Elefanten i rummet: Skellefteå var riktigt, riktigt bleka ikväll. Det var inga känslor, ingen fysik och anfallen var ofta enstaka spelare som stack upp och blev uppätna av ett samlat Örebro-försvar.

Med det ur vägen: Örebro spelade hockey i sextio minuter och av allt att döma följde de spelplanen mer eller mindre till punkt och pricka. Örebro står för helgjuten insats denna kväll, och då tror jag ändå att det finns mer att hämta från detta lag i fråga om offensiv hockey.

Första perioden var jämn med väldigt lite chanser åt båda håll. I fråga om riktigt heta chanser var det nog fråga om 1-1, men totalt sett övertag för Skellefteå som kom igång sakta, sakta mot slutet av perioden.

I den andra perioden gick kvaliteten och tempo ner. När Skellefteå har ett monumentalt missförstånd om en lös puck som går mot egen zon kan Karlkvist stöta på den och han fälls sen av Pudas. I det powerplay som följer går sedan Skellefteå bort sig helt och glömmer bort Max Veronneau i mitten som blir frispelad och kan göra 1-0 väldigt distinkt. Ett viktigt mål för honom och matchen. Jag hoppas han inte behöver lika stora ytor och lika mycket tid för att göra nästa mål, för det var helt otroligt hur fri han var.

Tidigt i tredje gör sedan Sampo Ranta Sampo Ranta-saker. Han åker igenom tre Skellefteå-spelare, går omkull, men kan ändå slå in pucken framför mål och där kommer William Wikman flygande och stöter in 2-0. Jag kan inte tänka mig en framspelning mer passande än så från Ranta. Det var på något vis peak Ranta så att säga.

Det tredje målet kom sedan i tom bur från egen zon, av Josh Dickinson som snappar upp ett inspel från bakom mål, vänder runt och skickar iväg pucken 50 meter ner i tom kasse.

Däremellan gjorde Skellefteå mer eller mindre tafatta försök att ta sig tillbaka in i matchen. Ofta fastnade de i mittzon eller någonstans precis efter eller rent av precis före. Passningskvalitén var i högsta grad bristande från gästerna.

De lyckades ibland etablera spel i Örebros zon och vi ska givetvis inte blunda för det faktum att Skellefteå vinner skotten ganska stort i matchen, men det är en stor volym av väldigt svaga avslut som Larsson kunde mota utan att överanstränga sig.

De hade ett par väldigt bra chanser också, men då var Larsson på alerten och såg till att stoppa även dem. Han fick också bra hjälp av sina utespelare som såg till att rensa, täcka skott och spela uppoffrande framför mål.

Wojciech Stachowiak missar ett friläge också, men Strauss Mann såg till att rädda alla lägen man rimligen kan begära att han ska rädda.

Larsson nollar Skellefteå i slutändan och det är en fin bragd, och inte minst ett bevis på den kapacitet han besitter. Han fick en tung start på säsongen, men han visade idag vilken han målvakt han verkligen är.

Det känns lite fel att börja rabbla andra spelare och ge dem betyg för mest av allt var detta fråga om en riktig laginsats där man täckte upp för varandra, hjälpte sin målvakt och såg till att följa planen.

Örebro vinner rättvist efter en väl genomförd match, även om det är mot ett motstånd som såg ut som att de sålt batterifabriken och tappat pengarna.