Hockey är äntligen på schemat igen. Säsongens första match är äntligen här och man kunde inte vara mer taggad. Örebro har haft en stor omsättning på forwardssidan och bytt ut båda målvakterna. Att man också tappat sin största och viktigaste spelare i form av Nick Ebert har knappast passerat någon Örebroare obemärkt, men av någon konstig anledning var det inte många andra som såg hans storhet. Att han fick NHL-kontrakt till slut säger kanske mer om den taskiga bevakningen av Örebro än något annat.

För att ersätta Nick Ebert har man fyndat Aaron Irving i den norska ligan. De är ganska lika på många sätt, men Ebert hade kommit en bit längre i karriären än Irving innan han anslöt till Örebro. Det ska bli mycket intressant att se hur han för sig där ute på isen. Det verkar som att han kommer att bilda backpar med unge, men ändå rutinerade Gustav Backström.

Den forne J20-stjärnan går in i sin fjärde SHL-säsong nu och har växt med både förtroende och speltid. Han var tillsammans med Nick Ebert ett corsi-monster förra säsongen. Något man såg tecken på redan säsongen innan faktiskt. Backström driver spelet åt rätt håll helt enkelt.

Man har sedan försökt para ihop Kristian Näkvyä och Rasmus Rissanen igen. Det var väl en kombination som fungerade sisådär i början på förra säsongen, men Rissanen spelade upp sig ganska mycket under säsongen så jag ska inte döma ut det helt än. Jag är dock försiktig i mina utlåtanden kring just honom. Även om han blev stabilare är han fortfarande en begränsad spelartyp.

Jonathan Andersson har sedan fått en ny partner i form av Stefan Warg. Det borde ge Andersson bra möjligheter att verkligen ta sats och fart med sin fina skridskoåkning och offensiva talang. Den kom tyvärr inte alls fram som man hoppats under den föregående säsongen. Warg å sin sida är helt klart en mer defensivt utpräglad spelare. Det ska bli intressant om han kan hålla samma nivå i Örebro som han gjorde i Malmö, även om hans Corsi varit rätt konsekvent svag över hela säsongen.

Det sista backparet har då varit Alfred Barklund och Lukas Pilö. De två yngsta och minst rutinerade spelarna. Pilö blev fullkomligen dränkt i beröm under slutet av säsongen och kvalspelet upp till SHL med Oskarshamn. Att han är med här och nu är ingen tillfällighet alls. Barklund å sin sida har varit en gigant i J20 och förtjänar denna chans nästan lika mycket han.

I dagens match kommer man att vila Näkyvä och Rissanen och rulla på resterande tre backpar.

På forwardssidan har man haft en mycket intressant kedja med Joonas Rask, Christopher Mastomäki och Mathias Bromé. En kedja som känns välbalanserad med lille, snabbe och ettrige Rask, den säkra center Mastomäki och målfarlige Bromé. De spelar dock inte ikväll, vilket är synd för det är den kedja som jag nästan helst skulle vilja se. Jordan Boucher som varit supertaggad redan långt tidigare verkar tyvärr inte heller spela. Han har saknats på träning dessutom.

Den kedja som annars nog får ses som förstakedjan är den med Ryan Stoa, Kerby Rychel och Sakari Salminen. En verkligen superspetsad kedja. Salminen lär nog få slå både en och två smörpass till sina kedjekamrater som bara väntar på att få trycka till pucken. Det man undrar lite här om inte Rychel och Stoa är lite väl lika varandra, men samtidigt … ”lika barn leka bäst”?

Sedan har man Marcus Weinstock, Ludvig Rensfeldt och Shane Harper som bildat kedja på träning. Väldigt mycket rutin som finns i denna kedja. De kommer inte bli lätta att möta, men de känns också lite svåra att bedöma offensivt såhär på förhand.

Vilka av Daniel Muzito-Bagenda, Max Lindholm,  Glenn Gustafsson, Viktor Lodin, Linus Öberg och Maksim Semjonovs som bildar den sista kedjan får vi kanske vänta och se, men troligast är väl att de yngsta vilar i detta fall. Niklas Eriksson säger att man ställer upp med tolv forwards ikväll.
Matte är svårt ibland… Alla spelar så klart om det är 12 forwards. 

Bofors har som vanligt lyckats bygga ett lag som ser väldigt konkurrenskraftigt ut för Hockeyallsvenskan. De har lyckats behålla ett antal nyckelspelare, bland annat Henrik Lundberg i målet, men också Gustaf Thorell och Tor Immo samt Fredrik Forsberg som alla tre är högkvalitativa spelare på den nivån.

Det finns också ett antal spännande namn som om de tar ett litet kliv till nog kommer att garantera att Bofors befinner sig åter igen med i toppskiktet av Hockeyallsvenskan. Jag tänker på kanske främst Jesper Kokkonen, Nikola Pasic, Oliver Eklind, August Gunnarsson (om han äntligen får vara skadefri) och Dennis Fröland, som redan förra säsongen producerade ganska bra med poäng från sin backplats.

På tal om backar ska det bli kul att Kevin Ekman-Larsson igen. Han har levt en lite undanskymd roll i AHL i ett par säsongen och är nu tillbaka i Sverige. Han och Viktor Berglind skulle kunna bilda ett högklassigt backpar. Sedan finns också Örebro-bekantingarna Alexander Anderberg och Filip Ahl i truppen. Ahl får man kanske också vara lite för. Han vet var målet står.

Bofors är aldrig att underskatta. Nu är det försäsong dock så jag skulle väl inte förvänta mig några större känslouttryck, men jag hoppas ändå att vi får se lite snabb och rolig hockey. Det tror jag nog att de kan bjuda upp till ändå.