kropp först och pucken i andra hand är han så väldigt lätt att läsa i spelet. Jag kan verkligen inte föreställa mig att han finns med i planerna för nästa säsong.

Örebro är tillbaka i serieledning med Luleå som ny två. Norrbottningarna har gått som tåget på sistone.

Nu väntar Linköping på torsdag. Ett lag som verkligen hittat flytet och självförtroendet. Det kommer att bli en ännu tuffare match, men förhoppningsvis är Rissanen tillbaka i laget då.

Stort tack till 14-3 som bjöd på en underbar inramning. Inte bara under matchen utan både före och efter. Grattis till 10 år som supporterföreningen och förhoppningar om minst lika många år till med fantastisk stämning i Behrn Arena.