Krönika: Förlåt om jag tjatar, men …

Krönika: Förlåt om jag tjatar, men …

Jag har gått tillbaka och läst lite om de texter jag skrivit om damlaget och jag inser att jag upprepar mig en del när det gäller att beskriva till exempel hur laget helt enkelt ibland inte kan ställa upp med fullt lag för någon måste jobba, är sjuk, etc. I vissa fall har det varit medvetet, i vissa fall är det nog bara något som hänt av bara farten.

Upprepningarna, som ni andra kanske inte reagerat på lika mycket som jag gjort när jag gått tillbaka, beror nog på ett par saker. Den ena är att jag är helt ärligt ganska ny för den här världen, för det är lite av en egen värld bortanför herrhockeyn. Det var till en början lite svårt att förstå varför det inte skrivs mer om det. Det är det fortfarande, men jag måste väl någon gång komma till sans med att alla inte är lika hockeytokiga som jag är.

Man tänker att det är väl en enkel sak att börja inkludera damlagets rapportering bredvid herrarna, men nej det är det inte. I lördags fanns det inga möjligheter att följa matchen än via stats.swehockey.se. Streama via svenskhockey.tv funkar hyfsat bra normalt sett, men det är AI-kameror, ingen kommentator som berättar vad man ska tycka och någon matchklocka finns inte att tillgå.

Vid något tillfälle har jag fått upp fel stream dessutom och gjorde någon riktig blunder i rapporteringen. Den sved måste jag säga.

Damlagets tränare Ulf Gyllander har haft stort tålamod med mig och ett till synes ändlöst engagemang, vilket gjort det möjligt att faktiskt ha en rapportering kring tjejerna, och för det är jag evigt tacksam.

Tjejer spelar helt enkelt ishockey lite i skymundan och ibland får man intrycket av att de snarare är till besvär än en tillgång. Det faktum att de först i år har fått ett kollektivavtal med ersättning för landslagsspel säger kanske det mesta. Jag har sökt information brett och vitt, försökt förstå hur damishockeyn kom till och har utvecklats, och det skrämmer mig hur tjejerna snarare blivit motarbetade, hånade eller ignorerade än stöttade när de bara vill spela ishockey.

Det faktum att det ändå finns spelare som lyckats göra karriär trots allt detta imponerar något ändlöst på mig. Damhockeyn verkar vara starkare än någonsin och ändå är det i mångt och mycket en amatöridrott med ett fåtal proffs där de största stjärnspelare tjänar kanske en tiondel av de bäst betalda herrarna.

Det är svårt att hitta mycket information om hur förbundet stöttat damhockeyn genom åren utan snarare är det små klubbar som vågat satsa på något de tror på som lett till det vi har idag. De har inte gått att stoppa helt enkelt och det måste nog fortsätta. De eldsjälar som orkat, från de små lokala föreningarna till de som jobbar inom SDHL idag, de måste fortsätta orka dra detta tunga lass och utveckla idrotten till något ännu attraktivare och ännu bättre.

För skulle de slappna av är jag rädd för att förbundet inte kommer göra någon större ansträngning att bromsa fallet, men det är mitt personliga intryck av hur utvecklingen sett ut. De skulle ju faktiskt kunna överraska mig och visa att de numera är en organisation som tagit klivet in på 2000-talet och ser värdet i att kvinnor också är intresserade av ishockey.

Det handlar givetvis också om att man som lag ska dra in pengar från sponsorer och dylikt, jag inbillar mig inget annat, men där tycker jag Luleå har varit ett föredöme verkligen. Deras supportrar har nog varit ett ännu större sådant. De har helhjärtat stöttat tjejerna hela vägen och man blir bara så glad och varm inombords när man tänker på det.

När Örebro Hockey presenterade fyra nya huvudpartners för damlaget blev jag glad. Under mina första samtal med Stefan Bengtzén frågade jag om precis detta och då var svaret att man kommer att baka in damerna tillsammans med herrar tills vidare, ett högst preliminärt besked till hans försvar, men nu verkar man tagit det ett steg längre och insett att det finns ju faktiskt ännu mer pengar att dra in om man säljer in damerna också. Bra!

Damhockeyn är på frammarsch utan tvekan, men det känns lite som att de vandrar uppför Sörbybacken i motvind och en riktigt regnskur. Som tur är har de regnkläder av övertygelse och de tänker inte stanna förrän de är uppe. Jag beundrar dessa själar och det ska bli otroligt kul att följa Örebro Hockeys framfart i DamEttan Västra.

Det kommer att ta några år, men rätt satsat av klubben finns det ingen anledning att tro att de inte skulle ta sig SDHL så småningom. Nu har den satsningen bara börjat så dra inte för stora växlar av den meningen. Om vi dessutom ska lära oss något av Örebro Hockeys herrars resa till SHL är det att ett avancemang kommer inte alltid när man tänkt och det viktigaste av allt är att aldrig sluta tro på det man gör.

När man sedan är där får man göra det bästa av situationen och harva i botten några år för att sedan successivt arbeta sig upp till att bli Sveriges bästa lag. Känn ingen press Örebro Hockey, ingen alls, men ni måste väl insett att det var förväntningarna så småningom?

2 tankar på “Krönika: Förlåt om jag tjatar, men …

  1. Intressant poäng. Jag har, som Danderyds-bo, en SDHL-arena mindre än 1 km från mitt hus. Det laget tillhör samma förening som min son, SDE, och jag får en hyfsad insyn i hur det fungerar.

    Jag kan säga – det är inte lätt. Som sagt, eldsjälar är det som driver verksamheten – åtminstone här. Jag kan konstatera att de flesta lagen i SDHL har en SHL-verksamhet i ryggen och trots att de har 1% av herrlagens resurser så är det mycket mer än vad vår kvartersklubb kan uppbåda. Över tid tror jag att du har rätt i att ÖHK och andra klubbar med större resurser kommer att dominera högstaligan och gör det nästan redan idag.
    Ett exempel är en lokal spelare som heter Klara Kenttälä, jättetalang som nu gått till Luleå – trots att det finns ett SDHL-lag i klubben. Samtidigt plockar SDE in transatlanter, ungefär en tredjedelk av spelarna är svenska.
    Men som sagt, jag förstår att det är svårt att bevaka damhockey. Sändningarna håller inte samma nivå och mängden info som finns tillgänglig är helt enkelt inte i närheten av herrhockeyn. När dessutom saker och ting fungerar så diametralt olika, ja då är det knepigt.

    1. Intressant. Jag gissar att just Luleå till och med kan locka med mycket som många andra inte kan.

      Det kommer att bli en stor utmaning för Örebro hur de ska lyckas behålla de spelare som de får fram och som ska utgöra stommen i laget som ska ta klivet upp till SDHL.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *