Malmö kom ut starkt, vilket man får anta att Örebro väntade sig. De malde på ordentligt, men de skapade kanske inte mycket som var speciellt farligt. Jhonas Enroth var dessutom välpositionerad hela tiden.

Jag satt och väntade lite på när Örebro skulle få lite luft under vingarna och vända på spelet, men det kom aldrig. Istället blev det mer och mer Malmö och desto längre perioden led, desto farligare blev också chanserna.

På något sätt, troligtvis med Enroth som en stor faktor, klarade Örebro av att gå till pausvila med 0-0. I det läget kändes det som att botten var nådd och Örebro kan egentligen bara bli bättre än det som laget visade upp i första perioden.

Och det såg bättre ut i inledningen av andra. Eller, spelkvalitén gick ner, men det gynnade Örebro klart mest. Örebro skapade flest målchanser och det skulle faktiskt dröja en bra bit in i perioden innan Malmö fick sina första riktiga chanser.

Örebro satte nytt tryck tillbaka och då lyckades till slut Emil Larsson banka in en lös puck efter att det blev rörigt runt Adam Werner i omgångar. Det blev granskat för målvaktsinterference, men godkändes ändå. Jag hade inte blivit förvånad om de hade dömt bort det eftersom Christopher Mastomäki fanns där med klubban i målgården i närheten av Werner.

Malmö skulle dock kvittera efter att de etablerat en del snurr i Örebros zon. Som det så ofta sett ut i andra perioden. Det målet gav dem självförtroende igen och de skulle trycka fast Örebro, men inget mer mål från det.

Spelet jämnade ut sig istället, men när Malmö återtog initiativet mot slutet av perioden skulle också 2-1 leta sig in under armen på Enroth, och kort efteråt kom också 3-1 när Malmö fick en två-mot-etta.

Som om det inte var nog kom också 4-1 på ett backskott bakom en skymd Enroth.

Örebro spelade mycket i den andra perioden, det måste sägas, men Malmö fick någon form av retroaktiv utdelning som gjorde att siffrorna rusade iväg ändå.

Spelet öppnade upp sig i den tredje perioden och båda lagen hade oväntat bra chanser direkt. När Milton Oscarsson sträckte ut sin sex meter långa klubba och fångar upp en pass bakom målet och spelar in bakåt kan sedan Mathias Bromé till slut servera Glenn Gustafsson öppen kasse. Ett mycket fint mål.

Tyvärr lyckades man inte fortsätta med det blev rätt avslaget efter det med en många minuter lång spelsekvens som bryts först när Ludvig Larsson åker offside. Larsson sa själv att hans självförtroende var lågt inför matchen och det märks tyvärr.

Örebro försökte mer och mer mot slutet av perioden, men Malmö försvarade sig framgångsrikt. Enroth får lämna kassen till slut och Örebro spelar sex mot fem i dryga två minuter utan någon direkt framgång.

Tidigare säsonger har man varit väldigt frustrerad över hur svårt Örebro haft för Malmö, trots att de inte varit ett speciellt skickligt lag, men årets Malmö är av en helt annan kaliber. Malmö spelar en bra hockey numera.

Men överlag en ganska platt match av Örebro. Spelmässigt var den andra perioden äntligen bra, men ändå blev det en massa mål i baken.

Det är fortfarande ett gäng spelare som åker runt utan självförtroende och inte direkt bidrar speciellt mycket överlag.

Hedberg har fortfarande en del att fundera på, men betänk att det är inte nu laget ska vara som bäst.