Vinstraden stannade vid fem
Hedersamma förluster är ju något man sett många som Örebroare, men det är betydligt lättare att ta in dem när man precis vunnit fem raka. Örebro gör en överlag bra match, men i slutändan var det Frölunda som kunde dra det längsta strået. Det var två lag som båda försökte göra det väldigt svårt för sin motståndare och det var kanske en match som en taktiker uppskattade, men kanske inte så mycket gemene man som bara vill se lite rolig hockey.
Det såg ut ungefär som vanligt i Örebros spel och egentligen känns det som att jag bara skulle upprepa mig för det såg verkligen ut ungefär som vanligt. Fjärdekedjan ångar på som vanligt. I just denna match var Glenn Gustafsson den mest framträdande. Inte bara för sin kanske höga tackling utan han var överallt och täckte skott som en kung.
Spink fyllde in helt OK för Kalle Olsson. Det märks att han kanske är lite mer kreativ och en spelande typ än Olsson som bara kör järnet. Virta-kedjan inledde matchen på ett bra sätt och var ganska framträdande för Örebro. Tyvärr har de fortsatt svårt att verkligen producera precis som Wandell-kedjan.
Förstakedjan lyckades kanske inte skapa några riktigt farliga chanser, men farliga tendenser fanns där och de var ett orosmoln för Frölunda mest hela tiden.
Frölunda har ett i botten bättre lag och det är inte helt förvånande att de ändå gick segrande ur det hela till slut. Tråkigt förstås, men alla trender ska avvika någon gång.
Nu väntar ett likvärdigt svårt motstånd på lördag i form av Växjö. Ett lag som spelar ungefär likadant och med hög sannolikhet kommer den matchen att se ut på ungefär samma sätt.
Linköping torskade dock och Brynäs fick bara med sig en poäng mot Skellefteå så läget är i stort sett oförändrat i slutspelsracet. Att Timrå vann är av mindre betydelse numera.