Örebro åkte upp till Skellefteå med en ganska decimerad trupp. Sex backar, som blev fem under matchens gång, då Viktor Ekbom stannat hemma och Gustaf Backström fortsatt utlånad till Vita Hästen. Dessutom var Joel Mustonen och Michael Haga borta på grund av skador och Julius Hudacek fick vila efter att ha spelat många matcher på rad på sistone.

Allt detta gör givetvis att man har lite lägre förväntningar än när Örebro ställer fullt lag på isen. Dock hade jag fortfarande förhoppningar om att nya förstakedjan med Martin Johansson, Tom Wandell och Daniel Viksten skulle kunna bidra med positiv energi och lite offensiv kraft, men även där blev jag besviken. Även om första perioden inte var bra från Örebro var den fortfarande tillräckligt bra för att kunna gå ut med 1-0 i ledning.

Skellefteå vann skotten övertygande i första perioden i och med att Örebro fick spendera onödigt mycket tid i boxplay. I andra perioden gick Örebro ned sig i spelet och hade svårt att skapa något alls. När de sedan fortsatte att ta utvisningar skulle det kosta. Även om utvisningen på Johan Adolfsson var riktigt fjantig. Joni Ortio verkligen kastar sig i en duktig Hollywood-filmning. Hudacek fick böter för mindre när han fälldes två gånger om.

Perioden skulle sluta 3-1 till Skellefteå och fjärde perioden skulle se ut ungefär likadant. Inga direkta chanser för Örebro att ta sig in i matchen igen och istället kunde Skellefteå lite tursamt göra 4-1. Axel Brage fick göra många duktiga räddningar, men han hade fortsatt svårt att hålla returer och ibland kändes som mer tur än skicklighet att pucken inte ramlade in. Han gjorde sig ett namn som en lugn och positionsstark målvakt i Vita Hästen, men just nu känns det mer som att han spelar med nerverna utanpå.

Det här var överlag en väldigt dålig hockeymatch och jag tror Skellefteå mest är glada över tre poäng och försöker glömma det mesta som hände i matchen för inte ens dem kan vara speciellt nöjda med genomförandet utöver segern.

Greg Squires fortsätter att visa att han är en viktig spelare. Inte bara genom sitt mål, men överlag vårdar han puck bra och bidrar verkligen när han är ute på isen. Positivt är också att powerplay fungerade bra i första perioden. Johansson och Viksten hade förarbetet till Squires mål, men när Örebro skulle spela powerplay igen i slutet på andra perioden var spelet helt bedrövligt. Tom Wandell tog ett par egna initiativ som tyvärr inte var förankrade i laget och i stort sett hela det momentet gick till spillo.

Just nu bidrar inte tredje- eller fjärdekedjan med något anmärkningsvärt i spelet fem mot fem, och den nya förstakedjan behöver nog mer tid att spela ihop. Tyvärr fortsätter Wandell att se väldigt vilsen ut på isen. Hans självförtroende verkar bara dala för varje match. Det är synd att se efter den fina försäsongen.

Jag hoppas på att vi får se ett bättre spel på lördag mot Karlskrona. Det kommer att krävas disciplin och hårt arbete för att slå dem. Det är upp till bevis nu. Förhoppningsvis är Haga, Mustonen och Ekbom tillbaka till dess. Vi har redan fått det ganska klart att Hudacek kommer vara tillbaka mellan stolparna, även om jag inte tycker man kan skylla den här förlusten på Brage.

Det är inte alls kul att skriva såhär kritiska texter, men jag tänker inte skönmåla något som inte är. Nu hoppas jag att jag får skriva en mer positiv text på lördag!