Det var en match som Karlskrona kontrollera ganska bekvämt i 50 minuter och under den perioden hann de göra tre mål på en riktigt snygg kontring, en annan kontring där Hudacek släppte ett skott mellan benen och sedan en vunnen offensiv tekning där en skott tursamt ställde Hudacek. Det var ungefär det som hände under de första 50 minuterna. Örebro kom inte igenom speciellt ofta och när de gjorde det hade Karlskrona oftast en lösning.

Efter det petades Tom Wandell till förmån för Michael Haga och även om det inte gjorde någon större skillnad på den korta tid de fick spela tillsammans kändes det som en bra markering från tränarna. Wandell klickade fortfarande inte Daniel Viksten och Martin Johansson och det var inte en gång han krånglade till ett anfall. Samtidigt lyckades Viksten och Johansson skapa farligheter, men varje gång kändes det som att de gjorde det utan Wandell. Haga har farten och han skulle kunna passa mellan dem. Samtidigt känns det tråkigt att Wandell inte kommer igång.

Enda målet från Örebros sida kom i powerplay från Libor Hudacek där Siim Liivk och Marcus Weinstock (vem annars) hade assist. Det är ju kul att den spelformen fortsätter att leverera, även om det fanns fler tillfällen i matchen där det klickade betänkligt.

Örebro blev ikväll totalt uppätna av Karlskronas defensiv. Det tog alldeles för lång tid innan Örebro hittade ett sätt att ta sig fram utan att Karlskrona avväpnade Örebro och antingen skickade ut pucken säkert eller rent av vände spelet snabbt och skapade någon farlighet. Det var inte många gånger Karlskrona faktiskt försöka skapa tryck i Örebros zon för att kunna arbeta fram ett mål, men det är inte så de vinner matcher så det förvånar mig inte. Det är snabba vändningar och avslut på mål.

Nu lyckades Örebro faktiskt skjuta en del skott på mål mot slutet av matchen, men det var relativt enkla avslut eller så lyckades man inte förvalta puckarna som damp ned i slottet. Det var inte speciellt många kamper framför mål heller. Karlskrona såg till att det inte blev så många och Johannes Jönsson kunde spela sin lugna, placeringssäkra stil framgångsrikt. Åt andra hållet hade inte Julius Hudacek mycket att göra och de chanser som kom var så spridda att jag förstår hans frustration efter en sådan här match.

Tyvärr tycker jag fortfarande att de två sista kedjorna bidrar alldeles för lite, idag kanske tredjekedjan var den sämsta. Johan Wiklander hade en jättetackling idag som lika gärna hade kunna ge utvisning eftersom han verkade hoppa in den. Liivik blev avväpnad ett par gånger bara på grund av att han stod still eller var för långsam. Det hände andra spelare också. Örebro gav bort väldigt många puckar på grund av att man inte åkte skridskor. Både Wiklander och Liivik visar hjärta och inställning, men det ger väldigt lite resultat. Fjärdekedjan spelade inte mycket, men de lyckades ändå skapa några chanser, även om det kanske bara var en som var riktigt farlig.

Roligast ikväll var ändå att junioren Ludvig Carlsson fick så mycket speltid. Han gjorde en helhjärtad insats och försökte verkligen hela tiden. Det fanns en inställning som var helt korrekt. Greg Squires fortsätter att vis att han håller på den här nivån och bland backarna tycker jag Bobbo Petersson fortsätter hålla en bra nivå tillsammans med Petr Zamorsky och idag var han den bättre av de två.

Även Dominique Heinrich fortsätter att visa att hans storlek till trots klarar han av spelet på ett bra sätt och det är riktigt kul att se en back som sticker upp offensivt så mycket som han gör, och gör det bra. Det har vi nog inte sett sedan Daniel Sondells dagar.

All heder också till 14-3 som envist stöttar laget i vått och torrt. Visslandet som uppstod när Örebro inte lyckades få till något bra powerplay-spel hjälper knappast laget. Jag förstår verkligen inte hur man kan tro att detta ska leda till något bättre? Det gäller väl att lyfta fram spelarna, inte trycka ner dem?

Nu väntar en bortamatch mot Linköping. Med tanke på det spel Linköping visat upp hittills borde det bli en betydligt roligare match.